Fortsätt till huvudinnehåll

Om depression

Jag ser Per Lappins dokumentär Den deprimerade reportern på söndagkvällen.

Det är nu två och ett halvt år sedan jag själv fick diagnosen depression. Jag hade under flera års tid varit nedstämd, irriterad, haft ångest och svårt att sova och koncentrera mig. Till slut gick jag till distriktsläkaren. Genom prover kunde vi utesluta alla former av kroppsliga åkommor, inklusive mina inbillade hjärtbesvär.

Depression. Debbie Aldridge/Illustration Services photoTack vare kontakt med en terapeut blev jag hänvisad till en psykiater som konstaterade att jag led av en medelsvår depression. På en skala 1–10 var jag en femma eller sexa. I mitt fall troligtvis en kombination av gener (min far led av depression under hela senare delen av sitt liv) och inlärt beteende (få uppmärksamhet genom att ständigt vara duktig). Genom att ta antidepressiva mediciner (SSRI-preparat) återfick jag orken och lusten att leva, genom samtal med en terapeut började jag förstå mig själv och fick hjälp att utveckla alternativa beteenden i kritiska situationer.

Samtalen har jag fortsatt även efter att jag blivit symptomfri, nu handlar det mer om stöd och vägledning vidare här i livet. Medicinen har jag trappat ner, men kanske kommer jag aldrig att kunna sluta helt. Ett handikapp förvisso, men i jämförelse med alternativet ändå hanterbart.

I diskussionen om depression och andra psykiska åkommor brukar ett antal motsatspar ställas upp:

– Finns orsaken att söka i arvet/gener eller miljön/vårt agerande?
– Är terapi eller medicin det bästa boten?
– Om man väljer terapi ska det i så fall vara beteendeterapi (kbt) eller insiktsterapi/psykodynamisk terapi?

I mitt fall tycks svaret finnas i en kombination av ovanstående. Och jag är glad att jag hamnade hos sakkunniga som inte urskillningslöst förespråkade den ena eller andra skolan.

– Hjärnan och psyket hör ihop, säger professor Hans Ågren i tv-programmet. Förändringar i tankemönstret påverkar biologin och förändringar i hjärnans biologi påverkar psyket.

Människan är en komplicerad varelse.
***
”Vad är depression?Behandling av depression. SBU, 2004.Sorgsenhet, ångest, överdriven självkritik, håglöshet, sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter – allt detta kan vara symtom på depression. Men det kan också vara helt naturliga reaktioner på att något besvärligt eller sorgligt har hänt i ens liv. Dödsfall, separationer, olika sjukdomar och konflikter kan ge precis samma symtom.

Någon klar gräns mellan depression och vanlig nedstämdhet finns faktiskt inte. För att diagnosen depression ska ställas krävs en kombination av flera symtom, bland andra de nyss nämnda. Det krävs också att besvären är varaktiga och så kraftiga att man har svårt att fungera i vardagen. Om besvären inte går över, är det klokt att söka läkare för att reda ut om det rör sig om en depression som behöver behandlas.
...
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, är depression den fjärde vanligaste orsaken till allvarlig ohälsa i världen, efter luftvägsinfektioner, diarrésjukdomar och nyföddhetssjukdomar.”

(Behandling av depression. SBU, 2004.)
***
Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU har gjort en utvärdering av behandling mot depressionssjukdomar (SBU-rapport nr 166, Behandling av depressionssjukdomar. en systematisk litteraturöversikt”, 2004). Rapporten, som omfattar tre böcker, kan beställas från SBU eller laddas ner från SBU:s hemsida. En populärversion (Behandling av depression) finns på apoteken.

Forskningsstiftelsen Hjärnfonden tillhandahåller en hel del information. Deras tidning:Tema Depression kan laddas ner från
www.hjarnfonden.se

Per Lapins mycket sevärda dokumentär sänds i repris
SVT24 Tisdag 5 dec 2006 kl 19.00
SVT2 Torsdag 7 dec 2006 kl 16.20
SVT2 Lördag 9 dec 2006 kl 13.20
Programmet går även att se på svt:s hemsida.


