Fortsätt till huvudinnehåll

De små stegens tyranni

Två artiklar i Dagens Nyheter (1/12-07) denna första helg i advent fångar min uppmärksamhet:

Det engelska fastighetsbolaget Boultbee som i somras köpte tio av Stockholms stads inomhuscentra, bl.a. Ringen, Fältöversten och Skärholmens centrum har bestämt att inga politiska eller religiösa organisationer ska släppas in i bolagets gallerior.

– Det är en kommerisiell yta för kommersiell aktivitet, inte för politisk eller religiös aktivitet, säger bolagets talesman till tidningen.

Vårt alltid lika nöjda och glada borgarråd Kristina Alvendal (m) ser det inte som något demokratiproblem.

– Det finns gott om andra allmänna platser i Stockholm stad där man kan ha både politiska kampanjmöten och religiösa sammankomster.

Den som hastat över någon av de blåsiga parkeringsplatserna som omgärdar förorternas centrumbildnigarna är nog inte lika beredd att skriva under på det. (DN 1/12-07)
***
När Vårdval Stockholm införs försvinnet meddelarfriheten för anställda i privat verksamhet. Stockholms läns landsting skrev 2005 in i de allmänna villkoren för vårdavtal att yttrande- och meddelarfrihet ska gälla för anställda hos privata vårdgivare i samma usträckning som för offentlig anställda. Nu har landstingets jurister kommit fram till att det strider mot aktiebolagslagen.

– I praktiken lägger man munkavle på på stora delar av den personal som arbetar med våra skattepengar, säger oppositionslandstingsrådet Ingela Nylund Watz (s).

– Vad vi ser nu inom sjukvården är att priset får styra och fler mindre seriösa företag lägger låga anbud. Då är meddelarfriheten sett från allmänhetens synpunkt ännu viktigare, säger Lars-Åke Almqvist, Kommunal.
***
Det sägs att om man lägger en groda i kallt vatten och sedan värmer den tills det kokar så ligger grodan snällt kvar tills den är död. Den märker inte så små skillnaderna utan anpassar sig tills det är för sent. Något liknande ser vi inom områden vi länge tagit för givna. Den dag vi på allvar behöver vår yttrandefrihet kommer vi att märka att utrymmet plötsligt är mycket begränsat. Dags för civil olydnad?


Anm 1: Många av de gallerior som staden sålde i somras var tidigare utomhustorg innan de glasades över. Liknande planer finns för övrigt för stadens centrala mötesplats, Sergels torg

Anm 2. Meddelarskyddet gäller exklusivt för offentliganställda. Ingen får efterforska vem som inom statlig eller kommunal verksamhet lämnat ut uppgifter. Syftet är att medborgarna ska kunna hålla koll på maktmissbruk och misshushållning med allmänna medel.

Anm 3. Civil olydnad ohörsamhet, lagbrott och uppmaning till lagbrott under åberopande av moraliska principer som står över lagar, regler eller order från militär eller civil myndighet, vilka då betraktas som omoraliska, orättvisa eller tyranniska. Syftet är att öka den allmänna politiska medvetenheten och mobilisera stöd för förändring. (NE). I vissa kretsar är begreppet idag synomynt med att skolka från tv-licens eller hålla fillipinska städerskor i källaren.


Andra bloggar om

Kommentarer

Bulten i Bo sa…
– Det är en kommersiell yta för kommersiell aktivitet, inte för politisk eller religiös aktivitet, säger bolagets talesman till tidningen.

Om Boultbee:s talesman vore inläst på biblen, tex Matt 21:12-13

Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste."

kanske han kunde ha omformulerat sitt citat till:

– Det är en kommersiell yta för ett rövarnäste, inte som någon sorts bönens hus
Bulten i Bo sa…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Johanna Graf sa…
Hej Tom,
upptäckte din blogg av en händelse när jag sökte efter länken till DN-artikeln om munkavle för privat vårdanställda, som av nån mystisk anledning tycks borttagen ur deras digitala arkiv. Liksom du reagerade jag på den, liksom på den andra artikeln samma dag om yttrandefriheten på offentliga platser. Vi hade samma problem i Solna Centrum, så jag kollade med en docent i offentlig rätt på Uppsala universitet och han svarade mig att yttrandefriheten alltid övertrumfar äganderätten i sådana här fall. Har man bara vederbörliga polistillstånd och inte blockerar ingångar eller stör, så får man ha politiska möten och bokbord i inomhuscentrum, utom i en handfull mycket små inomhusgallerior som tex bara har en in- och utgång och mer liknar en stor affär än ett innecentrum. Men Sturegallerian hör inte till undantagen, utan är en offentlig plats, det trodde man kanske inte!
Tom Carlson sa…
Intressant, det där borde du offentliggöra. FNL-grupperna på sin tid utkämpade en strid i Täby (av alla ställen!) centrum, landets första inomhuscentrum. Det finns beskrivet i boken Vietnam var nära som jag skrivit om i annat sammanhang.
Kul blogg du har förresten.
Tom
Arne sa…
Mycket intressant detta, med Boultbee´s agerande ! Avsikten från nämda firma är nog god, får vi hoppas; lugn och ro i galleria/butiker, undvikande av "olustig" politik etc., men det kan få oanade konsekvenser för framtiden. Vi måste ALLTID värna det fria ordet/skriften, och den grundlagstiftning som mynnat ut i Tryck- och Yttrandefriheten i Svea Rike !! Kan ej nog understryka, att detta är OERHÖRT viktigt !! Resultatet av en långsam och smygande strypning av tryck-/yttrandefrihet, ser vi nu i nygamla stormakten Ryssland. Bevaka och protestera livligt mot ALLA försök till sådana här inskränknungar och förbd !!! FARLIGT !!!

