Ryggskott

Dagen efter att sonen och jag fällt och sågat upp några tallar på tomten stramar det till i ryggen när jag står i duschen. Jag känner igen signalen. Ryggskott (lumbago acuta, ”kramp och stelhet i ländryggen”) är lika delar förnedring och kroppsligt lidande.  Smärtfritt så länge man ligger eller står och en närmast total förlamning så fort man ska göra en rörelse som innebär att vrida eller böja ryggen. Att ta sig upp från liggande till stående när man är på stranden blir ett projekt i nivå med att bestiga Mount Everest, alltmedan familjen förvånat tittar på.

Ryggen har jag haft besvär med sedan jag nån gång på  nittiotalet på egen hand försökte lyfta en nyss fälld tall hos en släkting. Nu kan besvären dyka upp vid de mest oväntade tillfällen, en lätt sträckning eller vridning och så är det klippt. Lyfter jag något tungt är jag ju beredd (”Fatta, säkra, lyft”, säger sonen som gjort lumpen, vid ”säkra” ska man lyfta blicken och fästa den nånstans i fjärran,så att ryggen sträcks och vid ”lyft” räta ut benen som ska bära tyngden).

Besvären är till viss del ärftliga. Min pappa hade också problem med ryggen, på den tiden var det värme och stillhet som gällde. Ligga hårt (en löstagen dörr under madrassen tillhörde det som rekommenderades?!). I dag är råden gudskelov annorlunda, rörelse sägs öka genomblödningen i muskulaturen och snabba på läkningen. Alltid något.