Andra bloggar om: ,

Kommentarer

Läs mer

Mörker

Idag skriver jag för hand i mörkret. Utländska myndigheter har ställt in betalningarna till bolaget som levererar vår ström. Man misstänker att bolaget, som kontrolleras av våra myndigheter, tar betalt av oss. Så nu har vi ingen el. Det hela började med att det utlystes fria allmänna val i vårt land. Vi gick man ur huse och röstade. Utländska valobservatörer sa att det var de mest demokratiska valen som genomförts i vår del av världen. Det var bara ett fel. Vi röstade bort den gamla, korrumperade regeringen och valde en ny. Det skulle vi inte ha gjort. Gränserna stängdes, biståndet upphörde. Våra män kan inte längre försörja sig. Nu sitter de på kaféerna och idisslar sin förtvivlan och ilska. Min son säger att han tänker gå med i motståndet. Jag vill inte att han ska dö. Han säger att han hellre dör än lever det här livet. Min förtvivlan är outsäglig. ”Gazas invånare förbannar Europa”, Svenska Dagbladet 21/8-07 Andra bloggar om Palestina .

När vi dör

Vad kan vara mer lämpligt än att inleda Allhelgonahelgen med en dikt. Jag väljer inledningen till Thomas Tidholms långa prosadikt ”När vi dör”. När vi dör När vi dör kommer vi inte att bli änglar och sitta på moln. Ingen tror på det längre och det blir inte heller så. Vi kommer att komma till ett annat land som kommer att likna Västergötland som det såg ut på 50-talet ungefär. Det kommer att finnas handelsbodar, där vi kan handla sill och strumpor. Och medan vi gör det kommer vi att kunna tala med varandra om allt som hänt oss. Alla kommer att ha ett helt liv bakom sig och ha mycket att berätta. Livet, kommer vi att säga till varandra, det var intressant och innehållsrikt för en så pass kort tid. Men man förstår att det inte kunde vara för evigt. Därtill var livet alldeles för upphetsat. Jamen att det var så upphetsat, säger vi sedan till varandra, berodde naturligtvis på att man kände att det var ont om tid. Det kan man inte anklaga livet för. Man visste ju att det bar...

Egoism eller individualism

På ett seminarium om Alf Ahlberg på ABF-huset för en tid sedan sa Bengt Göransson inledningsvis att det är en myt att säga att vi lever i individualismens tidevarv, det vi ser är egoismen som breder ut sig, menade han. Jag har tänkt en del på det sedan dess. En individualist går sin egen väg, tänker jag, även till priset av den egna bekvämligheten. Litteraturen är full av sådana berättelser. Den som vill kan läsa Erik Johanssons Fabriksmänniskan eller Folke Fridells Syndfull skapelse . Gripande skildringar av individualister i kollektivet. En egoist, å andra sidan, går sin egen väg över andra. Erik Berg, bloggare och arkitekt, beskriver fenomenet i en krönika om handelsminister Ewa Björlings svartbygge i senaste numret av som alltid läsvärda Clarté : ”Handelsministern fick bygglov men byggde ett helt annat hus än det som bygglovet och planbestämmelserna medgav. På taket lade hon till ett 45 kvadratmeter stort extra våningsplan. Det är ingen liten överträdelse. Det är ingenting man...

Infödingarna ska uppfostras

Nyligen läste jag om en svensk missionär som var verksam i Södra Afrika i början av 1900-talet. Hans företrädare på posten hade förbjudit byns invånare att använda sin egen guds namn, deras traditionella danser betraktades som synd och de tvingades bära västerländska kläder. Följaktligen lyckades han endast omvända ett fåtal. Den nye missionären gick runt i byn, drack öl med hövdingen, lyssnade och lärde. Kristendomsundervisningen inledde han med en diskussion om tio guds bud i förhållanden till byns egen moralkodex. Till slut lät sig hela byn döpas (mest för att de gillade honom). Där den förres handlingar präglades av inställningen att infödingarna ska uppfostras, präglades den andre av inställningen att umgänget mellan kulturen måste bygga på ömsesidig respekt och förståelse. Jag tänker på det jag läst när konflikten om Lars Vilks Muhammedbild nu blossat upp på allvar. Jag är själv ateist. Finner tillvaron alldeles för rik för att kunna reduceras till en skapelse av en gud, om än al...