Armhävningar

Vi är på landet. Jag gör armhävningar på golvet i storstugan. In stormar barnbarnen, 2 1/2 och 3 1/2 år.

– Vad gör du morfar? ropar den yngsta glatt.

De båda sätter sig på mattan, omkring en halvmeter från mitt ansikte, ivrigt studerande mina rörelser.

– Armhävningar, svarar jag

– Varför då?

– För att mina armar ska bli starkare.

Här avbryter jag konversationen och stånkar vidare.

Ja, jag gör armhävningar på morgnarna. Det började i vintras med att jag gjorde en enklare gymnastik de morgnar jag inte springer. Till en början 20 enkla tåhävningar och ”plankan” någon minut för att stärka ben och bål. Men eftersom mina kavajer börjat hänga över axlarna som på en gammal fågelskrämma sen jag slutade simma kom jag att tänka på armhävningar. Hälsosamt och billigt, till skillnad mot att låta sy upp ärmarna. Jag frågar svärsonen hur många armhävningar han gjorde i lumpen. Han svarar femtio.

Whoops. Själv klarar jag nu, efter en tid, med nöd och näppe tjugo. Och då darrar armarna lätt när jag  sträcker mig efter glasen i köksskåpet. Men det  lärorika med löpningen är  att jag sett att det faktiskt går att förbättra ens resultat. Bara man gnetar på. Men femtio armhävningar?

– Intressant att du börjat bli en bodybuilder när du fyllt 62, säger sonen.