Fortsätt till huvudinnehåll

De små stegens tyranni

Två artiklar i Dagens Nyheter (1/12-07) denna första helg i advent fångar min uppmärksamhet:

Det engelska fastighetsbolaget Boultbee som i somras köpte tio av Stockholms stads inomhuscentra, bl.a. Ringen, Fältöversten och Skärholmens centrum har bestämt att inga politiska eller religiösa organisationer ska släppas in i bolagets gallerior.

– Det är en kommerisiell yta för kommersiell aktivitet, inte för politisk eller religiös aktivitet, säger bolagets talesman till tidningen.

Vårt alltid lika nöjda och glada borgarråd Kristina Alvendal (m) ser det inte som något demokratiproblem.

– Det finns gott om andra allmänna platser i Stockholm stad där man kan ha både politiska kampanjmöten och religiösa sammankomster.

Den som hastat över någon av de blåsiga parkeringsplatserna som omgärdar förorternas centrumbildnigarna är nog inte lika beredd att skriva under på det. (DN 1/12-07)
***
När Vårdval Stockholm införs försvinnet meddelarfriheten för anställda i privat verksamhet. Stockholms läns landsting skrev 2005 in i de allmänna villkoren för vårdavtal att yttrande- och meddelarfrihet ska gälla för anställda hos privata vårdgivare i samma usträckning som för offentlig anställda. Nu har landstingets jurister kommit fram till att det strider mot aktiebolagslagen.

– I praktiken lägger man munkavle på på stora delar av den personal som arbetar med våra skattepengar, säger oppositionslandstingsrådet Ingela Nylund Watz (s).

– Vad vi ser nu inom sjukvården är att priset får styra och fler mindre seriösa företag lägger låga anbud. Då är meddelarfriheten sett från allmänhetens synpunkt ännu viktigare, säger Lars-Åke Almqvist, Kommunal.
***
Det sägs att om man lägger en groda i kallt vatten och sedan värmer den tills det kokar så ligger grodan snällt kvar tills den är död. Den märker inte så små skillnaderna utan anpassar sig tills det är för sent. Något liknande ser vi inom områden vi länge tagit för givna. Den dag vi på allvar behöver vår yttrandefrihet kommer vi att märka att utrymmet plötsligt är mycket begränsat. Dags för civil olydnad?


Anm 1: Många av de gallerior som staden sålde i somras var tidigare utomhustorg innan de glasades över. Liknande planer finns för övrigt för stadens centrala mötesplats, Sergels torg

Anm 2. Meddelarskyddet gäller exklusivt för offentliganställda. Ingen får efterforska vem som inom statlig eller kommunal verksamhet lämnat ut uppgifter. Syftet är att medborgarna ska kunna hålla koll på maktmissbruk och misshushållning med allmänna medel.

Anm 3. Civil olydnad ohörsamhet, lagbrott och uppmaning till lagbrott under åberopande av moraliska principer som står över lagar, regler eller order från militär eller civil myndighet, vilka då betraktas som omoraliska, orättvisa eller tyranniska. Syftet är att öka den allmänna politiska medvetenheten och mobilisera stöd för förändring. (NE). I vissa kretsar är begreppet idag synomynt med att skolka från tv-licens eller hålla fillipinska städerskor i källaren.


Andra bloggar om

Kommentarer

Bulten i Bo sa…
– Det är en kommersiell yta för kommersiell aktivitet, inte för politisk eller religiös aktivitet, säger bolagets talesman till tidningen.

Om Boultbee:s talesman vore inläst på biblen, tex Matt 21:12-13

Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste."

kanske han kunde ha omformulerat sitt citat till:

– Det är en kommersiell yta för ett rövarnäste, inte som någon sorts bönens hus
Bulten i Bo sa…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Johanna Graf sa…
Hej Tom,
upptäckte din blogg av en händelse när jag sökte efter länken till DN-artikeln om munkavle för privat vårdanställda, som av nån mystisk anledning tycks borttagen ur deras digitala arkiv. Liksom du reagerade jag på den, liksom på den andra artikeln samma dag om yttrandefriheten på offentliga platser. Vi hade samma problem i Solna Centrum, så jag kollade med en docent i offentlig rätt på Uppsala universitet och han svarade mig att yttrandefriheten alltid övertrumfar äganderätten i sådana här fall. Har man bara vederbörliga polistillstånd och inte blockerar ingångar eller stör, så får man ha politiska möten och bokbord i inomhuscentrum, utom i en handfull mycket små inomhusgallerior som tex bara har en in- och utgång och mer liknar en stor affär än ett innecentrum. Men Sturegallerian hör inte till undantagen, utan är en offentlig plats, det trodde man kanske inte!
Tom Carlson sa…
Intressant, det där borde du offentliggöra. FNL-grupperna på sin tid utkämpade en strid i Täby (av alla ställen!) centrum, landets första inomhuscentrum. Det finns beskrivet i boken Vietnam var nära som jag skrivit om i annat sammanhang.
Kul blogg du har förresten.
Tom
Arne sa…
Mycket intressant detta, med Boultbee´s agerande ! Avsikten från nämda firma är nog god, får vi hoppas; lugn och ro i galleria/butiker, undvikande av "olustig" politik etc., men det kan få oanade konsekvenser för framtiden. Vi måste ALLTID värna det fria ordet/skriften, och den grundlagstiftning som mynnat ut i Tryck- och Yttrandefriheten i Svea Rike !! Kan ej nog understryka, att detta är OERHÖRT viktigt !! Resultatet av en långsam och smygande strypning av tryck-/yttrandefrihet, ser vi nu i nygamla stormakten Ryssland. Bevaka och protestera livligt mot ALLA försök till sådana här inskränknungar och förbd !!! FARLIGT !!!

