Religionen

Det där att ”gå upp i det stora alltet” låter ju vackert. Den fysiska sidan av döendet är kanske inte lika skön. Kroppsfunktionerna som avtar. Den sötaktiga doften av förruttnelse. Ångestskriken. Smärtan. Det hör också till.

***

Är jag religiös? En gång svarade jag på det att om gud vet vi intet, dvs. agnostikerns lätt undanglidande svar. En dag läser jag att förre ärkebiskopen KG Hammar ger samma svar, fast med tillägget att gud ”vet man inte”, gud tror man på.

Jag tror inte. Alltså är jag ateist.

***

”Det faktum att religionen förekommer i varierande tappningar i samtliga mänskliga kulturer är en stark indikation på att fenomenet åtminstone delvis har biologiska rötter”, skriver Olle Häggström i en läsvärd understreckare i Svenska Dagbladet (”Gud och Darwin möts i bioteologin” 27/5 2005). En förklaring skulle då vara religionen som sammanhållande kitt, en förutsättning för olika människogruppers förmåga att hålla samman och sträva mot ett gemensamt mål. På det individuella planet, att skapa mening och sammanhang i en annars kaotisk tillvaro.