Tankar i trappen

Anders Björnsson sänder mig två artiklar han publicerat i Tvärsnitt respektive Kyrkans tidning under hösten. Han driver en ”lågintensiv kampanj mot självmords­ journalistiken”. Den dödar, menar Björnsson. Flera studier ( Läkartidningen 28–29 2006) visar att antalet självmord ökar när medierna rapporterar om självmord. På samma sätt har frivilliga överenskommelser om begränsningar i rapporteringen minskat antalet självmord på andra håll i världen. Men under den här rubriken tänker jag i första hand på respekten för den avlidne. I en artikel (” Medierapportering utan motstycke ”, Dagens Nyheter 20/11-04) beskrivs skildringen av den olympiske brottningsmästaren Mikael Ljungbergs självmord. Läsarna och tittare försågs med ingående uppgifter om Ljungbergs privatliv, intervjuer med hans fästmö, bror och pappa. Aftonbladet berättade på löpsedeln om vilken metod Ljungberg använde för att ta sitt liv. - Det här är en tragisk berättelse med stort allmänintresse, sade Aftonbladets ställf...

En familj i Stockholm förlorar sin plats i dagiskön sedan man tackat nej till en plats på ett privat daghem, berättas i Dagens Nyheter (29/12-06). Familjen ville ha plats på ett kommunalt daghem. – Det finns inget som säger att föräldrarna har rätt att kräva det ena eller det andra. Det är för komplicerat att lägga pussel efter föräldrarnas önskemål när vi har ont om platser, säger Marianne Nateus, verksamhetschef vid Katarina-Sofia Stadsdelsförvaltning. Så var det med den valfriheten. Nästa gång du erbjuds plats på en förskola i regi av Livets ord , Earth is flat Society eller Horoskopens vänner är att bara att bita det sura äpplet. Skaffa ett barn till, de kommer kanske in på den muslimska förskolan eller ett tvåspråkigt dagis. Spännande diskussioner blir det runt frukostbordet. Andra bloggar om: förskola

Juldagen. En knapp timmes rask promenad runt sjön innan ätandet och drickandet fortsätter. Alf Henrikssons beskrivning av ursprunget till julens traditioner förtjänar att återges i sin helhet: På våra breddgrader sammanfaller julen ju ungefär med vintersolståndet, och själva ordet jul är äldre än kristendomen hos oss. Dess etymologi är oklar, och om den hedniska nordiska julen vet man egentligen bara att den har existerat, att den firades vid midvinter med blot och att den blev kristnad. Dess blotta existens förklarar ju dock en del av de konstigheter som vidlåder julfirandet; det myckna fläskätande har rimligen med det förkristna blotandet att skaffa. Gröt och lutfisk här däremot ihop med den kristna fasta som förbjöd köttätande på julafton under den katolska tiden. Över huvud taget är julhögtiden ett konglomerat av seder och föreställningar av det mest skiftande ursprung. Julklapparna , införda i aristokratiska svenska kretsar först på 1700-talet, har att gör med de nyårsgåvor som ...

Vintersolståndet igår, den dag då solen står som lägst på vårt norra halvklot. Om en vecka går vi mot ljusare tider. Men första firar vi midvinterblot. ”Om den hedna nordiska julen vet man egentligen bara att den har existerat, att den firades vid midvinter med blot och att den blev kristnad. Dess blotta existens förklarar ju dock en del av de konstigheter som vidlåder julfirandet; det myckna fläskätande har rimligen med det förkristna blotandet att skaffa” , skriver Alf Henriksson i Alla årets dagar , en lärd och mycket underhållande ”evighets­kalender” I kväll börjar Lena och jag blotandet i smyg med att offra julkorven och provsmaka snapsen, i år Reimersholms Gripsholm (tidigare års favoriter är Rånäs, Hallands fläder, Herrgård och Beska droppar). Må vi vinna gudarnas välvilja och få dem att uppfylla våra önskemål. Till kvällen åker julskinkan in i ugnen, och jag skriver verser till de tre julklappar jag köpt, till Lena och en vardera till sonen och dottern. I år blir det en stil...

Jag får ett mejl från HOÖ apropå det jag skrev om att livet endast går vidare i avkommans gener: Du glömmer en sak när du diskuterar det ”eviga” livet. Eller rättare sagt två saker: Dels det, att du lever vidare, så länge som någon lever, som har känt dig som person. Dels att du lever vidare i ditt arbete, som har präglat en hel mängd människor under din livstid. John Donne har faktiskt helt rätt i sitt påpekande när han säger ”no man is an island”... Och det gäller såväl dem som ännu är ofödda, som dem som sedan länge är döda. Också det ett skäl att gör något meningsfullt av vår korta stund här på jorden. Lästips 1: Ingen människa är en ö ; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Efter en predikan av den engelske prästen och författaren John Donne (1573–1631), använt som motto i Ernest Hemingways roman Klockan klämtar för dig (1940; svensk övers. av Thorsten Jonsson). Lästips 2: Vilhelm Mobergs roman Din stund på jorden om en åldrande svensk-amerikans tankar i...

