måndag, maj 14, 2007

Turist

En sista minuten-resa har tagit oss till en av de mer exploaterade turistorterna på Kretas nordvästra kust. Vi vilar, läser, badar, gör utflykter och hämtar kraft. Det är tidigt på säsongen. Överallt hamras, gjuts och putsas det. Runt om oss talas svenska, norska, danska, finska, holländska och franska. De svenska kvällstidningarnas förstasidor lyser mot oss utanför supermarketen. Endast tidiga morgnar och sena kvällar är grekerna i majoritet på gatorna. Vardagslivet uppe i bergsbyarna och på småöarna känns avlägset.

I sin bok Arkipelagos (utgiven 1980, fint illustrerad av författaren) skriver Bertil Kumlien om Kreta:

"Byn på sydkusten, Chora Sfakion, motståndsrörelsernas citadell, känd för att aldrig ha blivit besegrad eller intagen av någon övermakt, hade fallit.

Ingen turk, ingen tysk hade lyckats få en ockupation att slå igenom här. Nu var den erövrad.

Det började 1972, då den förut mycket besvärliga jordvägen byggdes om till lättframkomlig asfaltväg av den överdriftiga juntaregimen.

Ryktet spred sig bland invasionsstyrkorna och innan någon hunnit blinka var Chora Sfakion ockuperat.

Av turisterna.

Bussar med air condition, taxi och uthyrningsbilar tömde ut sina laster som blandade sig med ditvandrande, nej, -liftande snälla barn och problembarn."

Inte missunnar vi byborna längs den otillgängliga sydkusten drägliga transporter. Men så fort vi sätter vår fot i byarna förändras de. Vi vill så gärna se oss som gäster hos de generösa grekerna. Men likt Lennie i Steinbecks roman Möss och människor kramar vi ihjäl det vi älskar.



Andra bloggar om

Etiketter: