Fortsätt till huvudinnehåll

Om depression

Jag ser Per Lappins dokumentär Den deprimerade reportern på söndagkvällen.

Det är nu två och ett halvt år sedan jag själv fick diagnosen depression. Jag hade under flera års tid varit nedstämd, irriterad, haft ångest och svårt att sova och koncentrera mig. Till slut gick jag till distriktsläkaren. Genom prover kunde vi utesluta alla former av kroppsliga åkommor, inklusive mina inbillade hjärtbesvär.

Depression. Debbie Aldridge/Illustration Services photoTack vare kontakt med en terapeut blev jag hänvisad till en psykiater som konstaterade att jag led av en medelsvår depression. På en skala 1–10 var jag en femma eller sexa. I mitt fall troligtvis en kombination av gener (min far led av depression under hela senare delen av sitt liv) och inlärt beteende (få uppmärksamhet genom att ständigt vara duktig). Genom att ta antidepressiva mediciner (SSRI-preparat) återfick jag orken och lusten att leva, genom samtal med en terapeut började jag förstå mig själv och fick hjälp att utveckla alternativa beteenden i kritiska situationer.

Samtalen har jag fortsatt även efter att jag blivit symptomfri, nu handlar det mer om stöd och vägledning vidare här i livet. Medicinen har jag trappat ner, men kanske kommer jag aldrig att kunna sluta helt. Ett handikapp förvisso, men i jämförelse med alternativet ändå hanterbart.

I diskussionen om depression och andra psykiska åkommor brukar ett antal motsatspar ställas upp:

– Finns orsaken att söka i arvet/gener eller miljön/vårt agerande?
– Är terapi eller medicin det bästa boten?
– Om man väljer terapi ska det i så fall vara beteendeterapi (kbt) eller insiktsterapi/psykodynamisk terapi?

I mitt fall tycks svaret finnas i en kombination av ovanstående. Och jag är glad att jag hamnade hos sakkunniga som inte urskillningslöst förespråkade den ena eller andra skolan.

– Hjärnan och psyket hör ihop, säger professor Hans Ågren i tv-programmet. Förändringar i tankemönstret påverkar biologin och förändringar i hjärnans biologi påverkar psyket.

Människan är en komplicerad varelse.
***
”Vad är depression?Behandling av depression. SBU, 2004.Sorgsenhet, ångest, överdriven självkritik, håglöshet, sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter – allt detta kan vara symtom på depression. Men det kan också vara helt naturliga reaktioner på att något besvärligt eller sorgligt har hänt i ens liv. Dödsfall, separationer, olika sjukdomar och konflikter kan ge precis samma symtom.

Någon klar gräns mellan depression och vanlig nedstämdhet finns faktiskt inte. För att diagnosen depression ska ställas krävs en kombination av flera symtom, bland andra de nyss nämnda. Det krävs också att besvären är varaktiga och så kraftiga att man har svårt att fungera i vardagen. Om besvären inte går över, är det klokt att söka läkare för att reda ut om det rör sig om en depression som behöver behandlas.
...
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, är depression den fjärde vanligaste orsaken till allvarlig ohälsa i världen, efter luftvägsinfektioner, diarrésjukdomar och nyföddhetssjukdomar.”

(Behandling av depression. SBU, 2004.)
***
Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU har gjort en utvärdering av behandling mot depressionssjukdomar (SBU-rapport nr 166, Behandling av depressionssjukdomar. en systematisk litteraturöversikt”, 2004). Rapporten, som omfattar tre böcker, kan beställas från SBU eller laddas ner från SBU:s hemsida. En populärversion (Behandling av depression) finns på apoteken.

Forskningsstiftelsen Hjärnfonden tillhandahåller en hel del information. Deras tidning:Tema Depression kan laddas ner från
www.hjarnfonden.se

Per Lapins mycket sevärda dokumentär sänds i repris
SVT24 Tisdag 5 dec 2006 kl 19.00
SVT2 Torsdag 7 dec 2006 kl 16.20
SVT2 Lördag 9 dec 2006 kl 13.20
Programmet går även att se på svt:s hemsida.