Läs mer

Hur jag blev den jag blev (6): Aktivisten

Det första nummer av Folket i Bild/Kulturfront jag sålde hade en svart framsida med vita bokstäver som i blockskrift skrek ut: SVERIGES SPIONAGE. Det var inledningen till det som kom att kallas IB-affären . Det var föreningens Södermalmsavdelning som gjort en utflykt till Nynäshamn för att sälja tidningar. Jag hade helgpermis från lumpen i Karlskrona. Människor slet tidningen ur händerna på oss. ”Det här går ju bra”, minns jag att jag tänkte. Jag hade tillsammans med min dåvarande sambo, hennes mor och systrar delat på inträdesavgiften 250 kr när tidningen grundades 1971 (hyran för vår halvmoderna etta på Södermalm var då 180 kr). Nu hade jag varit på ett möte med Södermalmsavdelningen. Det hade just tagit slut med min dåvarande flickvän och sambo och jag behövde fylla tomrummet efter åren i teatergruppen. Sedermera blev jag invald i styrelsen för avdelningen och på något sätt utsedd till kassör.  Arbetet i lokalavdelningarna bestod i tidningsförsäljning utanför systembolag...

Egoism eller individualism

På ett seminarium om Alf Ahlberg på ABF-huset för en tid sedan sa Bengt Göransson inledningsvis att det är en myt att säga att vi lever i individualismens tidevarv, det vi ser är egoismen som breder ut sig, menade han. Jag har tänkt en del på det sedan dess. En individualist går sin egen väg, tänker jag, även till priset av den egna bekvämligheten. Litteraturen är full av sådana berättelser. Den som vill kan läsa Erik Johanssons Fabriksmänniskan eller Folke Fridells Syndfull skapelse . Gripande skildringar av individualister i kollektivet. En egoist, å andra sidan, går sin egen väg över andra. Erik Berg, bloggare och arkitekt, beskriver fenomenet i en krönika om handelsminister Ewa Björlings svartbygge i senaste numret av som alltid läsvärda Clarté : ”Handelsministern fick bygglov men byggde ett helt annat hus än det som bygglovet och planbestämmelserna medgav. På taket lade hon till ett 45 kvadratmeter stort extra våningsplan. Det är ingen liten överträdelse. Det är ingenting man...

Vem är viktigast?

Delar av alliansen verkar vilja blåsa till strid om det halverade Rut-avdraget. Jag tvivlar inte på att detta är hjärtefråga hos halva valmanskåren. Varje gång någon (även jag själv) frågar mig varför jag är emot Rut-avdraget svarar jag med en motfråga: ”Vem städar hemma hos städhjälpen?”, ”Vem passar den filippinska barnflickans barn på andra sidan jordklotet?”. Hela företeelsen bygger ju på att somligas tid anses viktigare än andras. Inte var det ett livspussel Maja Ekelöf stretade med när hon skrev Rapport från en skurhink " men hennes tid var lika knapp, heltidsarbetade ensamstående mor med fyra barn. Men, frågar kanske någon, är inte vissa yrken viktigare än andra? Jo, och det är här man blandar bort korten: att arbeta som läkare, lärare eller vaka över flygtrafiken från ett torn kräver både längre utbildning och är mer ansvarsfullt än att stå i grillen på McDonalds. Men låt det då märkas i lönekuvertet. Varför samhället ska subventionera dessa högbetalda människors fritid ...

Hur jag blev den jag blev (6:2): Efter stormen, före stormen

Föreningen led av baksmälla efter IB-affären. Tidningen hade stått i centrum för omvärldens intresse. Alla krafter hade varit inriktade på arbetet med att skapa opinion och få de fängslade journalisterna fria. Nu var det åter vardag. En tidning skulle produceras var fjortonde dag, ekonomin svajade, även om förskotten från prenumeranterna med dagens mått var hisnande. Värre var att Folket i Bild fått rykte om sig att vara trög och långsam i kontakten med medarbetarna. En ny redaktion kom efter en tid på plats när först Jan Stolpe och sen Jan Guillou efter sin fängelsevistelse valde att sluta. Nya kvastar med bland annat Margareta Garpe med bakgrund på Aftonbladet tog vid. Samlevnadsfrågor och andra ämnen började ta plats i tidningen. Kritiken mot den nya inriktningen var hård: ”Det behövs inte en till Femina!” Själv hamnade jag i korsdraget efter att ha låtit mig intervjuas i samband med ett reportage om en, vad vi idag skulle kalla utbränd, f.d. FNL-aktivist. Min reträtt var inte särsk...