Julnumret av Folket i Bild/Kulturfront ramlar ner i brevlådan. Dubbelt så tjockt som vanligt, ovanligt välmatat och omväxlande inför julen. Solveig Giambanco samtalar med poeten och författaren Folke Isaksson, Peter Curman skriver om hur EU-kommissionen beställer kultur för att stärka ”den europeiska identiteten”, ett stort reportage om ABF-huset i Stockholm med intervjuer av männen bakom stans främsta inrättning för folkbildning, Jan Myrdal och Ingemar Folke skriver om yttrande- och tryckfriheten med anledning av Regnerkommissionens ”debattbetänkande”. Ett porträtt av Pentti Saarikoski, Sigyn Meder artikel om mordvågen mot Iraks välutbildade samt ett stort tema om konsumtion lagom inför jul kompletterar bilden. Folket i Bild var en gång mitt universitet (lyrikgruppen, distributionskommittén, resorna bland lokalgrupperna, arbetarförfattarna!). Även i de perioder jag varit borta från det aktiva arbetet har tidningen varit ett andningshål i tillvaron när den kommit, till en början var fj...

En helt annan skildring av vårt möte med döden tar jag del av i boken Om sorg & omsorg. Bilder och röster från hospice (Hammar Förlag 2006), om vård i livets slutskede vid Bräcke Helhetsvård. Fotografen Hillevi Nagel har följt verksamheten vid detta kristna hospice i Göteborg under tre års tid. Resultatet har blivit en serie starka bilder ackompanjerade av personalens och gästernas egna berättelser. Jag läser om den unga kvinnan med en aggressiv cancer, ensamstående mor till en treårig son, och med bara en kort tid kvar att leva. En förälder berövas rätten att se sitt barn växa upp, ett barn förlorar sin förälder innan livet knappt börjat. Inför den döden kan jag bara känna en maktlös vrede. Det sker dagligen och stundligen runt vår jord. Och just därför... Alla reagerar vi olika inför det oundvikliga slutet. Några vill vara starka och håller masken – inför sig själva och sina barn. ”Väldigt få uttrycker att de är nöjda och färdiga. De flesta känner oro, rädsla och ångest in...

Jag läser Fredric Karén och Björn Larsson Rosvalls reportage i söndagens Svenska Dagbladet (17/12) om ungdomskamraten Mats väg till den sista vilan på den schweiziska självmordskliniken Dignitas . Mats är ms-sjuk. På senare år har sjukdomen tagit en allvarligare vändning. Tidigare fylld av kraft och livsglädje (med 4087 vinylskivor i hyllorna) tynar han nu sakta bort i den jävulska sjukdomen. Snart återstår bara ryggläge och långsam kvävning. Det är ett reportage fylld av humor, värme, sorg och ilska. Sällan ställs konflikten mellan vad som är rätt för individen och rätt för samhället på sin spets så som i fallet med dödshjälp. Vad som är rätt för den enskilde är inte alltid rätt i ett större sammanhang. Självklart kan varje människa välja att avsluta sitt liv för egen hand. Självmord är inte straffbart i vårt land längre. Men ingen människa är en ö. Vi ingår i ett socialt, kulturellt och politiskt sammanhang. För att uttrycka det i klartext: Säg den biståndsbedömare eller ekonomiansv...

Så var det då äntligen sagt, det som ekonomer och politiker alltid hummar om när arbetslösheten, räntan och frågan om Riksbankens oberoende kommer på tal. I en ledarkommentar skriver Niklas Ekdal: Nu är det ju inte finansministern som hittat på detta med jämviktsarbetslösheten för att vara elak. Det ingår i Riksbankens uppdrag att höja räntan när inflationen sticker över en viss nivå, vilket den gör när arbetslösheten understiger en viss nivå. ( Dagens Nyheter 14/12) Om vi för en stund accepterar att sambandet mellan inflation och arbetslöshet ser ut på det sättet (vilket inte alla gör), så har Leif Petersen en intressant analys i onsdagens Svenska Dagbladet . Av inflationen på 1,7 procent i november står Riksbanken själv för 0,6 procentenheter (genom ökade räntekostnader) och högre elpriser för 0,9 procentenheter, enligt Petersen. Återstår alltså 0,2 procents inflation, det vill säga i praktiken ingen inflation alls, som nu Riksbanken ska nedkämpa genom ytterligare höjningar av räntan...

Vännen SW skriver i ett mejl: ”Såg Uppdrag Granskning ikväll och undrade var mitt engagemang i palestinafrågan tagit vägen. Dags att ta tag i det igen!”. För några veckor sedan var en annan gammal bekant inne på samma tankegångar: ”Förövrigt är palestinafrågan den fråga där jag fortfarande på ett ’barnsligt’ sätt vägrar att förstå västvärldens realpolitik. Det verkar inte röra europapolitiken så mycket vad Israel än gör. Nya vapen, oproportionella ’hämndaktioner’, förstörelse av alla möjligheter för de pragmatiska/sansade palestiniernas försök att bygga ett eget land. Jag har träffat unga palestinier som berättar om den hemska vardagen - och de blir trots det inte terrorister. Man blir stum, säger att man hoppas att vi kan göra något via EU, men skäms.” Jag frågar mig varför jag inte själv skriver mer om Israel-Palestinafrågan? Är min tystnad densamma som alla andra människors; den tystnad man känner när en buse härjar i en tunnelbanevagn och medpassagerarna generat tittar bort eller s...

