Passion, lust och lidande?

– Du är en passionerad människa.

Först studsar jag till inför A:s ordval. Men sedan, när jag tänker närmare på saken. Passion, lidelse, har nog drivit mig i allt jag gjort: arbete, föreningsliv, skrivande, förälskelser, simning, löpning, husrenoveringar. Går jag in för något är det helt och fullständigt. Är jag ointresserad blir det, å andra sidan, desto plågsammare. Men ofta lyckas jag hitta något som väcker nyfikenhet och upptäckarglädje även i de mest rutinbetonade handlingar; det mesta kan göras enklare, roligare, bättre.

Men passionerad? Jag går till ordboken:

”passion, stark lidelse som helt styr vederbörandes handlande; om intellektuellt intresse, kärlek etc (av fra. passion med samma bet.; av lat. passio 'lidande', till pati 'lida'; jfr lidelse, patient). ”

Och om ”lidelse” läser jag att det är en

”stark och dominerande känsla av bestående art … jfr fornsv. lidhilse 'lidande'; till lida; den nutida bet. efter fra. passion 'lidande; lidelse';”

Definitionerna går i varandra. Både hos passion och lidelse är lidandet den centrala och ursprungliga betydelsen (Jesu lidande på korset, Passionsspelen osv.). Men från 1700-talet och framåt vidgas betydelsen. Är det romantiken som spelar oss ett spratt?

*

Ur samma ordstam som passion kommer ord som passiv (= overksam, lidande) och patient (lat. patiens, 'som lider; som uthärdar', till pati 'lida') och patiens (av fra. patience 'tålamod; patiens'; av lat. patientia 'tålamod')