Tankar i trappen

Tredje nivån i den formella finhetsgraden efter högtidsdräkt och smoking. Han: Mörk kostym (mörkblå eller mörkt grå, eventuellt modesvart), vit skjorta och sidenslips eller fluga i valfri färg utom svart och vitt, gärna mönstrad. Hon: Fin kvällsklänning av siden, sammet eller annat utpräglat aftonfint tyg. En elegant byxdress, eller kvällskjol med jacka eller överdel i samma finhetsgrad går lika bra. Om du väljer klänning bör den inte vara baraxlad eller golvlång. Källa: DN Etikett Bild: Stiliga högtidskläder

En kollega och vän till Lena bjuder oss att att vara med och fira Finlands självständighetsdag den sjätte december. Klädsel: Mörk kostym. Med hjälp av den i finska språket bevandrade vännen Anders P tackar vi ja: Rakkas K. ja M.! Olemme iloinen tulla teidän luokse Suomen Itseyspäivällä kuuden Joulukuuta. Teidän ystävät Tom ja Lena *** Självständighetsförklaringen, utropad av den borgerliga majoriteten i lantdagen den 6 december 1917 . Inbördeskriget, den tyska interveneringen och det ryska trupptillbakadragandet, avtalet med Tyskland, svenska officerare som frivilliga på den vita sidan i inbördeskriget, fånglägerkatastrofen sommaren 1918, Ålandsfrågan... Att formulera ett tacktal till värdfolket mot den bakgrunden kräver finess och diplomati. Dags att läsa på. Och ut och jaga en mörk kostym. på slottsbalen 6 december 2005. Foto: Lehtikuva" src="http://photos1.blogger.com/x/blogger2/6933/4537/320/83893/IPV_2005_LK.jpg" border="0" /> Finlands president Tarja ...

Tunnelbanan gröna linjen. Eftermiddag. Kvinna 40+ står och talar i mobiltelefon. Lätt framåtböjd: – Du måste gå till skolan. ... – Man få bita ihop! ... – Privatlivet kan inte inverka på jobbet och skolan. ... – Nej det får du inte!

”Få ord används i dag så slarvigt och så utan analys som just 'medelklass'”, skriver Göran Greider i Svenska Dagbladets debatt om socialdemokratins väg. ”Det smakar friskolor, skattegnäll och pigavdrag trots att det med medelklassen är mer som med lutfisk: smaken kommer från kryddorna.” ”När tunga frågor om trygghetssystem och full sysselsättning blir centrala, då vänder sig halva denna medelklass till de solidariska värdena hos en vital socialdemokrati. Där, i arbetarklassen och en stor del av medelklassen, finns den sociala basen för en framgångsrik socialdemokrati.” Läs hela inlägget på Svenska Dagbladets hemsida . Göran Greiders Arbetarklassens återkomst från 1998 kom ut i pocket på Pocky förlag 2001.

Mormor, Björnlunda 1956 Birgitta, Rättvik 1971 Anna, Visby 2001 Kvinna, Istanbul 2005 huvudkläde , huvudduk , vardagligt huckle , kvinnlig huvudbonad, vanligen ett kvadratiskt tyg, vikt och knutet om huvudet på olika sätt, i bruk från forntiden och fram till 1900-talet, ofta buret i avsikt att dölja håret. En viktig orsak till att kvinnor har burit huvudkläde även i Sverige är att det står i Bibeln att kvinnor skall täcka håret när man ber eller predikar. Genom tiderna har huvudklädet haft många former, t.ex. medeltidens stora, vita och stärkta dok , som på många håll levde kvar och utvecklades i folkligt dräktskick och användes i söndagsdräkten, medan enklare, ostärkta och mönstrade kläden brukades till vardags. Knytningen har haft lokala traditioner och kunde vara mycket avancerad, t.ex. i Skåne, där klädet kallades klut . Först omkring 1800 började man knyta klädet under hakan som sjalett . Inom islam avser huvudkläde (på arabiska khim[r ) ett tygstycke som täcker huvudet och barmen...