Jag ser Fredrik Lindströms program om Sverige och svensk mentalitet och kommer att tänka på den rumänske tryckare jag en gång fick skjuts med. Han hade bott i vårt land i många år och ägde nu ett tryckeri i utkanten av Lund. Hans släkträd var en brokig blandning av rumäner, vitryssar och diverse folkslag från Balkan. Vi diskuterade skillnader och likheter mellan olika folk när han plötsligt sa: – Jag förstod mej inte på er svenskar förrän jag insåg att ni bara har en skörd. Det är därför ni alltid måste organisera allt. Ni har aldrig haft en andra chans. Tyvärr gick hans tryckeri i konkurs kort därerfter. Fredrik Lindströms program ”Världens modernaste land...” visas på onsdagar i SVT2 från och med den 13 december. Läs mer på programmets hemsida .

Efter avslutat arbete begrundar jag Predikarens ord (duger bra även i den nya bibelöversättningen): Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred. Predikaren (3:1-8)

”De personliga skandalerna ... krymper säkerhetsavståndet till det minimum av tillit som måste finnas mellan människor om samhället ska kunna fortsätta att vara ett samhälle och inte förfalla till en anarkistisk tummelplats för stridiga viljor utrustade med mycket skiftande resurser att hävda dem. Osökt infinner sig den nedbrytande frågan vad det är för mening med att motstå frestelser, om de som säger sig ledas av politiska visioner om allas bästa inte gör det.” (Arne Jarrick, Svenska Dagbladet 19 okt 2006) Alla som haft barn vet att de gör som de vuxna gör, inte som de säger. Tanken kommer för mig när jag hör kommentarerna till folkpartiets interna utredning om dataintrånget hos socialdemokraterna. Kritiken från partiets etikgrupp under Stefan Einhorns ledning är inte nådig ( SvD 11 dec ) och partistyrelse har nu beslutat att riksorganisationens chefer ska gå en ledarskapsutbildning och alla anställda en etikutbildning. Dessutom ska partiet tillsätta en permanent etikkommitté. (Tänk ...

Ännu en svensk har satts upp på FN:s sanktionslista, misstänkt (inte dömd) för samröre med al-Qaida. Alla hans tillgångar fryses, ingen får ingå någon ekonomisk uppgörelse med mannen. Om detta tolkas efter bokstaven skulle han var dömd till döden, genom svält. Frågan är om kommunen ens får leverera vatten till hans bostad. Om den svenska regeringens undfallenhet har många redan sagts vad som finns att säga. Fredlösa under medeltiden fick i alla fall sin sak prövad inför tinget. Ingen har mig veterligt dock kommenterat inslaget på ABC-Nytt i fredags där nyheten om den misstänkte illustreras med bilder från fredagsbönen i den muslimska församling söder om Stockholm som mannen tillhör. Vad är avsikten? Vill man med detta ha sagt att alla muslimer är potentiella terrorister? Eller ”bara” illustrera det faktum att mannen lär vara mantalskriven hos församlingen? Terrorister i startgroparna? enligt ABC. Mattias Gardell har gjort en föredömlig översikt över olika politiska strömningar i islam,...

Jag promenerar längs järnvägsbron mellan Riddarholmen och Södermalm. Har varit på ett möte inne stan och vill sträcka på benen en stund. Ute på Riddarfjärden skummar vågorna i blåsten. Länsar är utlagda för att markera den beslutade, icke påbörjade järnvägstunneln. Framme på Södersidan skymtar öppningen för det påbörjade, icke beslutade tredjespåret. På andra sidan järnvägsbron dundrar den ständigt pågående, aldrig ifrågasatta biltrafiken. Efter att ha klättrat uppför trapporna mot Hornsgatan svänger jag vänster och hamnar utanför entrén till Hilton Hotell. Dagen har varit bra och jag beslutar mig för att fira lite. Jag går in genom svängdörrarna och letar mig fram till lobbybaren. Hotellet har legat här i många år, men det är första gången jag är här. I främmande städer hamnar jag alltid i hotellbarer, men aldrig i Stockholm. Jag beställer en mellanöl, får en skål med snacks och betraktar utsikten. Jag upphör aldrig att fascineras av att jag kan gå in på ett stort hotell, beställa vad...

Mycket Finland idag på självständighetsdagen. I Svenska Dagbladet recenserar Håkan Arvidsson Martin Hårdstedts bok Finska kriget 1808-1809 (Prisma 2006) och hur det som i Runebergs diktning framställts som en ärans och hjältarnas strid här skalats av all glamour: ”... kriget framstår som ett outhärdligt lidande präglat av svält, umbäranden och vanskötsel. I denna kraftmätning var den svenska krigsmakten chanslös, bland annat på grund av stats- och krigsledningarnas inkompetens. ... Det är kanske därför föga förvånande att krigets olyckor ledde till en statskupp, Gustav IV Adolf avsattes och efterträddes temporärt av sin farbror Karl XIII.” Detta var alltså den senaste gången svensk trupp var indragen i ett krig och inledningen till en tvåhundraåriga period av alliansfrihet och fred, numera historia genom det svenska deltagandet i Natos krigföring i Afghanistan. Och på Under strecket i samma tidning fortsätter Bo Huldt debatten om det finska fortsättningskriget (”Anfall var Finlands ...

