Jag mötte Uffe

Jag möter Ulf Lundell nere i Ringen, köpcentret vid Skanstull. Han kommer med en kasse i handen på väg in på Ica. En hastig blick (”en till som ser vem jag är”?) innan vi passerat varandra. Han är i Stockholm och repar inför höstens turné läser jag på hans blogg.

Annars är det inte särskilt kändistätt här, i kvarteren mellan Södersjukhuset och Skanstull, Bajenland (Eriksdalshallen närmsta granne, Zinkensdamms IP ytterligare en bit bort), ett Söder som ännu inte hunnit stajla upp sig på allvar. Jonas Karlsson brukar lämna sina barn i skolan här. På promenaden längs Årstaviken möter jag ibland Leif Andrée eller Peter Andersson. Någon gång en väl påpälsad Krister Henriksson (för övrigt lysande som biskopsänkling i Modus på TV4). Jag inbillar mig att skådespelare memorerar sina texter när de promenerar. Den fysiska aktiviteten stimulerar blodcirkulationen till hjärnan. Enstaka författare syns också, deras ansikten inte lika bekanta för allmänheten.

Men jag förstår Lundell som väljer att bosätta sig långt från storstan. Personer med känselspröten ständigt ute mår nog bäst av att hålla sig borta från allas blickar. Hans blogg läser jag emellanåt, inte utan behållning.

Även känd för sina långa promenader.

*

Dagen efter jag skrivit det här springer jag på Gösta Ekman nedanför Eriksdalsbadet, ute på sin neverending-tour, promenad utan slut (som sonen uttrycker det). Och hur fort går inte den mannen?