De farliga drömmarna

Jag läser i förordet till Anders Ehnmarks Frihetens rike (2001), en av hans mer uppslupna böcker med undertiteln ”Om det roliga”. Han skriver om visionen hos många av 1800-talets samhällskritiker: utföra det för produktionen nödvändiga arbetet några timmar på morgonen, jaga räv eller odla sin trädgård på eftermiddagen och skriva en essä på kvällen. Ehnmark skriver:

Det har länge sagts att utopier är farliga. Stora olyckor har härletts från drömmen om en bättre värld. Slutsatsen har blivit att man inte ska drömma om en bättre värld. I själva verket är utopin med oss hela tiden. I allt politiskt tänkande gömmer sig en föreställning om hur det borde vara. … Bara då ett annat samhälle stiger upp inför medborgarnas blickar, säger Toucqueville, är förändring möjlig.

Men fortsätter Ehnmark:

Man måste skilja mellan goda och dåliga utopier. De goda försöker upptäcka vägskälen, de dåliga den enda vägen. Det är inte kristallklart hos Marx.

Människan lever i sin dröm och inte i sina skor, sa en gång Ivar Lo-Johansson. Men när vi inte längre har några drömmar om vår gemensamma framtid finns det alltid ett kollektivt förflutet att drömma sig tillbaka till. Om inte annat så var framtiden bättre förr. Är det kanske där vi har svaret på framgångarna för den så kallade högerpopulismen?