Andra bloggar om: ,

Kommentarer

Läs mer

Hur jag blev den jag blev (6:2): Efter stormen, före stormen

Föreningen led av baksmälla efter IB-affären. Tidningen hade stått i centrum för omvärldens intresse. Alla krafter hade varit inriktade på arbetet med att skapa opinion och få de fängslade journalisterna fria. Nu var det åter vardag. En tidning skulle produceras var fjortonde dag, ekonomin svajade, även om förskotten från prenumeranterna med dagens mått var hisnande. Värre var att Folket i Bild fått rykte om sig att vara trög och långsam i kontakten med medarbetarna. En ny redaktion kom efter en tid på plats när först Jan Stolpe och sen Jan Guillou efter sin fängelsevistelse valde att sluta. Nya kvastar med bland annat Margareta Garpe med bakgrund på Aftonbladet tog vid. Samlevnadsfrågor och andra ämnen började ta plats i tidningen. Kritiken mot den nya inriktningen var hård: ”Det behövs inte en till Femina!” Själv hamnade jag i korsdraget efter att ha låtit mig intervjuas i samband med ett reportage om en, vad vi idag skulle kalla utbränd, f.d. FNL-aktivist. Min reträtt var inte särsk...

1960-talet var hans bästa tid

1960-talet var hans bästa tid. 1959 gifte han om sig med kvinnan i sitt liv, min mor. Vi blev en familj, på riktigt. Att min mormor följde med på köpet fick han ta. Han och mamma sov i bäddsoffan i vardagsrummet. Mormor hade det innersta rummet, där stod teven – också det en nyhet i tiden. Och jag fick ett eget rum. Mamma och han hade målat väggarna blå. Med hammare och pryl bilade han hål i betongväggarna för att sätta upp en sänglampa och en hylla. Han fixade med elkopplingar så att de kunde släcka taklampan från bäddsoffan där de sov. Sånt hade han lärt av sin pappa, min farfar, som varit elektriker. Det var en tid av optimism och framtidstro. På lördagarna (i början av 60-talet arbetade man fortfarande halva lördagen) kunde mina föräldrar mötas vid Centralstationen när han kom från jobbet i Södertälje. Sedan gick de till Sterlings på Regeringsgatan, där man kunde lyssna till de senaste skivorna i små draperiförsedda bås. Frank Sinatra, förstås, var den store hjälten. Men hemma...

Alla helgons dag

”Utan att döden funnes levde ingen” - Gunnar Ekelöf Jag ser Ulf von Strauss film om Skogskyrkogården på tv och tänker på mina döda. Det är Alla Helgons dag. Nere i köpcentret pågår kommersen för fullt. Endast Systembolaget markerar att det är en röd dag. En och annan svär över de nerdragna gallergrindarna. Jag är inte religiös. Mitt behov av att fira Jesu födelse, uppståndelse och himlafärd är begränsat. Jag sörjer heller ingen på långfredagen. Men nog borde vi en dag som denna stanna upp en stund och tänka på dem förutan vilka vi aldrig fötts, liksom vänner och andra som lämnat det jordiska. Ja, jag vet att köerna ringlar sig långa vid våra kyrkogårdar denna helg, marschaller tänds i skymningen. Men ändå, vår tids religion - konsumismen - tillåter inga andra gudar jämte sig. Och framför allt ingen tid för stillhet och eftertanke. * Citatet ovan ur Gunnar Ekelöfs dikt är motto för Ulf von Strauss film som kan ses som en fristående fortsättning på hans film ” Döden - en film...

Hur jag blev den jag blev (6:4): Den stora oredan

1977 började jag arbeta som förlagsredaktör på Ordfronts förlag, först vikarierande senare som ordinarie. Händelseutvecklingen på tidningen följde jag på avstånd genom luncher med Peter Larsson, som blivit organisationssekreterare 1976, och som ledamot i valberedningen under något år. Vietnam invasion av Kampuchea 1978 och Kinas attack på Vietnam året efter fick kompassen att snurra hos alla antiimperialister och m-l-are. Vem kunde man nu lita på? Världen var ständigt närvarande för vår generation. Tidningen och föreningen uppmärksammade tioårsdagen av bildandet av Charta 77 i Tjeckoslovakien med reportage och opinionsmöten. Kontakter knöts med många oppositionella i Östeuropa. Föreningen arrangerade också en bejublad konsert med Wolf Biermann, den tyske vissångaren och författaren som 1976 blivit fråntagen sitt östtyska medborgarskap i samband med en turné i Västtyskland. Läget för tidningen och föreningen hade börjat stabilisera sig. Föreningsstyrelsen hade breddats med namn som P.O...