Jag ser Per Lappins dokumentär Den deprimerade reportern på söndagkvällen. Det är nu två och ett halvt år sedan jag själv fick diagnosen depression. Jag hade under flera års tid varit nedstämd, irriterad, haft ångest och svårt att sova och koncentrera mig. Till slut gick jag till distriktsläkaren. Genom prover kunde vi utesluta alla former av kroppsliga åkommor, inklusive mina inbillade hjärtbesvär. Tack vare kontakt med en terapeut blev jag hänvisad till en psykiater som konstaterade att jag led av en medelsvår depression. På en skala 1–10 var jag en femma eller sexa. I mitt fall troligtvis en kombination av gener (min far led av depression under hela senare delen av sitt liv) och inlärt beteende (få uppmärksamhet genom att ständigt vara duktig). Genom att ta antidepressiva mediciner (SSRI-preparat) återfick jag orken och lusten att leva, genom samtal med en terapeut började jag förstå mig själv och fick hjälp att utveckla alternativa beteenden i kritiska situationer. Samtalen ...

Tredje nivån i den formella finhetsgraden efter högtidsdräkt och smoking. Han: Mörk kostym (mörkblå eller mörkt grå, eventuellt modesvart), vit skjorta och sidenslips eller fluga i valfri färg utom svart och vitt, gärna mönstrad. Hon: Fin kvällsklänning av siden, sammet eller annat utpräglat aftonfint tyg. En elegant byxdress, eller kvällskjol med jacka eller överdel i samma finhetsgrad går lika bra. Om du väljer klänning bör den inte vara baraxlad eller golvlång. Källa: DN Etikett Bild: Stiliga högtidskläder

En kollega och vän till Lena bjuder oss att att vara med och fira Finlands självständighetsdag den sjätte december. Klädsel: Mörk kostym. Med hjälp av den i finska språket bevandrade vännen Anders P tackar vi ja: Rakkas K. ja M.! Olemme iloinen tulla teidän luokse Suomen Itseyspäivällä kuuden Joulukuuta. Teidän ystävät Tom ja Lena *** Självständighetsförklaringen, utropad av den borgerliga majoriteten i lantdagen den 6 december 1917 . Inbördeskriget, den tyska interveneringen och det ryska trupptillbakadragandet, avtalet med Tyskland, svenska officerare som frivilliga på den vita sidan i inbördeskriget, fånglägerkatastrofen sommaren 1918, Ålandsfrågan... Att formulera ett tacktal till värdfolket mot den bakgrunden kräver finess och diplomati. Dags att läsa på. Och ut och jaga en mörk kostym. på slottsbalen 6 december 2005. Foto: Lehtikuva" src="http://photos1.blogger.com/x/blogger2/6933/4537/320/83893/IPV_2005_LK.jpg" border="0" /> Finlands president Tarja ...

Tunnelbanan gröna linjen. Eftermiddag. Kvinna 40+ står och talar i mobiltelefon. Lätt framåtböjd: – Du måste gå till skolan. ... – Man få bita ihop! ... – Privatlivet kan inte inverka på jobbet och skolan. ... – Nej det får du inte!

”Få ord används i dag så slarvigt och så utan analys som just 'medelklass'”, skriver Göran Greider i Svenska Dagbladets debatt om socialdemokratins väg. ”Det smakar friskolor, skattegnäll och pigavdrag trots att det med medelklassen är mer som med lutfisk: smaken kommer från kryddorna.” ”När tunga frågor om trygghetssystem och full sysselsättning blir centrala, då vänder sig halva denna medelklass till de solidariska värdena hos en vital socialdemokrati. Där, i arbetarklassen och en stor del av medelklassen, finns den sociala basen för en framgångsrik socialdemokrati.” Läs hela inlägget på Svenska Dagbladets hemsida . Göran Greiders Arbetarklassens återkomst från 1998 kom ut i pocket på Pocky förlag 2001.

Mormor, Björnlunda 1956 Birgitta, Rättvik 1971 Anna, Visby 2001 Kvinna, Istanbul 2005 huvudkläde , huvudduk , vardagligt huckle , kvinnlig huvudbonad, vanligen ett kvadratiskt tyg, vikt och knutet om huvudet på olika sätt, i bruk från forntiden och fram till 1900-talet, ofta buret i avsikt att dölja håret. En viktig orsak till att kvinnor har burit huvudkläde även i Sverige är att det står i Bibeln att kvinnor skall täcka håret när man ber eller predikar. Genom tiderna har huvudklädet haft många former, t.ex. medeltidens stora, vita och stärkta dok , som på många håll levde kvar och utvecklades i folkligt dräktskick och användes i söndagsdräkten, medan enklare, ostärkta och mönstrade kläden brukades till vardags. Knytningen har haft lokala traditioner och kunde vara mycket avancerad, t.ex. i Skåne, där klädet kallades klut . Först omkring 1800 började man knyta klädet under hakan som sjalett . Inom islam avser huvudkläde (på arabiska khim[r ) ett tygstycke som täcker huvudet och barmen...

