I dag på Kristi himmelsfärdsdag håller vi oss nyktra och går ut och metar. Den som vill hålla sig hemma kan istället fundera över vad alkoholen betytt i vårt land:
Egentligen är Sverige en omöjlighet. På de breddgrader där vårt land ligger råder på andra håll arktisk vinter större delen av året. Den varma golfströmmen för med sig en bit av ekvatorns värme som ett lån till vår nordliga breddgrad. Tillräckligt för att vi ska överleva. Men inte mer. En invandrare som bott många år i vårt land noterade till en början med förundran svenskens plikttrohet, förmåga att hålla tider och organisera saker och ting. Inte blev han klokare av vår egen till synes skämtsamma skamsenhet över dessa dygder. Hans förundran släppte först när han, bondsonen från Rumänien, insåg att i vårt nordliga klimat kunde vi bara ta ut en skörd varje sommar. Under några korta intensiva sommarmånader samlade vi mat inför en kall och mörk vintern. Fläsk och strömming saltades in och sparades till långa vinternätter.
Den långa vintern gav också gott om tid till fester och gillen. Och den salta maten krävde mycken dryck. En italienare som besökte Sverige 1674 skriver »... Härtill dricker man öl, som kallas ula, i trästånkor, invändigt bestrukna med harts. « Detta ula var närmast att likna vid våra dagars Gotlandsdriku, »... tjockt, svart och smakar rökt«. Andra utlänningar som besökte Sverige noterade att »man dricker här inte bara för att man är törstig eller därför att det smakar bra« och att det i vårt land räknades som »en heder att supa sig full« och inte var »någon skandal att spy under bordet«.
Våra dryckesseder är alltså gamla. Men mjödet eller ölet var av begränsad styrka, max 15 procent, den gräns där jästsvamparna dör.
Klostermunkar hade tidigt kommit på hur man kunde öka alkoholhalten genom att koncentrera och destillera jästa drycker. Under 30-åriga kriget lärde soldaterna sig att dricka och bränna brännvin och tog med sig sederna hem till sina länder. Men det stora genombrottet för destillerade drycker i vårt land skulle komma hundra år senare, under Gustav III:s tid. Då hade den billiga potatisen introducerats och statens usla finanser krävde nya inkomstkällor. Brännvinstillverkningen utarrenderades och några år senare (1809) slog konungen fast att en del av grödan måste användas för att tillverka brännvin.
Det söps som aldrig förr i vårt land. Statens inkomster ökade. 46 liter brännvin per invånare och år drack svensken vid 1800-talets mitt. Det är mer än fyra gånger så mycket ren alkohol som vi dricker idag. 1837 grundades Svenska nykterhetssällskapet för att samla de olika nykterhetsföreningar som bildats runt om i landet. 1842 förbjöds fylleri på allmän plats. Lokala spritbolag började bildas, med avsikt att vinsten skulle tillfalla det allmänna. 1855 förbjöds husbehovsbränningen i praktiken och ett par år senare togs ett första steg mot bildandet av Systembolaget. Den fria marknaden ansågs inte lämplig för en verksamhet som helst inte borde få expandera.
Under hela senare delen av 1800-talet växte reaktionen mot superiet. 1879 bildades den första IOGT-logen, en absolutistisk nykterhetsrörelse. Under storstrejken 1909 förbjöds rusdrycker helt under en tid. En folkomröstning 1922 avslog med mycket knapp majoritet (51 % mot 49 %) ett förslag om totalförbud i Sverige. Då hade redan ett system med inköpskontroll och motbok införts i hela landet, efter förslag från nykterhetsläkaren Ivan Bratt. Nykterhetsnämnder inrättades och statliga monopol tog över handel, tillverkning och försäljning av alkohol. Starkölet förbjöds och höga skatter blev ett verktyg att minska konsumtionen av alkohol. Aldrig har svenskarna druckit så lite som under 1930-talet, omkring 3 liter alkohol per invånare.
Efter andra världskrigets ransoneringar försvann många restriktioner och motboken avskaffades 1955. Konsumtionen ökade dramatiskt och spritpriserna höjdes året därpå med 30 procent. 1965 infördes mellanölet, som fick säljas fritt i livsmedelsbutikerna. Alkoholkonsumtionen ökade kraftigt och ungdomsfylleriet blev ett stort problem. Försök på några håll att sälja starköl i vanliga affärer måste avbrytas i förtid.
1977 avskaffades mellanölet. Alkoholskadorna hade ökat till följd av att folk drack mer och 1980 krävde en grupp läkare och professorer att alkoholen skulle ransoneras på nytt. Systembolaget stängde på lördagarna. Konsumtionen av sprit minskade. I stället drack svenskarna allt mer vin och öl, inte minst starköl, som blev den nya ungdomsdrycken. 1980-talet slutade med att Sverige ansökte om medlemskap i EG/EU. Som en följd av detta och EES-avtalet avskaffades alla statliga alkoholmonopol utom Systembolaget.
Denna text utgör inledningen till en faktabroschyr jag skrev på beställning av RNS 1996. För övigt det enda jag skrivit som utkommit i en rysk version.
Fotnot: folknykterhetens dag anordnas varje år sedan 1925 på Kristi himmelsfärdsdag och sammanfaller med Stora metardagen. Nykterhetsorganisationerna betraktar dagen som sin stora högtidsdag och ordnar möten och program över hela landet. I år utökad till Folknykterhetens vecka i arrangemang av IOGT.