Sofia Karlssons skiva med Dan Andersson-tolkningar briserade som en mjuk bomb i resterna av folkhemmet förra hösten. Med sin innerlighet och närvaro blåste hon nytt liv i visor man trodde spelats sönder runt lägereldar och på klubbaftnar genom decennierna. Det är följaktligen utsålt på Rival i Stockholm när hon avslutar sin höstturné inför släkt, vänner, kollegor och oss vanliga stockholmare. Intensiteten från skivan når inledningsvis inte ändå ut till oss på de bakre raderna. Eller så är det syrebristen. Men det är ett omväxlande program där Dan Andersson står i centrum (många gånger i nya pigga arrangemang) varvat med visor av Evert Taube, Olle Adolphsson och Peps Persson (!). Hon omger sig med samma fullfjädrade musiker som på skivan och förmår utnyttja de ibland väl långa avbrotten mellan låtarna till meningsfullt mellansnack om musik och musiker. När hon så före pausen avslutar med en tolkning av Lars Forssells ”Jag står här på ett torg” (efter Boris Vian) inser jag att Sofia Karl...

Üsküdar, Istanbul 7 maj 2005.

”Och medelklassen fattar ingenting och tror att hela Sverige består av en stor medelklass och några hemlösa.” Anneli Jordahl, bl.a. aktuellt i antologin Tala om klass ( Ordfront 2006 ), intervjuad om det tabubelagda klassbegreppet i Folket i Bild/Kulturfront nr 10/2006.

Mina barn är vuxna och sedan länge utflugna. Barnbarn lyser än så länge med sin frånvaro. Helst borde jag väl träna på bridgen inför pensionen eller jobba på golfhandikappet (om jag hade något). Ändå sitter jag klistrad vid tv:n varje torsdagskväll och ser programmet Söderlund & Bie . Ann Söderlund är krönikör och mamma till Ilon, Ossian och Dante. Tillsammans med maken Nanok bildar dom en vanlig (nåja) stökig medelklassfamilj i Stockholms innerstad. Varje program börjar med att Ann inte står ut med något hemma: Barnen vill inte gå och lägga sig i tid, vill inte äta upp maten, vägrar att lyda tillsägelser. Allt noga dokumenterat av en följsam handkamera. För att få råd söker hon upp ett par, tre familjer som haft samma problem och löst det på ofta diametralt olika sätt: Lägg barnet ensamt och gå in var femte minut, låt barnet ligga i din säng när det vill. Barnen får inte gå från bordet förrän det ätit upp, barnen ska alltid smaka på maten. Osv, osv. I ett stort block skrive...

Sjöstadsparterren. 22 november 2006, kl. 12.11

Så har den borgerliga majoritetens förslag till ny miljö- och trafikpolitik i Stockholm sett dagens ljus. Miljöborgarrådet Ulla Hamilton (m) berättar om planerna i dagens Svenska Dagbladet (22/11-06). Tajmingen kunde varit bättre. Efter den senaste tidens pådrag i medierna om växthuseffekter och klimatförändringar kunde man tänka sig att politiker med känsla för opinionen åtminstone med läpparna skulle bekänna sig till visionerna om ”det gröna folkhemmet”. Enligt miljöborgarrådet kommer nu upphandlingen av de biogasdrivna färjorna att stoppas. De 165 miljoner kronorna för projektet ska istället användas för att öka framkomligheten för bilarna. Man ska se över (avskaffa?) 30-zonerna, införa grön våg för trafikljusen (dvs. bilarna) och i fortsättningen lägga stadens cykelbanor på de mindre gatorna. Tidigare har trafikborgarrådet Mikael Söderlund (m) uttalat att i de fall cykelbanor kan tänkas blockera biltrafiken i korsningar ska dessa tas bort. På en och en halv månad ska hela kartan fö...

