Vem skriver författaren om?
Det sägs att det första en antagonist eller kollega slår upp i en memoar är personregistret. Skriver den jäveln om mig, och i så fall vad? Må vara hur det vill med det, registret är en lika viktig del i tryckta fackböcker, memoarer och biografier som innehållsförteckningen.
I vintras läste jag och skrev om Ove Allansson memoarer (Författare ”vill varande jävel vara, så slipper dom att arbeta”), 500 sidor namndroppande, stundtals i form av skarpt tecknade miniporträtt av kollegor, sjömän och fackföreningsfolk. En guldgruva för den som vill orientera sig i kulturliv och facklig liv från 1950-talet och fram till i dag. Inget register. Samma sak med Annika Perssons biografi över Lena Nyman (Jag vill ju vara fri). Läsvärd, underhållande, tragisk. Fylld av personer från teater- och kulturlivet, av vilka vi mött och känner till många. Fanns det något register? Nehej.I våras påpekade Erik Åsard i Svenska Dagbladet avsaknaden av personregister i Karin Henriksson En droppe svart blod om rasfrågan i USA. Osv, osv. Listan kan göras lång.
Jag begär inte att svenska förläggare ska bekosta den typ av utförliga sak- och personregister som finns i anglosaxisk facklitteratur, därtill är vårt språkområde nog för litet, men ett enkelt person- eller sakregister går att alltid framställa. Förstår man att utnyttja de moderna layoutprogrammens kapacitet behöver det inte ens innebära någon tidsspillan.
Och för den som till äventyrs tror att e-böcker är lösningen på problemet; sökfunktionen i en e-bok är helt ”ointelligent”, du måste veta exakt vad du letar efter och hur det stavas, du får heller ingen hjälp att sovra i materialet. Allt det en duktig indexerare gör. (Det här är för övrigt ett problem som diskuteras bland de som jobbar med utveckling av e-böcker.)
I vintras läste jag och skrev om Ove Allansson memoarer (Författare ”vill varande jävel vara, så slipper dom att arbeta”), 500 sidor namndroppande, stundtals i form av skarpt tecknade miniporträtt av kollegor, sjömän och fackföreningsfolk. En guldgruva för den som vill orientera sig i kulturliv och facklig liv från 1950-talet och fram till i dag. Inget register. Samma sak med Annika Perssons biografi över Lena Nyman (Jag vill ju vara fri). Läsvärd, underhållande, tragisk. Fylld av personer från teater- och kulturlivet, av vilka vi mött och känner till många. Fanns det något register? Nehej.I våras påpekade Erik Åsard i Svenska Dagbladet avsaknaden av personregister i Karin Henriksson En droppe svart blod om rasfrågan i USA. Osv, osv. Listan kan göras lång.
Jag begär inte att svenska förläggare ska bekosta den typ av utförliga sak- och personregister som finns i anglosaxisk facklitteratur, därtill är vårt språkområde nog för litet, men ett enkelt person- eller sakregister går att alltid framställa. Förstår man att utnyttja de moderna layoutprogrammens kapacitet behöver det inte ens innebära någon tidsspillan.
Och för den som till äventyrs tror att e-böcker är lösningen på problemet; sökfunktionen i en e-bok är helt ”ointelligent”, du måste veta exakt vad du letar efter och hur det stavas, du får heller ingen hjälp att sovra i materialet. Allt det en duktig indexerare gör. (Det här är för övrigt ett problem som diskuteras bland de som jobbar med utveckling av e-böcker.)
***
Engelska och irländska framställare av register (indexerare) är för övrigt en egen yrkesgrupp, sammanslutna i Society of indexers, med en mycket matnyttig hemsida, som jag träffade på när jag behövde veta efter vilka principer man skulle sortera arabiska och indiska namn. Jag gillar deras attityd:
”A book without an index is like a city without a map.”
Läs även andra bloggares åsikter om bokbranschen och litteratur
Läs även andra bloggares åsikter om bokbranschen och litteratur
Etiketter: Bokbranschen, Litteratur
3 Comments:
Klok synpunkt, Tom! Jag var själv tacksam att du fixade det till min bok USA vid ett vägskäl.
Tom, så nice att du har börjat blogga igen!
C. bibliotekarie skriver i ett mejl:
"Tom,
jag håller inte med dig!
Det underlättar förstås. Ibland är det bra.
Men som i Lars Noréns fall är det ju bara roligt...
Då måste alla egon bläddra sig igenom texten..."
Skicka en kommentar
<< Home