Sofia Karlssons skiva med Dan Andersson-tolkningar briserade som en mjuk bomb i resterna av folkhemmet förra hösten. Med sin innerlighet och närvaro blåste hon nytt liv i visor man trodde spelats sönder runt lägereldar och på klubbaftnar genom decennierna. Det är följaktligen utsålt på Rival i Stockholm när hon avslutar sin höstturné inför släkt, vänner, kollegor och oss vanliga stockholmare. Intensiteten från skivan når inledningsvis inte ändå ut till oss på de bakre raderna. Eller så är det syrebristen. Men det är ett omväxlande program där Dan Andersson står i centrum (många gånger i nya pigga arrangemang) varvat med visor av Evert Taube, Olle Adolphsson och Peps Persson (!). Hon omger sig med samma fullfjädrade musiker som på skivan och förmår utnyttja de ibland väl långa avbrotten mellan låtarna till meningsfullt mellansnack om musik och musiker. När hon så före pausen avslutar med en tolkning av Lars Forssells ”Jag står här på ett torg” (efter Boris Vian) inser jag att Sofia Karl...

Üsküdar, Istanbul 7 maj 2005.

”Och medelklassen fattar ingenting och tror att hela Sverige består av en stor medelklass och några hemlösa.” Anneli Jordahl, bl.a. aktuellt i antologin Tala om klass ( Ordfront 2006 ), intervjuad om det tabubelagda klassbegreppet i Folket i Bild/Kulturfront nr 10/2006.

Mina barn är vuxna och sedan länge utflugna. Barnbarn lyser än så länge med sin frånvaro. Helst borde jag väl träna på bridgen inför pensionen eller jobba på golfhandikappet (om jag hade något). Ändå sitter jag klistrad vid tv:n varje torsdagskväll och ser programmet Söderlund & Bie . Ann Söderlund är krönikör och mamma till Ilon, Ossian och Dante. Tillsammans med maken Nanok bildar dom en vanlig (nåja) stökig medelklassfamilj i Stockholms innerstad. Varje program börjar med att Ann inte står ut med något hemma: Barnen vill inte gå och lägga sig i tid, vill inte äta upp maten, vägrar att lyda tillsägelser. Allt noga dokumenterat av en följsam handkamera. För att få råd söker hon upp ett par, tre familjer som haft samma problem och löst det på ofta diametralt olika sätt: Lägg barnet ensamt och gå in var femte minut, låt barnet ligga i din säng när det vill. Barnen får inte gå från bordet förrän det ätit upp, barnen ska alltid smaka på maten. Osv, osv. I ett stort block skrive...

Sjöstadsparterren. 22 november 2006, kl. 12.11

Så har den borgerliga majoritetens förslag till ny miljö- och trafikpolitik i Stockholm sett dagens ljus. Miljöborgarrådet Ulla Hamilton (m) berättar om planerna i dagens Svenska Dagbladet (22/11-06). Tajmingen kunde varit bättre. Efter den senaste tidens pådrag i medierna om växthuseffekter och klimatförändringar kunde man tänka sig att politiker med känsla för opinionen åtminstone med läpparna skulle bekänna sig till visionerna om ”det gröna folkhemmet”. Enligt miljöborgarrådet kommer nu upphandlingen av de biogasdrivna färjorna att stoppas. De 165 miljoner kronorna för projektet ska istället användas för att öka framkomligheten för bilarna. Man ska se över (avskaffa?) 30-zonerna, införa grön våg för trafikljusen (dvs. bilarna) och i fortsättningen lägga stadens cykelbanor på de mindre gatorna. Tidigare har trafikborgarrådet Mikael Söderlund (m) uttalat att i de fall cykelbanor kan tänkas blockera biltrafiken i korsningar ska dessa tas bort. På en och en halv månad ska hela kartan fö...

På Streets bokmarknad Ord & Text i helgen kommer jag i samspråk med Pelle Olsson om hans roman Pulver . Jag berättar att varje gång jag möter en amfetaminist ute på stan kommer jag att tänka på en scen i boken. Det är när en missbrukare får för sig att han ska laga något på sin bil och hur det hela slutar med att han rivit ut hela bilmotorn på trottoaren. Pelle småskrattar, men påpekar lite försynt att någon sådan scen finns inte i boken. Möjligen kan jag ha blandat ihop det med ett kapitel där en man ska laga en tvättmaskin och senare försöker putsa bort en fläck på sin rosthög till bil. När jag kommer hem slår jag upp boken och finner det kapitel Pelle syftar på. Giraffen, en gammal missbrukare, kommer hemsläpande med en tvättmaskin som han bara ska justera locket på innan han ska ge bort den. Men handtaget sitter löst, kanske borde han dra åt det först ... och så rullar det på. Framåt morgontimmarna, när tvättmaskinens delar sedan länge ligger utspridda över köksgolvet, går han ...

Sjövillan motion, Hammarby sjöstad. 20 november 2006, kl 13.40.