På Streets bokmarknad Ord & Text i helgen kommer jag i samspråk med Pelle Olsson om hans roman Pulver . Jag berättar att varje gång jag möter en amfetaminist ute på stan kommer jag att tänka på en scen i boken. Det är när en missbrukare får för sig att han ska laga något på sin bil och hur det hela slutar med att han rivit ut hela bilmotorn på trottoaren. Pelle småskrattar, men påpekar lite försynt att någon sådan scen finns inte i boken. Möjligen kan jag ha blandat ihop det med ett kapitel där en man ska laga en tvättmaskin och senare försöker putsa bort en fläck på sin rosthög till bil. När jag kommer hem slår jag upp boken och finner det kapitel Pelle syftar på. Giraffen, en gammal missbrukare, kommer hemsläpande med en tvättmaskin som han bara ska justera locket på innan han ska ge bort den. Men handtaget sitter löst, kanske borde han dra åt det först ... och så rullar det på. Framåt morgontimmarna, när tvättmaskinens delar sedan länge ligger utspridda över köksgolvet, går han ...

Sjövillan motion, Hammarby sjöstad. 20 november 2006, kl 13.40.

Anders Persson, meteorolog och historiker sänder mig en kopia av ett inlägg han skrivit med anledning av några utbrott i kvällspressen: ” Kanske jublade många polacker ändå? Så då har bussige Ingmar Oldsberg också råkat i politiskt blåsväder. För en dryg vecka sedan undslapp han sig följande text som ledtråd i På spåret : "Under århundraden av krig har Polen och polackerna fått lida svårt. Därför bildades försvarsalliansen Warszawapakten den 14 maj 1955 till många invånares jubel. Pakten skulle fungera som en motvikt till Nato och upplöstes först 1991 efter att järnridån fallit." Detta ansåg en del tittare bröt mot kraven om opartiskhet och saklighet. Oldsberg gjorde en ”pudel”, men menade dock, enligt Expressen, att det handlade om ett bedömningsfel, inte ett faktafel. Som historiker skulle jag hålla med Oldsberg och inte omedelbart tala om ”historieförfalskning”. Jag vore nämligen inte alls förvånad om ”många invånare” i Polen faktiskt jublade då Warszawapakten bildades. Na...

Vid pass en gång i månaden begår sonen och jag gemensam bastu på Centralbadet i Stockholm. Rutinen som vi utvecklat under ett par år är densamma: Först en lång sittning i ångbastun, sen en stunds vila i ”svalen”, därefter in i det gemensamma ångbadet med den 100-procentiga luftfuktigheten drypande längs väggarna, en svalkande tur i bassängen under det klassiskt vackra jugendtaket, slutspurt i hetbastun, varefter vi avrundar med en stund i den 34-gradiga salta Thermapoolen. Kvällen avslutas med pragerschnitzel och en eller ett par Krusovice på Boheme tvärs över gatan. I bastun diskuterar vi världsproblemen, jobb, relationer eller skvallrar i största allmänhet. Ibland pratar han, andra gånger är det jag som har mest på hjärtat. Traditionen med bastubad grundlades redan när ungarna var små, och lagom till sonens 15-årsdag invigde vi bastun jag byggt i huset i Vega. Damerna i familjen har aldrig var lika frälsta anhängare av bastubadet. Så det blev att sonen och jag satt där, ibland med nå...

Svenska Dagbladets näringslivsbilaga tillhör kanske inte morgonlektyren för alla. Jonas Fröbergs krönika i måndagens papperstidning (20/11) kan därför vara värd att uppmärksammas utanför börsnissarnas trånga krets. Fröberg berättar hur fackens löneutbud på 3,9 procents lönehöjningar orsakat skrämselhicka hos arbetsgivarna i Svenskt näringsliv och raskt förpassats till papperskorgen. Förhandlingarna försvåras dock, skriver Fröberg, av att vd-lönerna förra året ökade med 16 procent och att bonusprogrammen nu står som spön i backen. Argumenten för de höga ersättningar sägs vara ”den internationella konkurrensen” (läs USA). Utan rejäla löner skulle svenska företagsledare likt småländska 1800-talsbönder fly till landet i väst. När det gäller arbetarlönerna är argumenten det motsatta. Håller facket inte igen på lönekraven flyttas fabrikerna till länder med lägre löner (Polen, Balticum eller Kina). Varför gäller då inte motsatsen? undrar Jonas Fröberg och kontaktar en kollega på en polsk tidn...

Är det språket det enda som skiljer oss från djuren? Läs Knut Lindelöfs betraktelse över skrivandet och tänkandet på http://www.lindelof.nu/ .