Läs mer

Hur jag blev den jag blev: Kurdernas vänner

Fredagen den 28 februari 1986 körde jag buss på kvällen. Jag kom hem sent, drog ur jacket till telefon och vaknade först av att Lena stod i dörren till sovrummet. Hon hade varit i tobakshandeln på Karlbergsvägen och köpt tidningen. I handen höll hon Dagens Nyheter. Rubriken ” PALME MÖRDAD. Skjuten i city av okänd man” fyllde förstasidan. På kvällen var vi bjudna på fest hos vänner i Björkhagen. Att mordet la sordin på stämning är väl en underdrift. Polisens självutnämnde spaningsledare Hans Holmér bestämde sig tidigt för att det var kurdiska grupper som låg bakom mordet. En fantombild publicerades med ett ansikte som antydde ett utomeuropeiskt ursprung. Bakgrunden till teorin var två mord som ägt rum inom exilkurdiska kretsar, ett i Uppsala 1984 och ett på Medborgarhuset i Stockholm 1985. Polis och medier utgick ifrån att det rörde sig om uppgörelser inom Kurdistans Arbetarparti (PKK) riktat mot avhoppare från partiet. I båda fallen greps mördarna snabbt och dömdes. En förundersökning ...

Hur jag blev den jag blev: Socialreporter och tonårsförälder

Journalist är inte en titel jag satt på något visitkort. Ändå har jag skrivit en del genom åren – även journalistik. Under och efter min tid som kulturredaktör på Folket i Bild gjorde jag längre intervjuer åt tidningen med artister och författare som Plura Jonsson, Gösta Ekman, Peter Curman och andra kulturaktiva. Jag gjorde även en serie reportage om arbetet vid en vårdcentral – Kvartersakuten i Vasastan, Stockholm – tillsammans med fotografen Susanne Walström. Något senare blev jag kontaktad av redaktören för Anhörig , FMN:s tidskrift. Man ville ha ett reportage om ett fall där en ung, svensk skådespelerska i ropet varit inblandad i en härva med försäljning av Ecstasy. Frågan hade först gått till Anders Sundelin ( När knarket kom till stan , Främlingen i Falun ) som tipsat om mitt namn. Det blev en djupdykning i förundersökning, rättegångsprotokoll och hovrättsförhandlingar innan allt publicerades stort uppslaget under rubriken ”Med kallt blod”. Bodil Malmsten undrade försynt om jag ...

Hur jag blev den jag blev: Historien upprepar sig

Historien upprepar sig, första gången som tragedi andra gången som fars, skrev Karl Marx. Något liknande kan man säga om det som utspelade sig i Folket i Bild i början av 00-talet. Krigen i det forna Jugoslavien blev något av en vattendelare inom vänster. På ena sidan de som stödde USA:s och Natos bombningar av Serbien. Själv sällade jag mig till dem som – utan att för den skull älska Serbien – såg bombningarna som ett brott mot folkrätten, med risk för att bli prejudicerande för den framtida världsordningen. Resultatet av krigen och västvärldens inblandning i Libyen, Irak och Afghanistan tycker jag stärker den ståndpunkten. Folket i Bild hade jag följt på avstånd under 90-talet och noterat att tidningen fortfarande levde, nu med bokförläggaren Kalle Hägglund som redaktör och Erik Göthe som kassör. Upplagan hade fortsatt att sjunka. Tidningen hade undvikit att ta ställning inför folkomröstningen om svenskt medlemskap i EU och blivit alltmer irrelevant. Det rådde oreda i ekonomin och de...

Hur jag blev den jag blev: Teatergruppen

Jag hamnade i teatern av en slump. När jag slutade grundskolan hade jag valt samhällsvetenskaplig linje med estetisk inriktning. Det var teckning som intresserade mig. På skolan i Gubbängen fanns även drama som tillval. Det var avslappningsövningar, röstträning och improvisationer ett par timmar i veckan. Vår dynamiske lärare, gift med Ingmar Bergmans äldsta dotter, undervisade på flera gymnasieskolor runtom i Stockholm. Förutom vår skola Gubbängen: Kärrtorp, Sveaplan och Nya Elementar i Åkeshov. Med tiden började vi samlas på Sveaplans gymnasium på fredagskvällarna. I den stora aulan ägnade vi oss tillsammans med elever från de andra skolan åt att improvisera, dansa och öva tillsammans. Dessförinnan brukade några av oss gå på restaurang Norrås vid Odenplan och äta Coeur de filét Provencale, dricka vin och känna oss vuxna. När vår lärare lyckades ordna en studio, modernt utrustad med video, ljudanläggning m.m. högst upp i Nya Elementar förlade vi våra frivilliga timmar dit. Mitt intres...