Anders Persson, meteorolog och historiker sänder mig en kopia av ett inlägg han skrivit med anledning av några utbrott i kvällspressen: ” Kanske jublade många polacker ändå? Så då har bussige Ingmar Oldsberg också råkat i politiskt blåsväder. För en dryg vecka sedan undslapp han sig följande text som ledtråd i På spåret : "Under århundraden av krig har Polen och polackerna fått lida svårt. Därför bildades försvarsalliansen Warszawapakten den 14 maj 1955 till många invånares jubel. Pakten skulle fungera som en motvikt till Nato och upplöstes först 1991 efter att järnridån fallit." Detta ansåg en del tittare bröt mot kraven om opartiskhet och saklighet. Oldsberg gjorde en ”pudel”, men menade dock, enligt Expressen, att det handlade om ett bedömningsfel, inte ett faktafel. Som historiker skulle jag hålla med Oldsberg och inte omedelbart tala om ”historieförfalskning”. Jag vore nämligen inte alls förvånad om ”många invånare” i Polen faktiskt jublade då Warszawapakten bildades. Na...

Vid pass en gång i månaden begår sonen och jag gemensam bastu på Centralbadet i Stockholm. Rutinen som vi utvecklat under ett par år är densamma: Först en lång sittning i ångbastun, sen en stunds vila i ”svalen”, därefter in i det gemensamma ångbadet med den 100-procentiga luftfuktigheten drypande längs väggarna, en svalkande tur i bassängen under det klassiskt vackra jugendtaket, slutspurt i hetbastun, varefter vi avrundar med en stund i den 34-gradiga salta Thermapoolen. Kvällen avslutas med pragerschnitzel och en eller ett par Krusovice på Boheme tvärs över gatan. I bastun diskuterar vi världsproblemen, jobb, relationer eller skvallrar i största allmänhet. Ibland pratar han, andra gånger är det jag som har mest på hjärtat. Traditionen med bastubad grundlades redan när ungarna var små, och lagom till sonens 15-årsdag invigde vi bastun jag byggt i huset i Vega. Damerna i familjen har aldrig var lika frälsta anhängare av bastubadet. Så det blev att sonen och jag satt där, ibland med nå...

Svenska Dagbladets näringslivsbilaga tillhör kanske inte morgonlektyren för alla. Jonas Fröbergs krönika i måndagens papperstidning (20/11) kan därför vara värd att uppmärksammas utanför börsnissarnas trånga krets. Fröberg berättar hur fackens löneutbud på 3,9 procents lönehöjningar orsakat skrämselhicka hos arbetsgivarna i Svenskt näringsliv och raskt förpassats till papperskorgen. Förhandlingarna försvåras dock, skriver Fröberg, av att vd-lönerna förra året ökade med 16 procent och att bonusprogrammen nu står som spön i backen. Argumenten för de höga ersättningar sägs vara ”den internationella konkurrensen” (läs USA). Utan rejäla löner skulle svenska företagsledare likt småländska 1800-talsbönder fly till landet i väst. När det gäller arbetarlönerna är argumenten det motsatta. Håller facket inte igen på lönekraven flyttas fabrikerna till länder med lägre löner (Polen, Balticum eller Kina). Varför gäller då inte motsatsen? undrar Jonas Fröberg och kontaktar en kollega på en polsk tidn...

Är det språket det enda som skiljer oss från djuren? Läs Knut Lindelöfs betraktelse över skrivandet och tänkandet på http://www.lindelof.nu/ .

Lilla Sickla 16 november 2006 Frågan om bäverns vanor infinner sig på en av mina promenader längs Sicklasjön. Är den ett skadedjur eller har vi nytta av denna världens största gnagare (utanför tropikerna)? Bävern utrotades helt i vårt land på 1800-talet, mest för sin fina päls skull. På 1920-talet inplanterades den på nytt i Jämtland och har därifrån spridit sig söderut. Till sjöarna i Nacka kom den vandrande från Bergslagsskogarna i slutet av 1980-talet, skriver Nils-Erik Landell i Vattenstaden . Samma väg som järnet forslades till Nacka ströms smedjor på 1500-talet. Här gick en gång den gamla vikingaleden in mot Hammarby sjö innan Gustav Vasa lät dämma upp sjöarna. Bävern äter säv, vass och näckros och på stranden älggräs, kirskål, brännässlor och mjökört, läser jag hos Landell. Framåt hösten gnager den bark för att bygga upp sitt fett till vintern. I Nacka-sjöarna bygger den inga fördämningar. Djuren är bundna till sina hyddor hela vintern. Därför samlar de vinterförråd av växter oc...

Varför hatar de oss? Allt sedan den 11 september har ”omvärldsanalytiker”, ledarskribenter och akademiker i väst brottats med den frågan. Ska svaret finnas i konflikten Israel–Palestina, kolonialiseringen av Mellanöstern eller i korstågen, som Usama bin Ladin åberopade sin berömda krigsförklaring 1996. Nej, motsättningen öst–väst går längre tillbaka än så, menade journalisten och författaren Tom Holland när han i torsdags talade om sin bok Marathon. Det persiska imperiet och kampen om västerlandet (övers. Margareta Eklöf. Leopard 2006) på Medelhavsmuseet i Stockholm. Konflikten grundlades i redan på 400-talet före Kr. i kriget mellan perser och greker. Historieskrivaren Herodotos var den första att tala i de termerna. Perserriket sträckte sig i skiftet mellan 500- och 400-talen från Egypten till Hindukush. På en enda generation hade den obetydliga folkgruppen från södra Iran svept fram över och lagt under sig hela Västasien. De erövrade folken fick behålla sin religion och sina kungar,...