Lilla Sickla 16 november 2006 Frågan om bäverns vanor infinner sig på en av mina promenader längs Sicklasjön. Är den ett skadedjur eller har vi nytta av denna världens största gnagare (utanför tropikerna)? Bävern utrotades helt i vårt land på 1800-talet, mest för sin fina päls skull. På 1920-talet inplanterades den på nytt i Jämtland och har därifrån spridit sig söderut. Till sjöarna i Nacka kom den vandrande från Bergslagsskogarna i slutet av 1980-talet, skriver Nils-Erik Landell i Vattenstaden . Samma väg som järnet forslades till Nacka ströms smedjor på 1500-talet. Här gick en gång den gamla vikingaleden in mot Hammarby sjö innan Gustav Vasa lät dämma upp sjöarna. Bävern äter säv, vass och näckros och på stranden älggräs, kirskål, brännässlor och mjökört, läser jag hos Landell. Framåt hösten gnager den bark för att bygga upp sitt fett till vintern. I Nacka-sjöarna bygger den inga fördämningar. Djuren är bundna till sina hyddor hela vintern. Därför samlar de vinterförråd av växter oc...

Varför hatar de oss? Allt sedan den 11 september har ”omvärldsanalytiker”, ledarskribenter och akademiker i väst brottats med den frågan. Ska svaret finnas i konflikten Israel–Palestina, kolonialiseringen av Mellanöstern eller i korstågen, som Usama bin Ladin åberopade sin berömda krigsförklaring 1996. Nej, motsättningen öst–väst går längre tillbaka än så, menade journalisten och författaren Tom Holland när han i torsdags talade om sin bok Marathon. Det persiska imperiet och kampen om västerlandet (övers. Margareta Eklöf. Leopard 2006) på Medelhavsmuseet i Stockholm. Konflikten grundlades i redan på 400-talet före Kr. i kriget mellan perser och greker. Historieskrivaren Herodotos var den första att tala i de termerna. Perserriket sträckte sig i skiftet mellan 500- och 400-talen från Egypten till Hindukush. På en enda generation hade den obetydliga folkgruppen från södra Iran svept fram över och lagt under sig hela Västasien. De erövrade folken fick behålla sin religion och sina kungar,...

I skiftet mellan 1960-och 70-talen fanns det två kulturtidskrifter att räkna med i vårt land: Ord & Bild och BLM. Ärevördiga institutioner som lästs av en bildad borgerlighet i decennier. Nu hade de tagits över av en vänster på jakt efter plattformar att formulera sin syn på tidens frågor. På vänsterkanten hade också funnits den oberoende socialistiska Tidsignal. Ett decennium och ett statligt tidskriftsstöd senare var antalet kulturtidskrifter mångdubblat. Idag finns över 600 tidskrifter och nättidskrifter presenterade i kulturtidskriftskatalogen . De flesta till glädje endast för redaktionen och den närmaste bekantskapskretsen. (Fast är den senare inflytelserik kan tidskriften få betydelse för vad dagstidningar och stipendienämnder finner värt att uppmärksamma.) Och nu sen några år har vi alltså bloggarna . Varje människa med en dator och en internetuppkoppling kan starta sin egen tidskrift på nätet. I bästa fall läst av familjen och en handfull vänner. Det offentliga samtale...

Hundarna på Naxos, i de grekiska Cykladerna , lever samma fritt kringströvande liv som svenska utekatter. För den som sett de luggslitna hundar som stryker omkring på Kreta är det en glädje att möta de välvårdade blandrashundarna i Naxos stad. De flesta försedda med halsband. Varje morgon när vi går från hotellet får vi sällskap med en terrierliknande liten varelse som vi döper till Lisa. Ibland stannar hon med oss på stranden hela dagen. Varje kväll går hon hem till sin familj i huset intill. Lisa

Så vackert. Så enkelt. Bättre än så här kan tv-teater knappast bli. Samtliga avsnitt visas i repris på SVT1 lördag 25/11.

