Fortsätt till huvudinnehåll

Kampen mellan det goda och det onda

Varför hatar de oss? Allt sedan den 11 september har ”omvärldsanalytiker”, ledarskribenter och akademiker i väst brottats med den frågan. Ska svaret finnas i konflikten Israel–Palestina, kolonialiseringen av Mellanöstern eller i korstågen, som Usama bin Ladin åberopade sin berömda krigsförklaring 1996.

Nej, motsättningen öst–väst går längre tillbaka än så, menade journalisten och författaren Tom Holland när han i torsdags talade om sin bok Marathon. Det persiska imperiet och kampen om västerlandet (övers. Margareta Eklöf. Leopard 2006) på Medelhavsmuseet i Stockholm. Konflikten grundlades i redan på 400-talet före Kr. i kriget mellan perser och greker. Historieskrivaren Herodotos var den första att tala i de termerna.

Perserriket sträckte sig i skiftet mellan 500- och 400-talen från Egypten till Hindukush. På en enda generation hade den obetydliga folkgruppen från södra Iran svept fram över och lagt under sig hela Västasien. De erövrade folken fick behålla sin religion och sina kungar, bara de betalade sina skatter till Konungarnas konung. Perserna var toleranta imperiebyggare. Men deras imperium var också det första som sade sig kämpa för Gud (Ahura Mazda) och Sanningen. Mot dem stod Lögnen.

Grekerna lyckades besegra den oövervinneliga armén, först i slaget vid Marathon och, efter förlusten vid Thermopyle, i sjöslaget vid Salamis. Men arvet efter perserna lever kvar, i minst lika hög grad som det efter grekerna. I sitt tal om ondskans axelmakter och ”en värld uppdelad mellan rivaliserande krafter av ljus och mörker” är George W. Bush en värdig arvtagare till den världsbild Zarathustra en gång skapade, snarare än den bräckliga grekiska demokrati han med läpparna bekänner sig till.

Det och mycket annat fick åhörarna att fundera på vid det välbesökta mötet.
***
Herodotos historia kom häromåret i en läsvärd nyutgåva (Inledning och kommentarer av Sture Linnér. Övers. Claes Lindskog. Pan 2004).

Den segerrike persiske kungen Dareios (522-485 f.Kr) sådan han återges på det heliga berget Bisutuns bergvägg, sedan han besgrat sin rival och broder Bardiya (Smerdis).
Den segerrike persiske kungen Dareios (522-485 f.Kr) sådan han återges på det heliga berget Bisutuns bergvägg, sedan han besgrat sin rival och broder Bardiya (Smerdis).

Kommentarer

Anonym sa…
I Gore Vidals roman "Creation" knyts 400-talets samtliga fyra högkulturer samman. Alltså inte bara den grekiska och och den persiska utan också den indiska och den kinesiska.
Rekommenderas vamt. Första utgåvan kom 1982. En "restored edition" kom 2002.
Bo Persson, Piteå

Läs mer

Hur jag blev den jag blev: Historien upprepar sig

Historien upprepar sig, första gången som tragedi andra gången som fars, skrev Karl Marx. Något liknande kan man säga om det som utspelade sig i Folket i Bild i början av 00-talet. Krigen i det forna Jugoslavien blev något av en vattendelare inom vänster. På ena sidan de som stödde USA:s och Natos bombningar av Serbien. Själv sällade jag mig till dem som – utan att för den skull älska Serbien – såg bombningarna som ett brott mot folkrätten, med risk för att bli prejudicerande för den framtida världsordningen. Resultatet av krigen och västvärldens inblandning i Libyen, Irak och Afghanistan tycker jag stärker den ståndpunkten. Folket i Bild hade jag följt på avstånd under 90-talet och noterat att tidningen fortfarande levde, nu med bokförläggaren Kalle Hägglund som redaktör och Erik Göthe som kassör. Upplagan hade fortsatt att sjunka. Tidningen hade undvikit att ta ställning inför folkomröstningen om svenskt medlemskap i EU och blivit alltmer irrelevant. Det rådde oreda i ekonomin och de...

Hur jag blev den jag blev: Frilansredaktören

Ibland har jag fått frågan: ”Vad gör en förlagsredaktör?” Jag brukar svara: ”In i ena ändan kommer en bunt papper med mer eller mindre färdigskrivna texter och ut i den andra ändan ska det komma en bok. Redaktörens uppgift är att lotsa arbetet längs hela eller delar av vägen. Det kan vara språkgranskning, faktakoll, formgivning och tryckerikontakter.” Till mina filosofiska vänner brukar jag säga att förlagsredaktörens är ett samtalsyrke med tre poler: upphovsmannen, förlagsredaktören och texten. Vilket ibland kan vara nog så knepigt. En förläggare har entusiastiskt antagit ett manus för publicering, sen är det min uppgift att hitta och påvisa fel och oklarheter. Samtidigt ska jag upprätthålla en förtroendefull relation med upphovsmannen. Redaktörens uppgift är att likna vid en barnmorskas.* * Sommaren 1980 hade jag slutat på Ordfronts förlag och var barnledig under hösten med sonen. Jag hade beslutat mig för att pröva på tillvaron som frilans. Jag fick mitt första uppdrag av Ebbe Carl...

Hur jag blev den jag blev: Gotland

Min första kontakt med Gotland var när jag gjorde lumpen 1973. Jag var placerad på sjömätaren Johan Månsson och vi låg och mätte en uppgrundning utanför Hoburgen på södra Gotland. När det var dåligt väder tog vi någon av småbåtarna in till Vändburg och gick till pensionat Holmhällar och drack öl. När de andra tog sin andra och tredje öl valde jag att promenera i omgivningarna. Den höga öppna himlen och karga naturen fångade mig – som hittills tillbringat somrarna i ett lummigt Sörmland – omedelbart. Den sommaren cykelsemestrade min dåvarande flickvän och jag på ön. Stretade runt med alldeles för tung packning på de hårt trafikerade huvudvägarna. Detta var långt innan dagens utmärkta cykelleder. Påsken 1979 flydde Lena och jag våra familjer och gifte oss i Visby tillsammans med två vänner från Stockholm. Vi vittnade åt varandra och åt bröllopsmiddag på klassiska Lindgården. Vi hyrde hus i Själsö och kuskade Gotland runt i en gammal folkabubbla och tittade på kyrkor. Det var fortfarande ...

Hur jag blev den jag blev: ”Är det du som är filosofen?”

– Är det du som är filosofen? En kille i tjugoårsåldern kommer insläntrande i den lilla möteslokalen i biblioteket i Hagsätra. Vi är ett tiotal personer som samlats till månadens filosofikafé. Ämnet för kvällen, som deltagarna själva valt, är ”Finns Gud?” – Nej, svarar jag, det är ni som är filosoferna. * Arbetsbördan som ansvarig och mädchen für alles på Folket i Bild hade till slut blivit för stor. Vi hade också sålt vårt hus där vi bott 18 år och flyttat till en lägenhet i Hammarby Sjöstad. Hela tillvaron var i gungning och jag blev sjukskriven för utmattningsdepression. Jag började också gå på samtal hos en psykoterapeut. Efter att ha klarat av det obligatoriska utforskandet av barndomen och en del kbt-övningar kom våra samtal att handla om mycket annat. Hon hade en bakgrund inom näringslivet och vi samtalade om relationer, behovet av balans i tillvaron och mina ”affärsplaner”. Jag började inse att vi i vår kultur gärna sjukdomsförklarar många av de kriser som hör livet till. Därfö...