Patti Smith

Kan man verkligen sitta och uppleva en rockkonsert? Måste man inte stå längst fram vid scenen, dansa, trängas och svettas för att verkligen ta in musiken med alla sinnen: syn, hörsel, känsel, lukt och smak?

På väg hem från Patti Smiths konsert på Cirkus på måndagskvällen funderar jag på frågan. Själv har jag suttit i det lätta draget från ytterdörren på trettonde bänk nära taket och är inte ens fuktig i pannan.

Konserten då? Jodå, Patti Smith levererar en blandning av gammalt och nytt med ett tajt band och energi som anstår en 60-åring. Tonvikt ligger på covers från senaste skivan, lite för många för att den riktiga nerven ska infinna sig för min del. Men avslutningen är magnifik med Lou Reeds ”A Perfect Day” (som hon tillägnar staden Stockholm) och en lång rivig version av Van Morrisons ”Gloria”.

Kanske börjar jag bli gammal. Skivorna har jag ju hemma och kan lyssna och dansa till på vardagsrumsgolvet när jag vill.



Andra bloggar om patti smith och musik.