onsdag, december 31, 2014

Noterat december 2014

Filosofifestivalen kommer jag att delta i en samtalsgrupp om Meningen med livet. Eller rättare sagt meningen i livet, det som ger mitt liv mening just nu. Vi får fem minuter på oss att teckna ner våra tankar. Min lista blir denna:
  • Arbete
  • Att lära mig nya saker
  • Samtal
  • Ligga i soffan och titta i taket
  • Ensamhet
  • Min familj
  • Tänka
  • Skriva
Så här i efterhand tycks det mig vara en ganska god sammanfattning av mitt liv just nu. Jag kunde lagt till promenader och läsning (tydligen inte lika prioriterat i stunden). För tio år sedan hade listan delvis varit en annan, liksom den kommer att vara om tio år. Och Meningen Med Livet, får vi ta en annan gång.
*
Sverigedemokraterna röstar på en budget de inte stödjer för att bli av med Miljöpartiet. Alliansen ser chansen att desavouera Vänsterpartiets framgångar i regeringsbudgeten. Carl Bildt twittrar att det här är bra för Sverige. Nog är det mer än vanlig julstress som gör att jag vaknar klockan fem denna decembermorgon
*
Efter tre dygn med en 17 månaders liten kompis sjunger jag ”ett och två, ett och två” ända in i sömnen. Hej då på ett tag Babblarna
*
”Låt valrörelsen bli en folkomröstning om invandringen”, säger SD. ”Ja”, ropar vännerna på andra kanten. Och vi tycks ha glömt allt vi sett, hört och lärt av historien. Jag tänker på vad Markus Priftis skriver i sin utmärkta bok Främling vad döljer du för mig: ”Det är inte invandringen som kostar, det är arbetslösheten.” Låt valet 22 mars bli ett val för full sysselsättning och offentlig service.
*
”Vad jag gör är helt enkelt att foga samman personliga upplevelser och känslor med historiskt befintliga händelser och gestalter, … . Och när man kombinerar dem, uppstår plötsligt något helt annat. Där, i gliporna mellan mina minnen, Klarakvarterens rivning, den sibiriska gasledningen, Stasiarkivens öppnande och den högst verklige teatermannen Lewenhagen, uppstår fiktionen.”
Nu är det ingen kärleksroman Klas Östergren skrivit, men tänk så självklart det låter när han i Yukiko Dukes intervju i senaste Vi Läser förklarar att mycket i hans senaste roman Twist är hämtat ur hans eget liv.
*
Jag försöker hitta något inlägg i mitt Facebook-flöde som inte handlar om De Onämnbara, men tvingas ge upp. Sverigedemokraterna är den idealiske fienden som alla (– 13 % ) kan enas om att ogilla. Men så länge inget parti kan erbjuda något alternativ till den förda politiken på ekonomins och flyktingmottagandets områden (med en kalkylerad arbetslöshet på omkring 6 % hänger frågorna definitivt samman) ser jag inget som kan hejda SD:s tillväxt, nu när de tycks passerat en kritisk gräns och inte längre hukar i buskarna (se Niklas Orrenius reportage i DN). Och skulle den ekonomiska krisen från övriga delar av Europa komma över oss, eller bostadsbubblan börja spricka kan det här sluta hur illa som helst.
*
”Vad gör det om man inte är lycklig, ifall man ser och känner och tänker starkare”, skriver Tove Jansson i ett i ett brev efter den himlastormande men avslutade romansen med Viveca Bandler.
*
Jag mejlar iväg det sista korrekturet på den sista boken för den här hösten, gläds åt Fredrik Sjöbergs recension av Ulf Bjerelds bok om Lennart Geijer (Och jag är fri. Atlas), tipsar en vän och islamkännare om Gilles Kepels bok Saint-Denis om islam i Frankrike. Båda böcker som jag varit redaktör för. Bokbarnschen krisar, men en inte föraktlig del av då böcker som görs tycks leta sig fram till mitt skrivbord. Ett tiotal titlar har det blivit i år, från Jonas Trolles bok om jakten på Kapten Klänning (Leopard) till Jörgen Nordenströms Värdebaserad vård (KIUP). Redigering, sättning, ombrytning, plus ett antal e-böcker. Jobbmässigt har jag inget att klaga på. För tillfället.
*
