Folket i Bild/Kulturfront
Julnumret av Folket i Bild/Kulturfront ramlar ner i brevlådan. Dubbelt så tjockt som vanligt, ovanligt välmatat och omväxlande inför julen. Solveig Giambanco samtalar med poeten och författaren Folke Isaksson, Peter Curman skriver om hur EU-kommissionen beställer kultur för att stärka ”den europeiska identiteten”, ett stort reportage om ABF-huset i Stockholm med intervjuer av männen bakom stans främsta inrättning för folkbildning, Jan Myrdal och Ingemar Folke skriver om yttrande- och tryckfriheten med anledning av Regnerkommissionens ”debattbetänkande”. Ett porträtt av Pentti Saarikoski, Sigyn Meder artikel om mordvågen mot Iraks välutbildade samt ett stort tema om konsumtion lagom inför jul kompletterar bilden.
Folket i Bild var en gång mitt universitet (lyrikgruppen, distributionskommittén, resorna bland lokalgrupperna, arbetarförfattarna!). Även i de perioder jag varit borta från det aktiva arbetet har tidningen varit ett andningshål i tillvaron när den kommit, till en början var fjortonde dag så småningom som månadstidning. Visst har den haft sina nedgångsperioder. Men här har det varit möjligt att möta tankegångar och kulturyttringar på tvärs mot de rådande – oftast mycket kloka, någon gång långt bort i tok.
Att den numera i stort sett görs av frivilliga krafter (en redaktör är avlönad på deltid) och utan annat stöd än av en beslutsam skara aktiva (tidningen har valt att inte ta statligt tidskriftsstöd) gör prestationen än mer osannolik.
Vad vi behöver är, som Knut Lindelöf skriver på sin blogg, mer tankefrihet inte mindre. Eller vad säger Andreas Malm som på DN:s kultursida och i Flamman verkar ha satt sig i sinne att tidningen måste dö?
Så skynda iväg att skaffa tidningen, en lista över försäljningsställen finns på hemsidan www.fib.se, där också mycket annat finns att läsa. Det går även att prenumerera på tidningen där.
Folket i Bild var en gång mitt universitet (lyrikgruppen, distributionskommittén, resorna bland lokalgrupperna, arbetarförfattarna!). Även i de perioder jag varit borta från det aktiva arbetet har tidningen varit ett andningshål i tillvaron när den kommit, till en början var fjortonde dag så småningom som månadstidning. Visst har den haft sina nedgångsperioder. Men här har det varit möjligt att möta tankegångar och kulturyttringar på tvärs mot de rådande – oftast mycket kloka, någon gång långt bort i tok.
Att den numera i stort sett görs av frivilliga krafter (en redaktör är avlönad på deltid) och utan annat stöd än av en beslutsam skara aktiva (tidningen har valt att inte ta statligt tidskriftsstöd) gör prestationen än mer osannolik.
Vad vi behöver är, som Knut Lindelöf skriver på sin blogg, mer tankefrihet inte mindre. Eller vad säger Andreas Malm som på DN:s kultursida och i Flamman verkar ha satt sig i sinne att tidningen måste dö?
Så skynda iväg att skaffa tidningen, en lista över försäljningsställen finns på hemsidan www.fib.se, där också mycket annat finns att läsa. Det går även att prenumerera på tidningen där.
Etiketter: Kultur
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home