Fortsätt till huvudinnehåll

Personligt eller privat

Alla bloggare med lite integritet hävdar att de skriver personligt, men inte privat. Även jag. Men vad betyder det?

De flesta av oss hejdar sig när vi möter en skylt med ”Privat område”, fortsätter vi är det oftast med en känsla av obehag. Inom allemansrätten är området närmast vårt hus fredat från objudna besökare. Det finns alltså områden dit inte alla äger tillträde. Vi har våra revir. (Hur långt tillbaka i tiden denna åtskillnad mellan det privata och personliga går kan säkert diskuteras, liksom dess innebörd inom olika samhällsklasser. Men nu håller jag mig till nutid och den medelklass jag tillhör.)

Den som går till ordböckerna finner att definitionerna av privat, personlig (och enskild) delvis överlappar varandra:
privat som tillhör eller har att göra med enskild(a) person(er), särsk. vederbörandes hem- och umgängesliv o.d. (mots. offentlig)”;
personlig 2, som rör privata eller intima delar av ngns liv”;
enskild 1 som tillhör eller har att göra med en enda person (mots. allmän)
säger till exempel Nationalencyklopedins Ordbok. Men personligt kan också vara något
”som på ett självständigt sätt uttrycker det säregna i ngns personlighet: hans mycket –a stil; hon satte sin –a prägel på huset.”
Person kommer av latinets ”persona ’(ansikts)mask’, ’roll’, ’karaktär’, ’person’). Det personliga är på sätt och vis det privata upphöjt till allmängiltighet, personan. Den jag visar upp här i bloggen.

PS. Person är för övrigt inom ”filosofi och psykologi oftast benämning på en medveten självreflekterande och talande mänsklig individ som handlar inom ett konkret historiskt, socialt och fysiskt sammanhang”. En definition så god som någon på en bloggare. DS.


Andra bloggar om och .

Kommentarer

Läs mer

En enda gång om året…

Vitsippa, äppelblom, körsbärsblom, häggmispel, gullviva, hägg, kastanj och syren.

40 år som gifta

I torsdags hade Lena och jag 40-årig bröllopsdag. Lena jobbade och jag hade styrelsemöte. Låter det oromantiskt? Nåja, i eftermiddag åker jag till Gotland. På kvällen har vi bokat bord på Lindgården, restaurangen där vi åt bröllopsmiddag tillsammans med våra vänner, som gift sig samtidigt med oss, påsken 1979. Och i sommar åker vi på tågluff tillsammans genom Europa till Italien. Kanske har jag med mig en present också. Så, visst firar vi. Men vad är det vi firar? Är 40 år som gifta något att sträva efter i en tid när vartannat äktenskap slutar i skilsmässa? När löften om nöd och lust gäller så länge som man har lust. Men kanske inte alltid i nöd. Här en text jag skrev för två år sedan, vid ett annat jubileum: 40 år tillsammans En dag i november firar Lena och jag att det var fyrtio år sedan vi träffades. Det var på en fest i Vasastan, i ett av alla vänsterkollektiv som fyllde den då nedgångna stadsdelen. Vi gör det genom det vi är allra bäst på: Laga och äta god mat. Vi lyssnar p...

De små stegens tyranni

Två artiklar i Dagens Nyheter (1/12-07) denna första helg i advent fångar min uppmärksamhet: Det engelska fastighetsbolaget Boultbee som i somras köpte tio av Stockholms stads inomhuscentra, bl.a. Ringen, Fältöversten och Skärholmens centrum har bestämt att inga politiska eller religiösa organisationer ska släppas in i bolagets gallerior. – Det är en kommerisiell yta för kommersiell aktivitet, inte för politisk eller religiös aktivitet, säger bolagets talesman till tidningen. Vårt alltid lika nöjda och glada borgarråd Kristina Alvendal (m) ser det inte som något demokratiproblem. – Det finns gott om andra allmänna platser i Stockholm stad där man kan ha både politiska kampanjmöten och religiösa sammankomster. Den som hastat över någon av de blåsiga parkeringsplatserna som omgärdar förorternas centrumbildnigarna är nog inte lika beredd att skriva under på det. ( DN 1/12-07) *** När Vårdval Stockholm införs försvinnet meddelarfriheten för anställda i privat verksamhet. Stoc...

Hur jag blev den jag blev (6): Aktivisten

Det första nummer av Folket i Bild/Kulturfront jag sålde hade en svart framsida med vita bokstäver som i blockskrift skrek ut: SVERIGES SPIONAGE. Det var inledningen till det som kom att kallas IB-affären . Det var föreningens Södermalmsavdelning som gjort en utflykt till Nynäshamn för att sälja tidningar. Jag hade helgpermis från lumpen i Karlskrona. Människor slet tidningen ur händerna på oss. ”Det här går ju bra”, minns jag att jag tänkte. Jag hade tillsammans med min dåvarande sambo, hennes mor och systrar delat på inträdesavgiften 250 kr när tidningen grundades 1971 (hyran för vår halvmoderna etta på Södermalm var då 180 kr). Nu hade jag varit på ett möte med Södermalmsavdelningen. Det hade just tagit slut med min dåvarande flickvän och sambo och jag behövde fylla tomrummet efter åren i teatergruppen. Sedermera blev jag invald i styrelsen för avdelningen och på något sätt utsedd till kassör.  Arbetet i lokalavdelningarna bestod i tidningsförsäljning utanför systembolag...