Det är mycket med döden just nu i dessa Allhelgonatider. I Svenska Dagbladet 8/11 2006 talar Carl Johan Fürst, överläkare och verksamhetschef för den palliativa vården vid Stockholms sjukhem, insiktsfull om döden och om de döendes och anhörigas inte alltid förenliga önskemål. Tyvärr med rubriker (”Nu ska döden kvalitetssäkras” och ”Elva riktlinjer för en bra död”) som tycks hämtade ur en sämre managementbok för begravningsbyråer . Ha en bra död!

Iréne Sjöblom skriver till mig apropå det jag skrivit om hennes man Bengt . Hon påminner mig om hur arbetet mot genomfartstrafiken på Sandfjärdsgatan ”ebbade ut när vi bildade Intresseföreningen för Årstafältet och när det hela hamnade i snacket om stadgar och traditionell styrelse ...”. Bland annat var en viss folkpartistisk politiker inblandade i försöken att få kontroll över verksamheten. Men spontana initiativ kan dödas på många sätt. Jag tänker på alla oändliga stormöten jag som ung bevistade (alternativ jul, kårhusockupationen osv.) och hur långpratarna också kunde suga luften ur all verksamhet. Jesper Hall ger barnets oförstörda bild av skeendet i sin roman Kärleken den röda (Leopard 2006). Organisation eller anarki? Kanske är det som Jan Myrdal skriver om uppbygget av Folket i Bild/Kulturfront: ”Det visade sig att några tröttnade. Personer som ena dagen talade om att satsa stora pengar och göra ett stort arbete hade nästa dag dragit ur telefonjacket och hördes aldrig vidare av...

Turisterna är viktiga för de fattiga familjer som försörjer sig med försäljning och kroppsvård på Serendipity Beach. Anna Brown från Toronto har varit på luffen i fem månader och tackade ja till att få håren på sina ben plockade med en tråd. Få talar engelska så priset skrivs på ett block. Svenska Dagbladet Resor 24/9 2006

Ibland behöver man inte uppfinna hjulet på nytt. I en krönika i lördagens Metro säger Lotta Lindmark det som finns att säga om regeringens förslag att kommunerna ska få införa ett vårdnadsbidrag för föräldrar till barn under tre år: Jeanette är en ensamstående trebarnsmamma som bor i en lägenhet i Sollentuna. Några kvarter bort bor Eva. Eva är gift med Åke och de har också tre barn. Eva vill gärna vara hemma med sina barn och bestämmer sig för att utnyttja vårdnadsbidraget. Hennes make Åke tjänar visserligen hyfsat med pengar och skulle kunna försörja familjen, men de extra tusenlapparna varje månad är bra fickpengar för Eva. Jeanette jobbar heltid och försörjer alla sina barn. Hon skulle gärna vara hemma med sina små, men kan hon försörja fyra personer på 3 500 kronor i månaden? Nej, det kan hon inte. Alltså blir det dagis och heltidsjobb för Jeanettes del. Det vansinniga är att en del av Jeanettes skattepengar går till Evas vårdnadsbidrag. (Och det är tur, för Eva behöver verkligen e...

I kväll ska jag se sonen på tv . Hoppas att han sköter sig.

Häromdagen fick jag hem Ibn Khalduns Prolegomena. Introduktion till världshistorien , utgiven av Alhambra (i översättning av Ingvar Rydberg). Ett av världslitteraturens mästerverk aldrig tidigare utgivet på svenska förrän det lilla Alhambra tog sig an uppgiften. Jag kommer att tänka på det när jag läser Andreas Malm raseriutbrott mot Folket i Bild/Kulturfront och Alhambra i Dagens Nyheter (9/11 2006). Malm har följt en debatt i Palestinafrågan på föreningens nätforum. Ja, att det är en debatt får läsaren gissa sig till eftersom Malm väljer att enbart återge de åsikter som bekräftar hans underliggande tes, att FiB/Kulturfront idag är ett näste fyllt av lömska antisemiter som inget hellre vill än att slänga kroknäsorna i havet. Därför bör tidningen dö, ju fortare desto bättre, tycks vara Malms slutsats. Som alla diskussionslistor på nätet är FiB Forum en ganska vildvuxen sammanslutning, fylld av mer eller mindre kloka inlägg. De tider man behöver ägna sig åt annat och inte vill ha brevlå...

