Nyårsfilm 1

På nyårsaftonens kväll ser jag om Stanley Kubricks Dr Strangelove från 1964. Jag tycker att filmen och dess balans mellan realism och svart komedi på avgrundens rand håller fortfarande. Men det slår mig att den karaktär som gjort störst intryck när jag sett filmen förut, Peter Sellers Dr Strangelove, endast förekommer i två scener. Mer behövdes inte för att vetenskapsmannen med den tyska brytningen, vansinnesticsen i de amputerade lemmarna och den galna blicken skulle etsa sig fast.

Filmen slutar på tolvslaget. Domedagsbomben i tv-rutan och nyårsfyrverkerierna utanför fönstret detornerar på en och samma gång.

Andra bloggar om: film, Peter Sellers