Fortsätt till huvudinnehåll

Folknykterhetens dag – Stora metardagen

I dag på Kristi himmelsfärdsdag håller vi oss nyktra och går ut och metar. Den som vill hålla sig hemma kan istället fundera över vad alkoholen betytt i vårt land:

Egentligen är Sverige en omöjlighet. På de breddgrader där vårt land ligger råder på andra håll arktisk vinter större delen av året. Den varma golfströmmen för med sig en bit av ekvatorns värme som ett lån till vår nordliga breddgrad. Tillräckligt för att vi ska överleva. Men inte mer. En invandrare som bott många år i vårt land noterade till en början med förundran svenskens plikttrohet, förmåga att hålla tider och organisera saker och ting. Inte blev han klokare av vår egen till synes skämtsamma skamsenhet över dessa dygder. Hans förundran släppte först när han, bondsonen från Rumänien, insåg att i vårt nordliga klimat kunde vi bara ta ut en skörd varje sommar. Under några korta intensiva sommarmånader samlade vi mat inför en kall och mörk vintern. Fläsk och strömming saltades in och sparades till långa vinternätter.

Den långa vintern gav också gott om tid till fester och gillen. Och den salta maten krävde mycken dryck. En italienare som besökte Sverige 1674 skriver »... Härtill dricker man öl, som kallas ula, i trästånkor, invändigt bestrukna med harts. « Detta ula var närmast att likna vid våra dagars Gotlandsdriku, »... tjockt, svart och smakar rökt«. Andra utlänningar som besökte Sverige noterade att »man dricker här inte bara för att man är törstig eller därför att det smakar bra« och att det i vårt land räknades som »en heder att supa sig full« och inte var »någon skandal att spy under bordet«.

Våra dryckesseder är alltså gamla. Men mjödet eller ölet var av begränsad styrka, max 15 procent, den gräns där jästsvamparna dör.

Klostermunkar hade tidigt kommit på hur man kunde öka alkoholhalten genom att koncentrera och destillera jästa drycker. Under 30-åriga kriget lärde soldaterna sig att dricka och bränna brännvin och tog med sig sederna hem till sina länder. Men det stora genombrottet för destillerade drycker i vårt land skulle komma hundra år senare, under Gustav III:s tid. Då hade den billiga potatisen introducerats och statens usla finanser krävde nya inkomstkällor. Brännvinstillverkningen utarrenderades och några år senare (1809) slog konungen fast att en del av grödan måste användas för att tillverka brännvin.

Det söps som aldrig förr i vårt land. Statens inkomster ökade. 46 liter brännvin per invånare och år drack svensken vid 1800-talets mitt. Det är mer än fyra gånger så mycket ren alkohol som vi dricker idag. 1837 grundades Svenska nykterhetssällskapet för att samla de olika nykterhetsföreningar som bildats runt om i landet. 1842 förbjöds fylleri på allmän plats. Lokala spritbolag började bildas, med avsikt att vinsten skulle tillfalla det allmänna. 1855 förbjöds husbehovsbränningen i praktiken och ett par år senare togs ett första steg mot bildandet av Systembolaget. Den fria marknaden ansågs inte lämplig för en verksamhet som helst inte borde få expandera.

Under hela senare delen av 1800-talet växte reaktionen mot superiet. 1879 bildades den första IOGT-logen, en absolutistisk nykterhetsrörelse. Under storstrejken 1909 förbjöds rusdrycker helt under en tid. En folkomröstning 1922 avslog med mycket knapp majoritet (51 % mot 49 %) ett förslag om totalförbud i Sverige. Då hade redan ett system med inköpskontroll och motbok införts i hela landet, efter förslag från nykterhetsläkaren Ivan Bratt. Nykterhetsnämnder inrättades och statliga monopol tog över handel, tillverkning och försäljning av alkohol. Starkölet förbjöds och höga skatter blev ett verktyg att minska konsumtionen av alkohol. Aldrig har svenskarna druckit så lite som under 1930-talet, omkring 3 liter alkohol per invånare.

Efter andra världskrigets ransoneringar försvann många restriktioner och motboken avskaffades 1955. Konsumtionen ökade dramatiskt och spritpriserna höjdes året därpå med 30 procent. 1965 infördes mellanölet, som fick säljas fritt i livsmedelsbutikerna. Alkoholkonsumtionen ökade kraftigt och ungdomsfylleriet blev ett stort problem. Försök på några håll att sälja starköl i vanliga affärer måste avbrytas i förtid.

1977 avskaffades mellanölet. Alkoholskadorna hade ökat till följd av att folk drack mer och 1980 krävde en grupp läkare och professorer att alkoholen skulle ransoneras på nytt. Systembolaget stängde på lördagarna. Konsumtionen av sprit minskade. I stället drack svenskarna allt mer vin och öl, inte minst starköl, som blev den nya ungdomsdrycken. 1980-talet slutade med att Sverige ansökte om medlemskap i EG/EU. Som en följd av detta och EES-avtalet avskaffades alla statliga alkoholmonopol utom Systembolaget.


Denna text utgör inledningen till en faktabroschyr jag skrev på beställning av RNS 1996. För övigt det enda jag skrivit som utkommit i en rysk version.

