Högerns kulturella offensiv

Ulrika Kärnborg utryckte sig för en tid sedan i Dagens Nyheters pappersupplaga lite lättsamt över uppståndelsen kring Johan Staël von Holsteins plats i Kulturrådets styrelse. Ett köttben åt Timbrohögern, skrev hon, liksom Cecilia Stegö Chílos utnämning till kulturminister förra hösten. Det var inte så mycket att orda om. Kulturpolitiken är huggen i sten, tycktes hon mena.

Jag vet inte ja. Det senaste året har kulturkampen från högerkanten tagit ett steg framåt, till synes stärkt av maktskiftet. Äntligen ska man kämpa ner denna kulturvänster som, trots näringslivets kampanjer, varit ett sådant gissel alltsedan 1970-talet.

Inte bara kulturvänster förresten. Nu senast ifrågasatte Marie Söderqvist den allmänna rösträtten (Expressen 30/1-08). Och tidskriften Neo krävde, understödd av Svenska Dagbladets ledarsida, att statsbidragen till ABF ska dras in, eftersom man upplåter plats åt ”extrema vänstergrupper”. Ur våra tidigare gemensamt ägda centrumanläggningarna ska nu också all politisk och religiös verksamhet rensas ut.

Det ser ut som om socialdemokratin grävt sin och folkrörelsernas grav med sitt förlitande till staten. Om detta och alternativen skriver jag i en krönika i senaste numret av Folket i Bild/Kulturfront. Tidningen kan beställas på www.fib.se. Artikeln kan också läsas på min hemsida.

Andra bloggar om kulturpolitik.