En människa går sönder

L. ringer och berättar att B, en gemensam bekant, är död. Han tog livet av sig i söndags. Åt middag med sin minderåriga dotter, skrev ett långt brev till familjen (som ett protokoll, säger L.) och satte en lapp på ytterdörren – ”Jag hänger i boden” – och gick ut och gjorde slut på sig.

På kvällen stöter jag ihop med K. Han säger att han mötte B, så sent som förra onsdagen. Han hade klivit på tåget i Hallsberg. Under resan berättade han om sitt nya jobb, kvinnan han skulle bo med. Ingen spricka i fasaden.

En handlingskraftig man i sina bästa år. Hur ser man att en människa håller på att gå sönder?