torsdag, juli 19, 2012

Tanken och det skrivna ordet

Vännen H. kommenterar i ett mejl min bloggtext om skrivandet:
jag skriver varje dag, i huvudet; noveller, filmmanus, dikter och ibland romaner. Gör vi inte alla det, för det mesta utan att vara medvetna om saken? Det är antagligen en del av "Le genre humain", genetiskt nedlagt i oss. Misstänker att Chomsky kan ha något att bidra därvidlag. Klart är att det har med språk, iakttagelse och kognition att göra.
Visst har han en poäng. Men det händer något med tankarna när de kommer på pränt. Betraktade utifrån ger de oss nya infallsvinklar. Associationer, fördjupningar. Jag tror aldrig jag skrivit något, längre eller kortare, som varit färdigt och formulerat i huvudet innan jag fattat pennan.

Pennan ja. Jag skriver nästan allting för hand. Stryker över, ramar in, ritar pilar mellan stycken och meningar. Tankar, associationer, resonemang binds samman. Sen skriver jag rent. Fortsätter att fila på texten. Ska den i tryck händer det nya saker när man ser de färdiga sidorna i korrektur. (Balzac var f.ö. ökänd för sina många ändringar. Manus var i hans fall närmast att betrakta som ett utkast, en stor del av romanerna skrev han i korrektur! Det var på den tiden man satte texten i bly.)

Jag har också svårt att förstå dem som gör sig lustiga över författare som (likt Guillou eller Lundell) framhärdar i att skriva på gamla handjagare. Vem kräver av en bildkonstnär att han eller hon ska byta pensel och staffli mot dator och paintshop, eller att skulptören ska ersätta stämjärn och klubba mot modernare redskap. Visst många gör så, men då byter de också teknik. Resultatet blir ett annat. Datorernas påverkan på det skrivna ordet har för övrigt diskuterats sedan de första ordbehandlarna kom på 1980-talet. Sväller ordmassorna, eller blir texterna mer stringenta och genomarbetade?

Orden sitter i armen, sa Ivar Lo-Johansson, som alltid skrev sina romaner för hand innan han renskrev dem på maskin. Den slutgiltiga utskriften fick han hjälp med. Han är inte ensam, många författare vittnar om detsamma. Och, utan jämförelser i övrigt, jag skriver själv som sagt alltid för hand. Tycker att jag tänker bäst med en penna i hand. Det gäller för övrigt också när jag läser.

Jag är inte teknikfientlig. Min första dator skaffade jag i skiftet 1985–86. Det senaste året har jag ägnat mig åt produktion av e-böcker, alltså böcker som ska läsas på skärm. Tekniken finns där och sprids allt mer. Men hur påverkar det läsningen? Jag märker att jag lätt börja skumma texterna. Perfekt för att läsa manus, men … Kanske är det som när man läser på ett främmande språk, även sådana man kan, det tar ett eller ett par kapitel innan man kommer in i det.

Kanske är det en generationsfråga. Siffror från USA, där utvecklingen kommit längs, visar att det i första hand är försäljningen av pocketböcker som fått ge vika för e-böckerna, alltså böcker man kanske ända sliter ut och slänger. I vårt land är det den genre som kallas ”romans”, Harlequin-böcker, som hittills dominerat försäljningen av e-böcker. En svensklärare jag samtalar med på bokmässan berättar att läsförståelsen bland elever på hennes skola försämrats kraftigt de senaste åren. Motmedlet har varit högläsning!
***
När jag skrivit det här ser jag att Anders Björnsson varit inne på samma ämne på sin blogg. Han skriver om Fontaine:
På den tiden skrev man för hand och korrigerade. Klipptes det och klistrades likaså? När man skriver på maskin är det svårt att ändra, följden var väl att författaren hade formulerat sig i tanken innan han präntade ner. Numera låter man fingrarna styra, man kan alltid lätt korrigera i efterhand. Kanske detta betyder en återgång till den gamla stilen? Men jag undrar. Roth använde nog blyertspenna han också, och ännu Herbert Tingsten skrev sina huvudledare för hand, på randade folioblad. (18 juli 2012)

Anm. Handjagare, gammal benämning på manuell skrivmaskin.
Noam Chomsky, formulerade teorin att delar av den mänskliga grammatiken är nedärvda i hjärnan (den så kallade generativa grammatiken).

Andra bloggare om och

Etiketter: ,