Fortsätt till huvudinnehåll

Finlands självständighetsdag

Finlands flagga
Mycket Finland idag på självständighetsdagen. I Svenska Dagbladet recenserar Håkan Arvidsson Martin Hårdstedts bok Finska kriget 1808-1809 (Prisma 2006) och hur det som i Runebergs diktning framställts som en ärans och hjältarnas strid här skalats av all glamour:

”... kriget framstår som ett outhärdligt lidande präglat av svält, umbäranden och vanskötsel. I denna kraftmätning var den svenska krigsmakten chanslös, bland annat på grund av stats- och krigsledningarnas inkompetens. ... Det är kanske därför föga förvånande att krigets olyckor ledde till en statskupp, Gustav IV Adolf avsattes och efterträddes temporärt av sin farbror Karl XIII.”

Detta var alltså den senaste gången svensk trupp var indragen i ett krig och inledningen till en tvåhundraåriga period av alliansfrihet och fred, numera historia genom det svenska deltagandet i Natos krigföring i Afghanistan.

Och på Under strecket i samma tidning fortsätter Bo Huldt debatten om det finska fortsättningskriget (”Anfall var Finlands enda val”). Följ gärna debatten där och på http://www.christiangunther.se/blogg.

Också för oss försmådda i den västra halvan av det gamla riket finns det anledning att fira en dag som denna. Hade inte lantdagen den 6 december för idag 89 år sedan förklarat Finland självständigt hade vårt land idag kanske gränsat mot Ryssland. De politiska följderna av detta lämnar vi därhän en dag som denna. Men vad hade det då blivit av alla slag vi utkämpat på hockeyarenan (minns upphämtningen i Helsingsfors!). Hade vi då tvingats möta den oövervinnliga sovjetiska hockeymaskinen med de finska lejonen på bänken!

Å andra sidan hade vi sluppit Lordi som segrare i melodischlagerfestivalen.

Ikväll ska vi på middag hos finska vänner. Kippis!


Ytterligare en dimension till skildringen av kriget har Anders Persson gett i sin 1808 - gerillakriget i Finland (Stockholm 1986). Det var där och i det samtida Spanien som gerillakriget föddes. Något förlag borde satsa på en nytutgåva inför 200-årsminnet.

Kommentarer

Anonym sa…
Hej!

Sverige var inblandat i strid även efter kriget 1808-09 bland annat deltog svenska trupper vid slaget vid Leipzig år 1813 och invasionen av Norge år 1814.
Tom Carlson sa…
Hej anonymous,
jag bugar och tackar för påpekandet. Rätt ska vara rätt.

Läs mer

Hur jag blev den jag blev (6): Aktivisten

Det första nummer av Folket i Bild/Kulturfront jag sålde hade en svart framsida med vita bokstäver som i blockskrift skrek ut: SVERIGES SPIONAGE. Det var inledningen till det som kom att kallas IB-affären . Det var föreningens Södermalmsavdelning som gjort en utflykt till Nynäshamn för att sälja tidningar. Jag hade helgpermis från lumpen i Karlskrona. Människor slet tidningen ur händerna på oss. ”Det här går ju bra”, minns jag att jag tänkte. Jag hade tillsammans med min dåvarande sambo, hennes mor och systrar delat på inträdesavgiften 250 kr när tidningen grundades 1971 (hyran för vår halvmoderna etta på Södermalm var då 180 kr). Nu hade jag varit på ett möte med Södermalmsavdelningen. Det hade just tagit slut med min dåvarande flickvän och sambo och jag behövde fylla tomrummet efter åren i teatergruppen. Sedermera blev jag invald i styrelsen för avdelningen och på något sätt utsedd till kassör.  Arbetet i lokalavdelningarna bestod i tidningsförsäljning utanför systembolag...

Hur jag blev den jag blev (6:2): Efter stormen, före stormen

Föreningen led av baksmälla efter IB-affären. Tidningen hade stått i centrum för omvärldens intresse. Alla krafter hade varit inriktade på arbetet med att skapa opinion och få de fängslade journalisterna fria. Nu var det åter vardag. En tidning skulle produceras var fjortonde dag, ekonomin svajade, även om förskotten från prenumeranterna med dagens mått var hisnande. Värre var att Folket i Bild fått rykte om sig att vara trög och långsam i kontakten med medarbetarna. En ny redaktion kom efter en tid på plats när först Jan Stolpe och sen Jan Guillou efter sin fängelsevistelse valde att sluta. Nya kvastar med bland annat Margareta Garpe med bakgrund på Aftonbladet tog vid. Samlevnadsfrågor och andra ämnen började ta plats i tidningen. Kritiken mot den nya inriktningen var hård: ”Det behövs inte en till Femina!” Själv hamnade jag i korsdraget efter att ha låtit mig intervjuas i samband med ett reportage om en, vad vi idag skulle kalla utbränd, f.d. FNL-aktivist. Min reträtt var inte särsk...

Odjur finns. Men inte där du tror

Lena och jag sitter på Vetekattens uteservering. Iakttar folklivet på Götgatan. Människor på väg hem till fredagsmys och välförtjänt helgvila. Bredvid oss sitter en ung kvinna. Kortklippt, mörkhårig, i blå jeansjacka. Hon pratar tyst men upprört i sin mobil. Jag hör att det gäller Gaza. Närmare bestämt kampanjen mot dem som protesterar mot kriget. En riksdagsman har nyss kallat några av dem som protesterar för ”odjur”.   Utrikesministern har utryckt sitt gillande genom att vidarebefordra meddelandet. Efteråt sitter kvinnan tyst och begrundar sin mobil. När hon ska till att gå reser jag mig och går fram till henne. – Jag hörde ditt samtal, säger jag. Jag vill bara säga att jag håller med dig. – Oh, tack, säger hon. Man tror att man blivit galen. – Jag är ju äldre, säger jag, men jag känner samma sak. De verkliga odjuren är ju dom som härjar i Gaza. Hon nickar. – Tack för att du delat med dig, säger hon och antyder ett leende, innan hon cyklar iväg. Kanske har jag g...

Finns det en verklighet?

Nej jag har inte blivit galen. Stolen jag sitter på är med största sannolikhet verklig. Den är vit, mjuk, knarrar lite när jag rör mig, luktar inget speciellt. Hur den smakar vill jag helst inte pröva. Men flugan som nyss satte sig på armstödet? Vad uppfattar den med sina fasettögon och klibbiga fötter. Vet den ens vad vitt är? På ett filosofikafé nyligen var temat för samtalet ”Verklighet”. Tillsammans formulerade vi olika frågor kring ämnet. Själv fastnade jag för frågan ”Finns det en verklighet” med betoning på en . Vi satt 15 personer i en ring. Men upplevde vi samma sak? Vår uppfattning om omvärlden påverkas av många faktorer, förutom de rena sinnesförnimmelserna: känsloläge, tidigare erfarenheter, själsliga förmågor som empati osv. Och alla som någon gång besökt en rättegångssal vet hur olika vittnen kan uppfatta samma skeende. Någon har sett en lång man springa sin väg. En annan tycker sig ha sett två personer osv. Vittnespsykologi är verkligen ett kapitel för sig. Då...