Bengt Sjöblom dog i somras. Sentomsider nås jag av beskedet. Då har begravningen redan varit. Bengt gav mitt liv inriktning på flera plan. Första gången jag såg honom var på Årsta Folkets hus 1968. Arkiv Samtal (en dåtida, fredligare variant av Reclaim the City , som bjöd på kaffe och bullar och satte ut blomkrukor på gatorna) hade haft en aktion mot genomfartstrafiken på Sandfjärdsgatan där vi båda bodde. Nu skulle aktionen följas upp. Jag – en då 17-årig spoling nyss ditflyttad från Sköntorpsvägen – reste mig upp och sa något. En kommitté bildades och jag blev förstås indragen i arbetet. Bland initiativtagarna fanns Bengt och Iréne Sjöblom. Under några år var deras lägenhet i höghuset vid Årstafältet ett andra hem för mig. Bengt arbetade då på en arkitektfirma. Iréne var elev på textillinjen på Konstfack. Hos de båda fick man känna sig vuxen. Bengt spankulerade omkring mellan rummen, ständigt sugande på majspipan och grunnade på något problem, på fredagskvällarna gärna med ett glas v...

USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld fick alltså gå. Jag erinrar mig Anders Ehnmarks recension av Bob Woodward, State of Denial , Simon & Schuster. Boken, skriver Ehnmark ”fångar ett härskandets small talk som kanske förklarar att det gick som det gick i Irak. Den inre kretsen har ett svar på allt. Kursen ligger fast och varje eftertanke är ett knivhugg i ryggen på våra pojkar där ute. Den egna underrättelsetjänsten rapporterar att kriget i Irak ger mera terrorism istället för mindre, men Cheney svarar med några kraftord, varefter kursen ligger fast. Fakta når inte in. Frivola och ödesdigra beslut fattas med ett slags ljus lätthet. Presidenten känner sig hela tiden vara bönhörd.” ( Expressen 3/11-06 ) Är det nu attityden det hänger på så kan irakierna se tiden an med tillförsikt. Men vad vill demokraterna? Förändring! ropar ungdomar på demokraternas valvaka i tv. Förändring, ja men till vad? ”Irakisering” av kriget och strategiska byar, efter mönster från Vietnam? Det var ju Clin...

MS Lotten (Barnägen-Hammarby Sjöstad) 8 november 2006.

I sin infallsrika samling Var kommer du ifrån? Intervjuer, reportage och essäer ( Bokförlaget Mormor 2006) skriver Anneli Jordahl om Maja Ekelöf (1918–1989). Med sin Rapport från en skurhink ”skrev [hon] sig rakt in i litteraturhistorien”: ”Maja Ekelöf var en benådad stilist med stilig timing. Hon hade känsla för när det var dags att sätta punkt. Hon satte den tidigare än de flesta, vilket effektfullt retar läsarens fantasi. // Maja Ekelöf var intellektuell och beläst. Hon tog in världspolitiken och formulerade egna tankar och kommentarer. Men hon var inte själv medveten om sin tankeskärpa.” Rapport från en skurhink har inte gått att få tag på sedan början av 90-talet. Nu ser jag att Norstedts gett ut den som print-on-demand (ISBN 9172976705). En minor classic. Maja Ekelöfs bok Rapport från en skurhink kom ut 1970 och blev snabbt mycket omtalad. Dagboksanteckningar från vardagens slit som ensamstående dubbelarbetande förälder, varvas med utblickar, samtidskritik och funderi...