Ulf Bjereld. Och jag är fri. Lennart Geijer och hans tid (Atlas);Marie Demker Sverige åt svenskarna (Atlas); Jonas Trolle Jakten på Kapten Klänning (Leopard); Jörgen Nordenström Värdebaserad vård (KIUP; Eric Schmidt & Jared Cohen Den nya digitala tidsåldern. Övers. Erik Nisser (Fri Tanke); Staffan A. Persson. Fursten 2.0 Uppenbarelser från Machiavelli (Percussina); Gille Keppel Saint-Denis. Berättelsen om en Parisförort. Övers. Kristina Ekelund (Atlantis); Alan Winfield Robotik. Övers. Rikard Svartvik (Fri Tanke); Nationella kvalitetsregister inom hälso- och sjukvården (KIUP); Huga Lagercrantz & Salomon Schulman: Vår barnläkarbok (KIUP. Ny bearbead e-boksupplaga); Jan Malmstedt: Idéerna som tände debatten. Narkotikan och medierna (Fri Tanke); Eva Wernlid och Per Olof Österholm: Harpan och järnet. Järnbrukens musik under 500 år (Atlantis) är alla böcker jag varit redaktör för i år. Plus ett antal e-böcker och sättningsjobb.
*
Jag börjar läsa Ulf Lundells blogg och blir fast. Formatet tycks passa hans energi och enorma flöde. Hans drriv saknar motstycke i vårt land. När han är som bäst. Ibland mal han bara på. Per Gedin beskrev en gång hur han strök närmare en tredjedel av debutroman Jack när den kom i manus. När Lundells samarbete med producenten Kjell Andersson på EMI bröt samman, växte hans album till det dubbla. Inte alltid till det bättre. En del konstnärstemperament behöver något/någon att stångas mot (jag skrev en gång om Skapande samarbeten (apropå bokförlagens minskande arbete med det redaktionella) Andersson Lundell var ett sådant kreativt par.
*
Strykande åtgång på brödet från Stora Skedvi i NK:s saluhall. Provsmakningen av Vikabrödets rättmätiga arvtagare ger mersmak. Köpte två paket till jul.(Tyvärr glömde jag att köpa Gustafskorven. Men den finns ju på annat håll.)
*
Hej, Göran, det är nog riktigt att ”de flesta” flyktingar som kommer hit vill arbeta och göra rätt för sig. Men har du glömt att den ekonomiska politik du och Alliansen, liksom Socialdemokraterna (jo så är det), går till val på förutsätter en arbetslöshet på omkring sex procent - för att inte inflationen ska sticka iväg. Det har jag din förre finansministers ord på (om än sällan utsagt i större sammanhang). Ska de nyanlända jobba grattis, eller hur har du tänkt?
*
Jag köper ett Memory-spel till äldsta barnbarnets femårsdag och blir fullkomligt utklassad. Detsamma när våra barn var små, har förskolebarn en koncentrationsförmåga, tunnelseende, förmåga att leva i nuet och släppa alla tankar på annat?
*
"Men ekonomer tänker inte så. Ekonomer ser på sista raden: jaha, kostnader, omsättning, vinst, förlust och så vidare. Men det är ju inte det som skapar inkomsterna. Det är vad du säljer som skapar inkomsterna." Är Jeanette Bonnier den siste representanten för en publicistisk tradition inom Bonnierfamiljen. Intervjuad om journalistik, makt och ägande intervjuad av Niklas Orrenius i Dagens Nyheter.
*
Evigt liv? Hur ointresserad är jag inte av den forskningen. (Påminn mig gärna om att jag sagt det, den dag jag ligger på mitt yttersta.)
*
Svenska Dagbladets avslöjanden om SCA-toppens levnadsvanor på aktieägarnas och de anställdas bekostnad får mig fundera över om dessa herrar (mest) är lika omdömesgilla när det kommer till att göra affärer. (Hörde jag Nuon?)
*
Radion spelar Stefan Sundström Grön grön grön och jag funderar över varför jag tvivlar på utopier. Nej, jag menar inte att historien är slut. Människor drömmer om ett bättre liv, en bättre värld, oavsett vad vissa professorer säger. Men det som skaver i så många utopier är den värld utan sorg, strider och konflikter som målas upp. För även med en mer rättvis fördelning av de gemensamma resurserna kommer intressen att kollidera, människor dö och konflikter uppstå. Har man inte tagit med det i kalkylen redan från början kan det ta ände med en förskräckelse.

