lördag, maj 12, 2018

Beslut är fattat

Jag får en dag på mig att välja något av de akutboenden som föreslås. Jag lyckas utöka det till två dagar efter att Äldre direkt, den excellenta rådgivningen i Stockholm stad för äldrefrågor, gett mig numret till kösamordnaren, något biståndshandläggaren inte kunnat hjälpa mig med. Hon är den femte i ordningen som jag haft kontakt med på ett och ett halvt år och som ansvarar för beslut gällande min mor. Socialtjänsten verkar äta sina tjänstemän. Vår mor flyttas på skärtorsdagen, min vädjan om att hon ska få stanna på korttidsboendet över påskhelgen klingar ohörd. (”Jag har undersökt möjligheten”, mejlar biståndshandläggaren till svar. ”Men beslut är fattat om flytt på torsdag och måste verkställas då”, skriver hon och låtsas inte om att det är hon själv som fattat beslutet. Människan!)

Jag ringer och bestämmer tid för träff. Under en förmiddag besöker jag de två boenden längs tunnelbanans gröna linje som verkar mest aktuella (det är nära till vänner och anhöriga). Det ena går bort, ett litet slitet lägenhetsliknande boende, många gravt sjuka, rullstolsbundna, flera blir matade vid lunchen. Där är min mor inte ännu. Det andra stället verkar okej, även om alla är beroende av ersättningen de får och talar väl om ”varan”, sitt boende. Jag meddelar kösamordnaren mitt beslut.

Jag kan förstå att man måste bereda plats på korttidsboendena för att de överbelastade akutsjukhusen ska bli av med medicinskt färdigbehandlade patienter. Men bestämmelserna ger faktiskt utrymme för beslut om förlängt boende i vissa fall. Nu hamnar vår mor på ett delvis påsktomt boende. Ingen av dem som ska ansvara för henne finns på plats när hon anländer.

Min bror får ta hand om själva transporten. När han kommer för att följa med från korttidsboendet har transporten redan gått, före utsatt tid, trots att det är sagt att ledsagare ska följa med. Han får kasta sig efter i bilen innan han måste tillbaka till jobbet på Posten. Kvällen före har han varit där med teven, favoritfåtöljen, några fotografier och blommor för att hon ska känna sig lite välkommen. Boendet har i all välvilja ställt upp med ett bord. Annars ingår bara sängen. Resten förutsätts vi flytta över från lägenheten. (Det kan bli hyfsat trivsamt har jag konstaterat när jag tittat in i några av de andra rummen.) Själv har jag flytt till Gotland över påsken. Känner att jag närmar mig gränsen för vad jag mäktar med. Tänker att fem dagar med barn och barnbarn ska få mig att tänka på lite annat. Det går väl sådär. Helst vill jag bara älta allt som hänt med vem som råkar höra på.




Etiketter: , ,

3 Comments:

Anonymous Erik Wijk said...

Stor igenkänning från de tre år jag hade mamma i denna sväng för nu snart tio år sedan. Plågad personal, en uppgivenhet som ofta oförklarligt satt i väggarna. Den dysfuntionella byråkratin. Vissa undantag som gjorde livet lite lättare men som också snart blev uppgivna och ofta flydde fältet. Ändå fanns det något enstaka ställe där något mänskligare anda tycktes råda (där var också chefen en sällsynt ödmjuk och sympatisk typ, ingen chefstyp alls - kan det bli så avgörande? - jag vet inte) men det stället valde min 70-åriga mamma bort pga alla döende 90-åringar. Till slut fick vi plats på det så välansedda men svindyra Stockholms sjukhem (men mamma fick en av de få kommunpröjsade platserna, 8 egna kvadratmeter). Där dog hon inom en vecka, hittad på golvet utan att de ens kunde fastställa dödsdatum (alltför otät tillsyn) och utan att de kontaktat anhöriga (mig) trots att de i journalen för de sista dygnen flera ggr antecknat kraftig ångest. Hoppas ni har bättre tur, Tom!

13 maj, 2018 11:54  
Blogger Tom Carlson said...

Vår mor har nu fått plats på ett permanent boende i södra Stockholm. Personalen verkar motiverad och inriktad på att göra ett bra jobb. Och lite högre personaltäthet. Jag tror det är ett bra ställe. Mer osäker är jag om det kommer att dämpa hennes oro och längtan hem till den egna lägenheten. Ålderdomen är inte alltid så rolig.

13 maj, 2018 19:51  
Anonymous Erik Wijk said...

Ålderdomen är en tid av relativ smärta och lidande i syfte att göra döden mer välkommen.

22 maj, 2018 11:18  

Skicka en kommentar

<< Home