I skiftet mellan 1960-och 70-talen fanns det två kulturtidskrifter att räkna med i vårt land: Ord & Bild och BLM. Ärevördiga institutioner som lästs av en bildad borgerlighet i decennier. Nu hade de tagits över av en vänster på jakt efter plattformar att formulera sin syn på tidens frågor. På vänsterkanten hade också funnits den oberoende socialistiska Tidsignal. Ett decennium och ett statligt tidskriftsstöd senare var antalet kulturtidskrifter mångdubblat. Idag finns över 600 tidskrifter och nättidskrifter presenterade i kulturtidskriftskatalogen . De flesta till glädje endast för redaktionen och den närmaste bekantskapskretsen. (Fast är den senare inflytelserik kan tidskriften få betydelse för vad dagstidningar och stipendienämnder finner värt att uppmärksamma.) Och nu sen några år har vi alltså bloggarna . Varje människa med en dator och en internetuppkoppling kan starta sin egen tidskrift på nätet. I bästa fall läst av familjen och en handfull vänner. Det offentliga samtale...

Hundarna på Naxos, i de grekiska Cykladerna , lever samma fritt kringströvande liv som svenska utekatter. För den som sett de luggslitna hundar som stryker omkring på Kreta är det en glädje att möta de välvårdade blandrashundarna i Naxos stad. De flesta försedda med halsband. Varje morgon när vi går från hotellet får vi sällskap med en terrierliknande liten varelse som vi döper till Lisa. Ibland stannar hon med oss på stranden hela dagen. Varje kväll går hon hem till sin familj i huset intill. Lisa

Så vackert. Så enkelt. Bättre än så här kan tv-teater knappast bli. Samtliga avsnitt visas i repris på SVT1 lördag 25/11.

Det är mycket med döden just nu i dessa Allhelgonatider. I Svenska Dagbladet 8/11 2006 talar Carl Johan Fürst, överläkare och verksamhetschef för den palliativa vården vid Stockholms sjukhem, insiktsfull om döden och om de döendes och anhörigas inte alltid förenliga önskemål. Tyvärr med rubriker (”Nu ska döden kvalitetssäkras” och ”Elva riktlinjer för en bra död”) som tycks hämtade ur en sämre managementbok för begravningsbyråer . Ha en bra död!

Iréne Sjöblom skriver till mig apropå det jag skrivit om hennes man Bengt . Hon påminner mig om hur arbetet mot genomfartstrafiken på Sandfjärdsgatan ”ebbade ut när vi bildade Intresseföreningen för Årstafältet och när det hela hamnade i snacket om stadgar och traditionell styrelse ...”. Bland annat var en viss folkpartistisk politiker inblandade i försöken att få kontroll över verksamheten. Men spontana initiativ kan dödas på många sätt. Jag tänker på alla oändliga stormöten jag som ung bevistade (alternativ jul, kårhusockupationen osv.) och hur långpratarna också kunde suga luften ur all verksamhet. Jesper Hall ger barnets oförstörda bild av skeendet i sin roman Kärleken den röda (Leopard 2006). Organisation eller anarki? Kanske är det som Jan Myrdal skriver om uppbygget av Folket i Bild/Kulturfront: ”Det visade sig att några tröttnade. Personer som ena dagen talade om att satsa stora pengar och göra ett stort arbete hade nästa dag dragit ur telefonjacket och hördes aldrig vidare av...

Turisterna är viktiga för de fattiga familjer som försörjer sig med försäljning och kroppsvård på Serendipity Beach. Anna Brown från Toronto har varit på luffen i fem månader och tackade ja till att få håren på sina ben plockade med en tråd. Få talar engelska så priset skrivs på ett block. Svenska Dagbladet Resor 24/9 2006

Ibland behöver man inte uppfinna hjulet på nytt. I en krönika i lördagens Metro säger Lotta Lindmark det som finns att säga om regeringens förslag att kommunerna ska få införa ett vårdnadsbidrag för föräldrar till barn under tre år: Jeanette är en ensamstående trebarnsmamma som bor i en lägenhet i Sollentuna. Några kvarter bort bor Eva. Eva är gift med Åke och de har också tre barn. Eva vill gärna vara hemma med sina barn och bestämmer sig för att utnyttja vårdnadsbidraget. Hennes make Åke tjänar visserligen hyfsat med pengar och skulle kunna försörja familjen, men de extra tusenlapparna varje månad är bra fickpengar för Eva. Jeanette jobbar heltid och försörjer alla sina barn. Hon skulle gärna vara hemma med sina små, men kan hon försörja fyra personer på 3 500 kronor i månaden? Nej, det kan hon inte. Alltså blir det dagis och heltidsjobb för Jeanettes del. Det vansinniga är att en del av Jeanettes skattepengar går till Evas vårdnadsbidrag. (Och det är tur, för Eva behöver verkligen e...

I kväll ska jag se sonen på tv . Hoppas att han sköter sig.

