Nyårsfilm 2

Nyårsaftonens filmer i tv bjuder på två kära återseenden. Den andra Jacques Tatis Semestersabotören (1953). Efter att ha sett En fest i byn dagen innan är jag orolig att den ska ha bleknat. Liksom barndomens berg och skogar lätt krymper till oansenliga kullar och snår vid återseendet, mår vissa filmer och böcker bäst av att vila i minnets arkiv. Men jag behöver inte oroa mig. Semestersabotören håller fortfarande. Det är stor komedi om vardagslivets absurditeter, i Chaplins och stumfilmens anda, från Tatis evigt bockande, hälsande och tillmötesgående Mr. Hulot till den buttre, lätt desillusionerade kyparen. Tajmingen är suverän.

– De är säkert gamla mimare allihopa, säger Lena.

En gång på sjuttiotalet såg vi Semestersabotören tillsammans med ett par goda vänner. Lena, jag och mannen i det andra paret skrattade från första scenen. Den andra kvinnan satt moltyst genom hela filmen. Jag minns att vi blev oerhört provocerade. Skratt är lika delar igenkännande och gemenskap.



Andra bloggar om: film, Jacques Tati