Jag läser antologin Farfars gamla käpp som Uppsalaavdelningen ställt samman med berättelser från arbetet med Folket i Bild och tänker: Var är brudarna? Lill Sjöström och Kerstin Käll bidrar med läsvärda texter, men i övrigt är den manliga dominansen slående. Jag hade själv köpt en andel i tidningen vid starten tillsammans med min dåvarande sambo, hennes mor och båda systrar. Och som jag minns det bars tidningen under det första årtiondet upp av kvinnorna, inte bara i det centrala arbetet (ordförande, organisation, expedition och periodvis redaktion) utan också i lokalavdelningarna. Medan karlarna ägnade sig åt det fackliga och (riktiga?) politiska arbetet var det kvinnorna (och en och annan lärare eller bibliotekarie av manskön) som bar upp FIB-arbetet i städer som Nässjö, Kiruna och Göteborg. Det där ändrades när 1970-talet gick över i 80-tal. SKP föll samman och FiB/K blev attraktivt för en del av de hemlösa männen.
Så, vart kvinnorna tog vägen? Många av oss var i den åldern då man bildade familj och skaffade barn. Det kan väl inte ha varit så illa att det föll på kvinnornas lott att stanna hemma? Jag hade gärna hört mer av deras röster i denna antologi, som ännu är under arbete. Utgivarna har ställt i utsikt en ny och utökad upplaga.
Farfars gamla käpp och andra berättelser kan beställas från FiB/K Uppsala,e-post knut@lindelof.nu. Dit kan och bör man även sända sina nyskrivna texter. Här finns fler som har något att berätta.
Så, vart kvinnorna tog vägen? Många av oss var i den åldern då man bildade familj och skaffade barn. Det kan väl inte ha varit så illa att det föll på kvinnornas lott att stanna hemma? Jag hade gärna hört mer av deras röster i denna antologi, som ännu är under arbete. Utgivarna har ställt i utsikt en ny och utökad upplaga.
Farfars gamla käpp och andra berättelser kan beställas från FiB/K Uppsala,e-post knut@lindelof.nu. Dit kan och bör man även sända sina nyskrivna texter. Här finns fler som har något att berätta.
Kommentarer