Fotnot: folknykterhetens dag anordnas varje år sedan 1925 på Kristi himmelsfärdsdag och sammanfaller med Stora metardagen. Nykterhetsorganisationerna betraktar dagen som sin stora högtidsdag och ordnar möten och program över hela landet. I år utökad till Folknykterhetens vecka i arrangemang av IOGT.

Andra bloggar om och .

Kommentarer

Anita sa…
Tack Tom för dina intressanta inlägg! Jag kunde inte hålla mig att länka till din blog idag!

Hälsningar från Smulan i Omsjö
Jack Neil sa…
Detta var intressant läsning!

Läs mer

Odjur finns. Men inte där du tror

Lena och jag sitter på Vetekattens uteservering. Iakttar folklivet på Götgatan. Människor på väg hem till fredagsmys och välförtjänt helgvila. Bredvid oss sitter en ung kvinna. Kortklippt, mörkhårig, i blå jeansjacka. Hon pratar tyst men upprört i sin mobil. Jag hör att det gäller Gaza. Närmare bestämt kampanjen mot dem som protesterar mot kriget. En riksdagsman har nyss kallat några av dem som protesterar för ”odjur”.   Utrikesministern har utryckt sitt gillande genom att vidarebefordra meddelandet. Efteråt sitter kvinnan tyst och begrundar sin mobil. När hon ska till att gå reser jag mig och går fram till henne. – Jag hörde ditt samtal, säger jag. Jag vill bara säga att jag håller med dig. – Oh, tack, säger hon. Man tror att man blivit galen. – Jag är ju äldre, säger jag, men jag känner samma sak. De verkliga odjuren är ju dom som härjar i Gaza. Hon nickar. – Tack för att du delat med dig, säger hon och antyder ett leende, innan hon cyklar iväg. Kanske har jag g...

Döstädning

Avin på nya hyran för lägenheten i Stockholm kommer. Lena undrar om det inte är dags att byta till något mindre och billigare. Ett alternativ skulle vara att göra om arbetsrummet till ett gästrum. Jag arbetar ju inte, och framför allt inte där, så mycket längre. Hittills har vi fått knöka in en gästsäng bredvid skrivbordet när någon behövt sova över. Vi har under senare delen av 10-talet tömt lägenheter tillhöriga äldre anhöriga, inför flyttar till nya boenden och livet hinsides. Pärmar, arbetspapper och fotografier har vält ur överfyllda skåp. För att inte tala om vinds- och källarförråd. Tonvis med papper har hivats iväg. Ska våra barn en gång behöva utsättas för detta? Fram växer tanken på en rejäl utrensning av vindsförråd och arbetsrum. Sagt och gjort. Hyllmeter efter hyllmeter gås igenom. Pärmar töms, gamla anteckningsböcker och fickkalendrar, tryckerihandledningar från 1980-talet (vem sparar på sånt?), turistkartor från länge sedan besökta städer, oändliga mängder plastm...

Vardagspolitik: Ekonomiska realiteter

Vi sitter ett sällskap med varsitt glas och samtalar i väntan på att pizzaugnen ska bli varm. Det är en varm kväll i början av september, sommaren har ännu dröjt sig kvar några dagar. Samtalet kommer in på djurhållning. Någon uttalar sig kritiskt om kravet på att kor ska få gå ute på sommaren föreslås slopas. Instämmande mummel. – Det finns en ekonomisk aspekt också, säger en som varit grisbonde. Samtalet avstannar innan det, i sann svensk anda, går vidare till mer neutrala ämnen. Jag kan inte släppa tanken på vad hen sagt. För visst är det sant att svenska bönder, de få vi har kvar, lever på marginalen, i konkurrens med all billig import. Tillvaron är full av målkonflikter. De flesta av oss vill nog ha en levande skog, av omtanke om biotopen, naturupplevelsen och klimatet. Samtidigt översköljs vi i butikerna av (gratis) papperspåsar. Allt vi beställer på nätet kommer i kartongförpackningar. Vi uppmuntras att ersätta plast med papper. Men var kommer papperet ifrån? Jag ...

Jag drabbas av hemkänsla

– Hur kan du vilja åka upp till den där röran? frågar mina gotländska vänner när jag ska till Stockholm. Det är ju mitt hem, tänker jag. (Noga räknat ett av två hem, men det är en annan historia.) Med hem tänker jag inte bara på lägenheten vid Ringvägen. ”Hem” är ett område som sträcker sig från Eriksdalshallen till Ringen centrum vid Skanstull, vidare upp till Medborgarplatsen och tillbaka genom Rosenlundsparken. Med hund ingår även promenaderna i koloniområdena längs Årstaviken. Ibland, om man behöver handla något, åker man ner till ”stan” (dvs. city) på samma vis som gotlänningarna åker till Visby. Större än så är inte ”min” stad. Håkan Forsell skriver i sin kunniga och uppslagsrika bok Söder: Drömmar och förvandlingar i en svensk stadsdel (Weyler 2025) om begreppet hemkänsla och hur underskattat det är i beskrivningen av olika bostadsområden. Kulturgeografer har använt begreppet när man studerat varför människor väljer att bo där dom bor. Hemkänsla är att morsa på någo...