Mamma, pappa, barn

Dottern är hemma på jullov från studierna i utlandet. En kväll äter vi middag djupt nere i källarvalven på en thailändsk restaurang. Jag funderar på vart vi ska ta vägen om det började brinna. Och hur den välartikulerade östermalmska medelklassen runtom oss skulle agera.

Både dottern och sonen är i den ålder när man börjar etablera sig i vuxenvärlden. Deras vänner bildar par, köper bostadsrätt (vi bor ju i Stockholm) och flyttar samman. Hon berättar att det är pojkarna som allt oftare talar om att skaffa barn. De unga kvinnorna i vänkretsen tvekar. Vikariat, projektanställningar och andra tillfälliga jobb gör att planeringshorisonten sällan sträcker sig ens över de nio månader en graviditet varar.

Så vävs biologin och politiken samman i frågan om nativiteten. Och alla som hävdar biologins primat över det sociala hos människan (i fråga om barnalstrandet främst kvinnan förstås) får något att förklara.

Ett hinder på vägen?

Andra bloggar om: barn, könsroller, politik