Fortsätt till huvudinnehåll

De små stegens tyranni

Två artiklar i Dagens Nyheter (1/12-07) denna första helg i advent fångar min uppmärksamhet:

Det engelska fastighetsbolaget Boultbee som i somras köpte tio av Stockholms stads inomhuscentra, bl.a. Ringen, Fältöversten och Skärholmens centrum har bestämt att inga politiska eller religiösa organisationer ska släppas in i bolagets gallerior.

– Det är en kommerisiell yta för kommersiell aktivitet, inte för politisk eller religiös aktivitet, säger bolagets talesman till tidningen.

Vårt alltid lika nöjda och glada borgarråd Kristina Alvendal (m) ser det inte som något demokratiproblem.

– Det finns gott om andra allmänna platser i Stockholm stad där man kan ha både politiska kampanjmöten och religiösa sammankomster.

Den som hastat över någon av de blåsiga parkeringsplatserna som omgärdar förorternas centrumbildnigarna är nog inte lika beredd att skriva under på det. (DN 1/12-07)
***
När Vårdval Stockholm införs försvinnet meddelarfriheten för anställda i privat verksamhet. Stockholms läns landsting skrev 2005 in i de allmänna villkoren för vårdavtal att yttrande- och meddelarfrihet ska gälla för anställda hos privata vårdgivare i samma usträckning som för offentlig anställda. Nu har landstingets jurister kommit fram till att det strider mot aktiebolagslagen.

– I praktiken lägger man munkavle på på stora delar av den personal som arbetar med våra skattepengar, säger oppositionslandstingsrådet Ingela Nylund Watz (s).

– Vad vi ser nu inom sjukvården är att priset får styra och fler mindre seriösa företag lägger låga anbud. Då är meddelarfriheten sett från allmänhetens synpunkt ännu viktigare, säger Lars-Åke Almqvist, Kommunal.
***
Det sägs att om man lägger en groda i kallt vatten och sedan värmer den tills det kokar så ligger grodan snällt kvar tills den är död. Den märker inte så små skillnaderna utan anpassar sig tills det är för sent. Något liknande ser vi inom områden vi länge tagit för givna. Den dag vi på allvar behöver vår yttrandefrihet kommer vi att märka att utrymmet plötsligt är mycket begränsat. Dags för civil olydnad?


Anm 1: Många av de gallerior som staden sålde i somras var tidigare utomhustorg innan de glasades över. Liknande planer finns för övrigt för stadens centrala mötesplats, Sergels torg

Anm 2. Meddelarskyddet gäller exklusivt för offentliganställda. Ingen får efterforska vem som inom statlig eller kommunal verksamhet lämnat ut uppgifter. Syftet är att medborgarna ska kunna hålla koll på maktmissbruk och misshushållning med allmänna medel.

Anm 3. Civil olydnad ohörsamhet, lagbrott och uppmaning till lagbrott under åberopande av moraliska principer som står över lagar, regler eller order från militär eller civil myndighet, vilka då betraktas som omoraliska, orättvisa eller tyranniska. Syftet är att öka den allmänna politiska medvetenheten och mobilisera stöd för förändring. (NE). I vissa kretsar är begreppet idag synomynt med att skolka från tv-licens eller hålla fillipinska städerskor i källaren.


Andra bloggar om

Kommentarer

Bulten i Bo sa…
– Det är en kommersiell yta för kommersiell aktivitet, inte för politisk eller religiös aktivitet, säger bolagets talesman till tidningen.

Om Boultbee:s talesman vore inläst på biblen, tex Matt 21:12-13

Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste."

kanske han kunde ha omformulerat sitt citat till:

– Det är en kommersiell yta för ett rövarnäste, inte som någon sorts bönens hus
Bulten i Bo sa…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Johanna Graf sa…
Hej Tom,
upptäckte din blogg av en händelse när jag sökte efter länken till DN-artikeln om munkavle för privat vårdanställda, som av nån mystisk anledning tycks borttagen ur deras digitala arkiv. Liksom du reagerade jag på den, liksom på den andra artikeln samma dag om yttrandefriheten på offentliga platser. Vi hade samma problem i Solna Centrum, så jag kollade med en docent i offentlig rätt på Uppsala universitet och han svarade mig att yttrandefriheten alltid övertrumfar äganderätten i sådana här fall. Har man bara vederbörliga polistillstånd och inte blockerar ingångar eller stör, så får man ha politiska möten och bokbord i inomhuscentrum, utom i en handfull mycket små inomhusgallerior som tex bara har en in- och utgång och mer liknar en stor affär än ett innecentrum. Men Sturegallerian hör inte till undantagen, utan är en offentlig plats, det trodde man kanske inte!
Tom Carlson sa…
Intressant, det där borde du offentliggöra. FNL-grupperna på sin tid utkämpade en strid i Täby (av alla ställen!) centrum, landets första inomhuscentrum. Det finns beskrivet i boken Vietnam var nära som jag skrivit om i annat sammanhang.
Kul blogg du har förresten.
Tom
Arne sa…
Mycket intressant detta, med Boultbee´s agerande ! Avsikten från nämda firma är nog god, får vi hoppas; lugn och ro i galleria/butiker, undvikande av "olustig" politik etc., men det kan få oanade konsekvenser för framtiden. Vi måste ALLTID värna det fria ordet/skriften, och den grundlagstiftning som mynnat ut i Tryck- och Yttrandefriheten i Svea Rike !! Kan ej nog understryka, att detta är OERHÖRT viktigt !! Resultatet av en långsam och smygande strypning av tryck-/yttrandefrihet, ser vi nu i nygamla stormakten Ryssland. Bevaka och protestera livligt mot ALLA försök till sådana här inskränknungar och förbd !!! FARLIGT !!!