Häromdagen fick jag hem Ibn Khalduns Prolegomena. Introduktion till världshistorien , utgiven av Alhambra (i översättning av Ingvar Rydberg). Ett av världslitteraturens mästerverk aldrig tidigare utgivet på svenska förrän det lilla Alhambra tog sig an uppgiften. Jag kommer att tänka på det när jag läser Andreas Malm raseriutbrott mot Folket i Bild/Kulturfront och Alhambra i Dagens Nyheter (9/11 2006). Malm har följt en debatt i Palestinafrågan på föreningens nätforum. Ja, att det är en debatt får läsaren gissa sig till eftersom Malm väljer att enbart återge de åsikter som bekräftar hans underliggande tes, att FiB/Kulturfront idag är ett näste fyllt av lömska antisemiter som inget hellre vill än att slänga kroknäsorna i havet. Därför bör tidningen dö, ju fortare desto bättre, tycks vara Malms slutsats. Som alla diskussionslistor på nätet är FiB Forum en ganska vildvuxen sammanslutning, fylld av mer eller mindre kloka inlägg. De tider man behöver ägna sig åt annat och inte vill ha brevlå...

Bengt Sjöblom dog i somras. Sentomsider nås jag av beskedet. Då har begravningen redan varit. Bengt gav mitt liv inriktning på flera plan. Första gången jag såg honom var på Årsta Folkets hus 1968. Arkiv Samtal (en dåtida, fredligare variant av Reclaim the City , som bjöd på kaffe och bullar och satte ut blomkrukor på gatorna) hade haft en aktion mot genomfartstrafiken på Sandfjärdsgatan där vi båda bodde. Nu skulle aktionen följas upp. Jag – en då 17-årig spoling nyss ditflyttad från Sköntorpsvägen – reste mig upp och sa något. En kommitté bildades och jag blev förstås indragen i arbetet. Bland initiativtagarna fanns Bengt och Iréne Sjöblom. Under några år var deras lägenhet i höghuset vid Årstafältet ett andra hem för mig. Bengt arbetade då på en arkitektfirma. Iréne var elev på textillinjen på Konstfack. Hos de båda fick man känna sig vuxen. Bengt spankulerade omkring mellan rummen, ständigt sugande på majspipan och grunnade på något problem, på fredagskvällarna gärna med ett glas v...

USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld fick alltså gå. Jag erinrar mig Anders Ehnmarks recension av Bob Woodward, State of Denial , Simon & Schuster. Boken, skriver Ehnmark ”fångar ett härskandets small talk som kanske förklarar att det gick som det gick i Irak. Den inre kretsen har ett svar på allt. Kursen ligger fast och varje eftertanke är ett knivhugg i ryggen på våra pojkar där ute. Den egna underrättelsetjänsten rapporterar att kriget i Irak ger mera terrorism istället för mindre, men Cheney svarar med några kraftord, varefter kursen ligger fast. Fakta når inte in. Frivola och ödesdigra beslut fattas med ett slags ljus lätthet. Presidenten känner sig hela tiden vara bönhörd.” ( Expressen 3/11-06 ) Är det nu attityden det hänger på så kan irakierna se tiden an med tillförsikt. Men vad vill demokraterna? Förändring! ropar ungdomar på demokraternas valvaka i tv. Förändring, ja men till vad? ”Irakisering” av kriget och strategiska byar, efter mönster från Vietnam? Det var ju Clin...

MS Lotten (Barnägen-Hammarby Sjöstad) 8 november 2006.

I sin infallsrika samling Var kommer du ifrån? Intervjuer, reportage och essäer ( Bokförlaget Mormor 2006) skriver Anneli Jordahl om Maja Ekelöf (1918–1989). Med sin Rapport från en skurhink ”skrev [hon] sig rakt in i litteraturhistorien”: ”Maja Ekelöf var en benådad stilist med stilig timing. Hon hade känsla för när det var dags att sätta punkt. Hon satte den tidigare än de flesta, vilket effektfullt retar läsarens fantasi. // Maja Ekelöf var intellektuell och beläst. Hon tog in världspolitiken och formulerade egna tankar och kommentarer. Men hon var inte själv medveten om sin tankeskärpa.” Rapport från en skurhink har inte gått att få tag på sedan början av 90-talet. Nu ser jag att Norstedts gett ut den som print-on-demand (ISBN 9172976705). En minor classic. Maja Ekelöfs bok Rapport från en skurhink kom ut 1970 och blev snabbt mycket omtalad. Dagboksanteckningar från vardagens slit som ensamstående dubbelarbetande förälder, varvas med utblickar, samtidskritik och funderi...

En kväll råkar jag se ett tv-program om schizofreni. Programmet ( Ett splittrat jag . UR) skildrar en grupp forskare på jakt efter ett botemedel, eller åtminstone en förklaring. Vad är det som händer i hjärnan? Vilka signalsubstanser påverkas? Och av vad? Forskarna tittar i sina monitorer. Möss simmar runt i bassänger. Programmet är spännande som en deckare. Men det som gör starkast intryck är samtalen med en medelålders man som lider av schizofreni. Här dödas många av myterna kring denna sjukdom. Hans personlighet är inte ”kluven”, han plågas inte nämnvärt av de ”inre rösterna”. Värst är, säger han, den totala skyddslösheten mot omgivningen, att inte kunna sovra bland sinnesintrycken. I praktiken gör det de flesta arbeten omöjliga. Jag tänker på R.D. Laing, en av sextiotalets profeter inom psykiatrin, i tonåren något av en husgud för mig och många i min generation. Hans budskap ( Det kluvna jaget . Aldus, Sthlm 1968; Upplevelse – beteende . PAN Sthlm 1969) var att schizofrenin grundla...