Andra bloggar om alkoholpolitik och kristi himmelsfärdsdag.
Egentligen är Sverige en omöjlighet. På de breddgrader där vårt land ligger råder på andra håll arktisk vinter större delen av året. Den varma golfströmmen för med sig en bit av ekvatorns värme som ett lån till vår nordliga breddgrad. Tillräckligt för att vi ska överleva. Men inte mer. En invandrare som bott många år i vårt land noterade till en början med förundran svenskens plikttrohet, förmåga att hålla tider och organisera saker och ting. Inte blev han klokare av vår egen till synes skämtsamma skamsenhet över dessa dygder. Hans förundran släppte först när han, bondsonen från Rumänien, insåg att i vårt nordliga klimat kunde vi bara ta ut en skörd varje sommar. Under några korta intensiva sommarmånader samlade vi mat inför en kall och mörk vintern. Fläsk och strömming saltades in och sparades till långa vinternätter.
Den långa vintern gav också gott om tid till fester och gillen. Och den salta maten krävde mycken dryck. En italienare som besökte Sverige 1674 skriver »... Härtill dricker man öl, som kallas ula, i trästånkor, invändigt bestrukna med harts. « Detta ula var närmast att likna vid våra dagars Gotlandsdriku, »... tjockt, svart och smakar rökt«. Andra utlänningar som besökte Sverige noterade att »man dricker här inte bara för att man är törstig eller därför att det smakar bra« och att det i vårt land räknades som »en heder att supa sig full« och inte var »någon skandal att spy under bordet«.
Våra dryckesseder är alltså gamla. Men mjödet eller ölet var av begränsad styrka, max 15 procent, den gräns där jästsvamparna dör.
Klostermunkar hade tidigt kommit på hur man kunde öka alkoholhalten genom att koncentrera och destillera jästa drycker. Under 30-åriga kriget lärde soldaterna sig att dricka och bränna brännvin och tog med sig sederna hem till sina länder. Men det stora genombrottet för destillerade drycker i vårt land skulle komma hundra år senare, under Gustav III:s tid. Då hade den billiga potatisen introducerats och statens usla finanser krävde nya inkomstkällor. Brännvinstillverkningen utarrenderades och några år senare (1809) slog konungen fast att en del av grödan måste användas för att tillverka brännvin.
Det söps som aldrig förr i vårt land. Statens inkomster ökade. 46 liter brännvin per invånare och år drack svensken vid 1800-talets mitt. Det är mer än fyra gånger så mycket ren alkohol som vi dricker idag. 1837 grundades Svenska nykterhetssällskapet för att samla de olika nykterhetsföreningar som bildats runt om i landet. 1842 förbjöds fylleri på allmän plats. Lokala spritbolag började bildas, med avsikt att vinsten skulle tillfalla det allmänna. 1855 förbjöds husbehovsbränningen i praktiken och ett par år senare togs ett första steg mot bildandet av Systembolaget. Den fria marknaden ansågs inte lämplig för en verksamhet som helst inte borde få expandera.
Under hela senare delen av 1800-talet växte reaktionen mot superiet. 1879 bildades den första IOGT-logen, en absolutistisk nykterhetsrörelse. Under storstrejken 1909 förbjöds rusdrycker helt under en tid. En folkomröstning 1922 avslog med mycket knapp majoritet (51 % mot 49 %) ett förslag om totalförbud i Sverige. Då hade redan ett system med inköpskontroll och motbok införts i hela landet, efter förslag från nykterhetsläkaren Ivan Bratt. Nykterhetsnämnder inrättades och statliga monopol tog över handel, tillverkning och försäljning av alkohol. Starkölet förbjöds och höga skatter blev ett verktyg att minska konsumtionen av alkohol. Aldrig har svenskarna druckit så lite som under 1930-talet, omkring 3 liter alkohol per invånare.
Efter andra världskrigets ransoneringar försvann många restriktioner och motboken avskaffades 1955. Konsumtionen ökade dramatiskt och spritpriserna höjdes året därpå med 30 procent. 1965 infördes mellanölet, som fick säljas fritt i livsmedelsbutikerna. Alkoholkonsumtionen ökade kraftigt och ungdomsfylleriet blev ett stort problem. Försök på några håll att sälja starköl i vanliga affärer måste avbrytas i förtid.
1977 avskaffades mellanölet. Alkoholskadorna hade ökat till följd av att folk drack mer och 1980 krävde en grupp läkare och professorer att alkoholen skulle ransoneras på nytt. Systembolaget stängde på lördagarna. Konsumtionen av sprit minskade. I stället drack svenskarna allt mer vin och öl, inte minst starköl, som blev den nya ungdomsdrycken. 1980-talet slutade med att Sverige ansökte om medlemskap i EG/EU. Som en följd av detta och EES-avtalet avskaffades alla statliga alkoholmonopol utom Systembolaget.
Denna text utgör inledningen till en faktabroschyr jag skrev på beställning av RNS 1996. För övigt det enda jag skrivit som utkommit i en rysk version.
Fotnot: folknykterhetens dag anordnas varje år sedan 1925 på Kristi himmelsfärdsdag och sammanfaller med Stora metardagen. Nykterhetsorganisationerna betraktar dagen som sin stora högtidsdag och ordnar möten och program över hela landet. I år utökad till Folknykterhetens vecka i arrangemang av IOGT.
Andra bloggar om alkoholpolitik och kristi himmelsfärdsdag.
Kommentarer
Hälsningar från Smulan i Omsjö