Läs mer

Hur jag blev den jag blev: Historien upprepar sig

Historien upprepar sig, första gången som tragedi andra gången som fars, skrev Karl Marx. Något liknande kan man säga om det som utspelade sig i Folket i Bild i början av 00-talet. Krigen i det forna Jugoslavien blev något av en vattendelare inom vänster. På ena sidan de som stödde USA:s och Natos bombningar av Serbien. Själv sällade jag mig till dem som – utan att för den skull älska Serbien – såg bombningarna som ett brott mot folkrätten, med risk för att bli prejudicerande för den framtida världsordningen. Resultatet av krigen och västvärldens inblandning i Libyen, Irak och Afghanistan tycker jag stärker den ståndpunkten. Folket i Bild hade jag följt på avstånd under 90-talet och noterat att tidningen fortfarande levde, nu med bokförläggaren Kalle Hägglund som redaktör och Erik Göthe som kassör. Upplagan hade fortsatt att sjunka. Tidningen hade undvikit att ta ställning inför folkomröstningen om svenskt medlemskap i EU och blivit alltmer irrelevant. Det rådde oreda i ekonomin och de...

Hur jag blev den jag blev: Frilansredaktören

Ibland har jag fått frågan: ”Vad gör en förlagsredaktör?” Jag brukar svara: ”In i ena ändan kommer en bunt papper med mer eller mindre färdigskrivna texter och ut i den andra ändan ska det komma en bok. Redaktörens uppgift är att lotsa arbetet längs hela eller delar av vägen. Det kan vara språkgranskning, faktakoll, formgivning och tryckerikontakter.” Till mina filosofiska vänner brukar jag säga att förlagsredaktörens är ett samtalsyrke med tre poler: upphovsmannen, förlagsredaktören och texten. Vilket ibland kan vara nog så knepigt. En förläggare har entusiastiskt antagit ett manus för publicering, sen är det min uppgift att hitta och påvisa fel och oklarheter. Samtidigt ska jag upprätthålla en förtroendefull relation med upphovsmannen. Redaktörens uppgift är att likna vid en barnmorskas.* * Sommaren 1980 hade jag slutat på Ordfronts förlag och var barnledig under hösten med sonen. Jag hade beslutat mig för att pröva på tillvaron som frilans. Jag fick mitt första uppdrag av Ebbe Carl...

Hur jag blev den jag blev: Gotland

Min första kontakt med Gotland var när jag gjorde lumpen 1973. Jag var placerad på sjömätaren Johan Månsson och vi låg och mätte en uppgrundning utanför Hoburgen på södra Gotland. När det var dåligt väder tog vi någon av småbåtarna in till Vändburg och gick till pensionat Holmhällar och drack öl. När de andra tog sin andra och tredje öl valde jag att promenera i omgivningarna. Den höga öppna himlen och karga naturen fångade mig – som hittills tillbringat somrarna i ett lummigt Sörmland – omedelbart. Den sommaren cykelsemestrade min dåvarande flickvän och jag på ön. Stretade runt med alldeles för tung packning på de hårt trafikerade huvudvägarna. Detta var långt innan dagens utmärkta cykelleder. Påsken 1979 flydde Lena och jag våra familjer och gifte oss i Visby tillsammans med två vänner från Stockholm. Vi vittnade åt varandra och åt bröllopsmiddag på klassiska Lindgården. Vi hyrde hus i Själsö och kuskade Gotland runt i en gammal folkabubbla och tittade på kyrkor. Det var fortfarande ...

Hur jag blev den jag blev: ”Är det du som är filosofen?”

– Är det du som är filosofen? En kille i tjugoårsåldern kommer insläntrande i den lilla möteslokalen i biblioteket i Hagsätra. Vi är ett tiotal personer som samlats till månadens filosofikafé. Ämnet för kvällen, som deltagarna själva valt, är ”Finns Gud?” – Nej, svarar jag, det är ni som är filosoferna. * Arbetsbördan som ansvarig och mädchen für alles på Folket i Bild hade till slut blivit för stor. Vi hade också sålt vårt hus där vi bott 18 år och flyttat till en lägenhet i Hammarby Sjöstad. Hela tillvaron var i gungning och jag blev sjukskriven för utmattningsdepression. Jag började också gå på samtal hos en psykoterapeut. Efter att ha klarat av det obligatoriska utforskandet av barndomen och en del kbt-övningar kom våra samtal att handla om mycket annat. Hon hade en bakgrund inom näringslivet och vi samtalade om relationer, behovet av balans i tillvaron och mina ”affärsplaner”. Jag började inse att vi i vår kultur gärna sjukdomsförklarar många av de kriser som hör livet till. Därfö...