Etiketter: , , , , , ,

måndag, december 15, 2014

Man väljer sitt liv

Mia Berner är i Sverige kanske mest känd för sitt äktenskap med den finske poeten Pentti Saarikoski (skildrat i boken P.S. Anteckningar från ett sorgeår. 1985). Ändå levde hon större delen av sitt liv i vårt land, verksam som sociolog och författare till skönlitteratur och poesi samt en omfattande akademisk litteratur. När hon dog i Oslo, dit hon återvänt på ålderns höst, 2009 efterlämnade hon en liten barndomsskildring – Tretton – som nu getts ut av Celanders förlag, förtjänstfullt översatt av Gun-Britt Sundström och med ett informativt efterord av den norske författaren Morten A. Strøksnes.

Mia Berner växte upp i ett högborgerligt hem i Stavanger. Fadern var industri- och affärsman. Modern satt i salongen i det stora huset, läste modetidningar, drack sherry och var missnöjd med det mesta, inte minst sin dotter som hon avskydde. Känslorna var ömsesidiga.

Sin far älskade hon. Med honom gick hon till konstföreningen på söndagarna eller så satt han hos henne på kvällen och tröstade när modern varit extra förödmjukande; bunden som han var av tidens konventioner dock oförmögen att göra något åt sitt privatliv och äktenskap.

Det stod tidigt klart för den unga Mia att hon inte skulle bli som sin mor, ”lyxhustrun”, hon vill resa och skriva. Så småningom blev hon en ”kulturradikal”. Kanske är det inte bara det faktum att hon flyttade till en ö i Bohusläns skärgård med sin man som för tankarna till Birgitta Stenberg. Båda levde sina liv ”fullt ut”.

Tretton är en varm och osentimental skildring som illustrerar det faktum att man väljer inte sina föräldrar eller uppväxtmiljö. Men man väljer sitt liv.

Tretton
Mia Berner
Celanders förlag 2014

Publicerad i Folket i Bild/Kulturfront 11/14

Etiketter: ,

söndag, december 14, 2014

Myten om den gode vilden

Föds människan ond eller god? Är barnet ”den gode vilden” som sedan förstörs av uppfostran och civilisation? Många, både före och efter Jean-Jacques Rousseau och hans Émile, har funderat över frågan.

Efter några dagars umgänge med yngsta barnbarnet, snart 18 månader, kan jag konstatera att hon i alla fall ÄR. Väldigt mycket. Här möter vi Urmänniskan, driven av sina innersta känslor och passioner. De kognitiva funktionerna är ännu i sin linda. Samvete, moral, civilisation okända begrepp. Om jag inte får det jag vill ha, omedelbart, kastar jag huvudet bakåt med ett ilsket skrik (och slår i bakhuvudet i stolskanten vilket förstärker gråten ytterligare) eller slänger mig fram över bordet med händerna för ögonen i en gråtattack, så teatral att den i alla andra sammanhang skulle förefalla totalt befängd, men kraften i uttrycket suddar bort all tvekan. Det här är allvar.

Den lille börjar ogenerat äta från min tallrik istället för sin egen, där jag sitter bredvid honom vid matbordet och som tack torkar han av skeden på min vänstra skjortärm, och kastar några makaroner ut över golvet, vänder upp och ner på sin pipmugg och iakttar intresserat hur vattnet rinner ut på underlägget. I ett reptilsnabbt utfall över bordet snor han åt sig storasysters frukostmacka (som protester vilt förstås). Stolar och pallar skjuts över köksgolvet där han sedan helt ogenerat pressar undan den som står vid spisen, klättrar upp och börjar trycka på alla knappar som lyser och piper. I köket kan man i alla fall avleda honom med lite rinnande vatten. Då börjar han diska eller dricka.

Efter middagen klättrar han upp på matbordet och börjar klappa på ”paddan” där storasyster fyra år just kollar in Michael Jacksson. ”Ba ba”, låter det. Det är Babblarna han vill se, de smurfliknande varelser vars ”ett och två, ett och två” följer mig ända in i sömnen.

Dottern berättar hur hon sett honom klättra upp i en dockvagn, försöka balansera, ramla ur, slå huvudet i golvet, gråtskrika, klättra upp igen, ramla ur osv, gång på gång. Man kan luras att tro att de små ingenting lär, men så är det förstås inte.

Kommunikation, till exempel. Man kan ta hjälp av andra. Plötsligt tar han min hand bestämt i sin och leder mig fram till garderoben där jag nyss ställt in några tomglas. Nu vill han att jag ska öppna dörren till det klirrande och skramlande paradiset som döljer sig där bakom. Eller så kan han ställa sig i öppningen ut mot hallen och peka med sin mugg i handen ut mot köket, signalerande att han vill ha påfyllning.

Nästa steg blir förstås språket, med vilket man kan nyansera interaktionen med omgivningen. De första ord jag hört honom säga är ett uppfordrande ”Opp!”, ”Opp!”, ”Opp!” som, i kombination med uppsträckta händer, visar att man vill upp eller fram till något intressant. Snart exploderar den språkliga utvecklingen. Men det är en annan historia

För tillfället nöjd

Etiketter:

tisdag, december 02, 2014

Ivar har kökstjänst

Ivar törstig
Ivar dricker
Ivar diskar
Ivar funderar
Ivar gör en upptäckt

Etiketter: