Fortsätt till huvudinnehåll

En trafikpolitik för förra seklet

Så har den borgerliga majoritetens förslag till ny miljö- och trafikpolitik i Stockholm sett dagens ljus. Miljöborgarrådet Ulla Hamilton (m) berättar om planerna i dagens Svenska Dagbladet (22/11-06). Tajmingen kunde varit bättre. Efter den senaste tidens pådrag i medierna om växthuseffekter och klimatförändringar kunde man tänka sig att politiker med känsla för opinionen åtminstone med läpparna skulle bekänna sig till visionerna om ”det gröna folkhemmet”.

Enligt miljöborgarrådet kommer nu upphandlingen av de biogasdrivna färjorna att stoppas. De 165 miljoner kronorna för projektet ska istället användas för att öka framkomligheten för bilarna. Man ska se över (avskaffa?) 30-zonerna, införa grön våg för trafikljusen (dvs. bilarna) och i fortsättningen lägga stadens cykelbanor på de mindre gatorna. Tidigare har trafikborgarrådet Mikael Söderlund (m) uttalat att i de fall cykelbanor kan tänkas blockera biltrafiken i korsningar ska dessa tas bort. På en och en halv månad ska hela kartan för Stockholms cykeltrafik ritas om.

Vidare ska miljöförvaltningen få sin budget bantad från 111 till 82 miljoner under 2007. Lägger man till detta beslutet att intäkterna från trängselavgifterna ska läggas på ökad framkomlighet för bilarna, att extrasatsningarna på kollektivtrafiken upphör, enhetstaxan avskaffas och priset för SL-korten höjs och vi skådar en trafikpolitik man trodde varit död och begraven för årtionden sen.

Nu blir Stockholm det man kritiserade socialdemokraterna för under trängselskatteförsöket: en stad framkomlig i första hand för högavlönade i bil, företrädesvis män.

Nynäsvägen/Sockenvägen, just nu. Källa: http://trafiken.nu/

Nynäsvägen/Sockenvägen, just nu. Källa: http://trafiken.nu/

Andra bloggar om: , ,

Kommentarer

Läs mer

Mörker

Idag skriver jag för hand i mörkret. Utländska myndigheter har ställt in betalningarna till bolaget som levererar vår ström. Man misstänker att bolaget, som kontrolleras av våra myndigheter, tar betalt av oss. Så nu har vi ingen el. Det hela började med att det utlystes fria allmänna val i vårt land. Vi gick man ur huse och röstade. Utländska valobservatörer sa att det var de mest demokratiska valen som genomförts i vår del av världen. Det var bara ett fel. Vi röstade bort den gamla, korrumperade regeringen och valde en ny. Det skulle vi inte ha gjort. Gränserna stängdes, biståndet upphörde. Våra män kan inte längre försörja sig. Nu sitter de på kaféerna och idisslar sin förtvivlan och ilska. Min son säger att han tänker gå med i motståndet. Jag vill inte att han ska dö. Han säger att han hellre dör än lever det här livet. Min förtvivlan är outsäglig. ”Gazas invånare förbannar Europa”, Svenska Dagbladet 21/8-07 Andra bloggar om Palestina .

Infödingarna ska uppfostras

Nyligen läste jag om en svensk missionär som var verksam i Södra Afrika i början av 1900-talet. Hans företrädare på posten hade förbjudit byns invånare att använda sin egen guds namn, deras traditionella danser betraktades som synd och de tvingades bära västerländska kläder. Följaktligen lyckades han endast omvända ett fåtal. Den nye missionären gick runt i byn, drack öl med hövdingen, lyssnade och lärde. Kristendomsundervisningen inledde han med en diskussion om tio guds bud i förhållanden till byns egen moralkodex. Till slut lät sig hela byn döpas (mest för att de gillade honom). Där den förres handlingar präglades av inställningen att infödingarna ska uppfostras, präglades den andre av inställningen att umgänget mellan kulturen måste bygga på ömsesidig respekt och förståelse. Jag tänker på det jag läst när konflikten om Lars Vilks Muhammedbild nu blossat upp på allvar. Jag är själv ateist. Finner tillvaron alldeles för rik för att kunna reduceras till en skapelse av en gud, om än al...

Hur jag blev den jag blev: Gotland

Uppdaterad 2026-02-06   Min första kontakt med Gotland var när jag gjorde lumpen 1973. Jag var placerad på sjömätaren Johan Månsson och vi låg och mätte en uppgrundning utanför Hoburgen på södra Gotland. När det var dåligt väder tog vi någon av småbåtarna in till Vändburg och gick till pensionat Holmhällar och drack öl. När de andra tog sin andra och tredje öl valde jag att promenera i omgivningarna. Den höga öppna himlen och karga naturen fångade mig – som hittills tillbringat somrarna i ett lummigt Sörmland – omedelbart. Den sommaren cykelsemestrade min dåvarande flickvän och jag på ön. Stretade runt med alldeles för tung packning på de hårt trafikerade huvudvägarna. Detta var långt innan dagens utmärkta cykelleder. Påsken 1979 flydde Lena och jag våra familjer och gifte oss i Visby tillsammans med två vänner från Stockholm. Vi vittnade åt varandra och åt bröllopsmiddag på klassiska Lindgården. Vi hyrde hus i Själsö och kuskade Gotland runt i en gammal folkabubbla och tittade på ...

Tore Browaldh

Jag ser att Tore Browaldh är död. Också det en man som satte den andliga spisen högt. En gång i början av 1980-talet besökte jag honom på Handelsbankens huvudkontor vid Kungsträdgården. Browaldh hade avgått som ordförande och var numera vice ordförande i banken och hade kvar ett litet arbetsrum och en sekreterare för sina övriga engagemang. Jag var ordförande för Folket i Bild den gången. Browaldh hade stött tidningen ekonomiskt när den bildades. (Premieobligationerna han skänkt låg länge i tryggt förvar i ekonomiansvarig Plomans kassaskåp.) Tidningen var även nu i ekonomisk kris och han hade hörsammat vår vädjan om stöd. Under några timmar satt vi i hans rum och pratade om kultur och politik. För att vara en man i hans position minns jag att han frågade ovanligt mycket. – Du borde bli politiker, var hans något överraskande avskedsord när vi bröt upp. Jag tror knappast att den före detta bankdirektören Browaldh delade mina radikala politiska uppfattningar. Vad han ville ha sagt var kan...