måndag, oktober 15, 2007

Biverkningar

Den här hösten trappar jag ner medicinen jag ätit i 3 ½ år. Långsamt, för att inte riskera något återfall. Biverkningarna gör sig åter påminda. Yrsel, myrkrypningar, mardrömmar. Och tröttheten. Jag lägger mig och vilar en stund efter lunch och vaknar 3 timmar senare!

SSRI-preparatens biverkningar talas det sällan om i debatten om ”lyckopillren”. Men patienter och läkare känner till dem. Själv har jag haft tur och bara känt av dem när jag ökat eller minskat dosen. Den största är kanske att den stänger av den sexuella lusten hos många. I Fass anges den som sällsynt, 1 på 1000. Men vittnesmålen är många. Själv kan jag se en kvinna på gatan och konstatera att hon är vacker. Som ett smycke. Men inget mer. Min psykiatriker brukar skämta om att den ökade förskrivningen av antidepressiva i vårt land på sikt är ett hot mot nativiteten. Många, framförallt unga, avbryter därför behandlingen i förtid. Å andra sidan inbjuder depressionen i sig knappast till något mer utsvävande sexualliv.

Andra bloggar om och .

Etiketter: ,

3 Comments:

Blogger Tom Carlson said...

Jag kanske skulle skrivit något om alkoholen också. Tillsammans med medicinen bildar den en cocktail som i mitt fall förstärker alla biverkningar. För en månad sedan fick jag lämna en 50-årsfest med blixtrande huvudvärk. Sedan dess är jag helt "vit". I mitt fall ingen större uppoffring, men man inser snabbt vilken roll alkoholhaltiga drycker har i vårt umgänge.

16 oktober, 2007 08:04  
Anonymous Anonym said...

Tror du inte alla mediciner med neuroleptisk inverkan tar ut varandra? Plus och minus, så att säga. Eller är inte dialektiken tillämpbar? Upp och ner. Hit och dit. Jag tycker mej förstå att våra kroppar självläker. Fast man måste jobba hårt - både med det ena och andra. "Lycka, vad ska du med den? Du skall arbeta!"

18 oktober, 2007 23:13  
Blogger Tom Carlson said...

Hm, vet inte riktigt hur du menar. I mitt fall har bara en medicin i kombination med samtal ("jobba hårt") varit aktuell. Har skrivit vad jag har att säga i frågan här på bloggen tidigare. Slentrianmässig utskrivning av antidepressiva på vårdcentraler är ett lika stort problem som att många med psykiska besvär inte söker någon hjälp. Den som ligger vaken på nätterna och inte kan koncentrera sig, har ångest och är kroniskt nedstämd frågar inte efter lyckan, men vill möjligen bli fri från sin olycka. Medicin hjälper en del, olika former av terapi andra. För några läker tiden såren.
trevlig helg
Tom

19 oktober, 2007 12:11  

Skicka en kommentar

<< Home