söndag, november 05, 2006

Livet och döden

På allhelgonadagen kommer jag att se slutet av Ulf von Strauss film om livet och döden. Författaren och naturskildraren Rolf Edberg talar om individen som summan av miljoner och åter miljoner varelser och generationer och som i sin tur ger upphov till miljoner och åter miljoner varelser och generationer. Den cancersjuka kvinnan som är filmens huvudperson talar tröstande till sitt barnbarn att hon kommer ju att finnas kvar och leva vidare så länge de andra minns och pratar om henne. ”Men det är ju inte samma sak”, säger barnbarnet. Nej, men ändå.

Jag minns de stunder då någon nära och kär dött, som stunder av en ökad närvaro. I dödens skugga förhöjs hela livskänslan. Helt plötsligt börjar vi tala allvarligt med varandra om de stora frågorna, om livet och döden. Och vi tillåter oss känslor vi annars håller nere eller för oss själva. Och vi förs närmare varandra.

För ett och halvt år sen dog min far. Jag var hos honom rätt ofta det sista halvåret. Hans liv hade inte varit helt enkelt och han gjorde det inte lätt för oss andra heller. Men under det halvåret jag besökte honom på sjukhemmet kom jag att minnas allt fint vi haft tillsammans och det som grumlat sikten under senare år kunde få sina rätta proportioner. När han sen dog fanns han i helfigur i mitt minne och det blev också en viktig del i min bild av mitt eget liv.

Min far. 2 februari 2005

Ulf von Strauss film är helt fri från religion. Vi kommer ur det stora världsalltet och det är dit vi återvänder den gång det är dags. Nästa år hoppas jag kunna se hela filmen.

Andra bloggar om: ,

Etiketter: ,