Stan är full av möten

Det är måndagskväll på ett litet galleri långt upp på Roslagsgatan. Författaren och journalisten Anders Björnsson läser texter ur sin bok Mosaiker. Koncentrerat lyssnar vi på berättelsen om hans farbror, konstnären. Och vi tas med på en resa genom ett stycke svensk och europeisk efterkrigshistoria. Sen tar konstnären Riber Hansson över och berättar om sitt arbete med att i bild gestalta Anders sentenser. Allt ska så småningom resultera i en bok på Carlsson Bokförlag. På väggarna hänger verk av konstnären, textade och bearbetade metallplåtar – en spin-off av arbetet med boken. Jag går längre in i lokalen och träffar på Anders son Adam Ulveson som tillsammans med ett 20-tal andra unga formgivare, skribenter och fotografer bildar den ideella föreningen Detroit, vilken också driver galleriet ut mot gatan.

En vecka tidigare har jag varit på ABF-huset på Sveavägen och lyssnat på när Ingrid Carlberg samtalar om sin bok Pillret (Norstedts). Jag har just läst denna hennes lysande berättelse om SSRI-preparatens tillkomst och användning och samtalet fördjupar min förståelse av det jag nyss läst.

I en annan del av stan, på Dramalabbet uppe vid Mosebacke torg, läser unga författare varje månad manus till nyskrivna pjäser för alla som vill komma och lyssna. Och på kvällarna fylls Stockholms alla teatrar – små som stora – av en intresserad publik.

Stan är full av möten. Människor som samtalar med andra människor. Vem har sagt att Internet tagit över all kommunikation?