En kväll råkar jag se ett tv-program om schizofreni. Programmet ( Ett splittrat jag . UR) skildrar en grupp forskare på jakt efter ett botemedel, eller åtminstone en förklaring. Vad är det som händer i hjärnan? Vilka signalsubstanser påverkas? Och av vad? Forskarna tittar i sina monitorer. Möss simmar runt i bassänger. Programmet är spännande som en deckare. Men det som gör starkast intryck är samtalen med en medelålders man som lider av schizofreni. Här dödas många av myterna kring denna sjukdom. Hans personlighet är inte ”kluven”, han plågas inte nämnvärt av de ”inre rösterna”. Värst är, säger han, den totala skyddslösheten mot omgivningen, att inte kunna sovra bland sinnesintrycken. I praktiken gör det de flesta arbeten omöjliga. Jag tänker på R.D. Laing, en av sextiotalets profeter inom psykiatrin, i tonåren något av en husgud för mig och många i min generation. Hans budskap ( Det kluvna jaget . Aldus, Sthlm 1968; Upplevelse – beteende . PAN Sthlm 1969) var att schizofrenin grundla...

Björkhagens kolonistugeområde den 23 september 2004

En scen i Giuliana Sgrenas klaustrofobiska skildring av tiden som gisslan i Irak ( I skottlinjen . Övers. Margareta Zetterström. Leopard 2006) etsar sig fast. Abbas, en av hennes kidnappare kommer entusiastisk in för att berätta att italienska lagkaptener gått ut på fotbollsplanen med orden ”Befria Giuliana” på sina tröjor: ”Han är alldeles exalterad, jag förstår inte ens vad det riktigt innebär men uppfattar att Totti har spelat iklädd en T-shirt med mitt namn på. Och han upprepar: ’Tänk dig, Totti, självaste Totti!’. För en som hejar på Roma, som han gör, är det absolut det största som kan hända. ... Hans glädjerus smittar av sig på mig, om än i mer beskedlig form: fotbollens språk fungerar; det är nog den sanna globaliseringen när det till och med överbryggar ideologiska mottsättningar och talar direkt till mina kidnappare.”

Maj mejlar från Mexico om Día de Muertos (De dödas dag). Hon och Ylva har gjort ett altare till minne av Jorges farfar, Majs mamma och mormor & morfar. Hon har också lagt upp sina bilder från firandet av De dödas dag förra året.

På lördag firar Lena och jag 30 år tillsammans . Den dagliga kärleken av Maria Wine Kärlek men inte den som springer på glödande fötter, till och från snabba möten jagad och jagande sårad och sårande. inte den som lever högt på ständigt smärtsamma avskedstaganden utan den kärlek som ger trygghet och vila som värmer och värnar och endast har ett enda avsked att frukta: dödens Kärlek men inte den som knappast hunnit stilla sin längtan förrän en ny uppstår inte den hetsigt hetsande piskade av begärens krav oftast mer plågsam än ljuvlig inte heller den ångestfulla kärleken som är rädd för att bli bränd och samtidigt rädd att inte få brinna utan den milt flödande kärleken den som vågar vila och när tid är störa den utvilade Kärlek som är att vakna tillsammans och möta den blåögda morgonen att utbyta leenden som värmer och värnar om den nya dagens framtid att på resan genom dagen vila tillsammans på klockslagens små väntstationer och inta gemensamma måltider upplysta av lingonsyltens röda gl...

Det där att ”gå upp i det stora alltet” låter ju vackert. Den fysiska sidan av döendet är kanske inte lika skön. Kroppsfunktionerna som avtar. Den sötaktiga doften av förruttnelse. Ångestskriken. Smärtan. Det hör också till. *** Är jag religiös? En gång svarade jag på det att om gud vet vi intet, dvs. agnostikerns lätt undanglidande svar. En dag läser jag att förre ärkebiskopen KG Hammar ger samma svar, fast med tillägget att gud ”vet man inte”, gud tror man på. Jag tror inte. Alltså är jag ateist. *** ”Det faktum att religionen förekommer i varierande tappningar i samtliga mänskliga kulturer är en stark indikation på att fenomenet åtminstone delvis har biologiska rötter”, skriver Olle Häggström i en läsvärd understreckare i Svenska Dagbladet ( ”Gud och Darwin möts i bioteologin” 27/5 2005 ). En förklaring skulle då vara religionen som sammanhållande kitt, en förutsättning för olika människogruppers förmåga att hålla samman och sträva mot ett gemensamt mål. På det individuella planet, ...

Irma, fotad av Lena med mobilen innan hon åkte till jobbet den 4 november.

På allhelgonadagen kommer jag att se slutet av Ulf von Strauss film om livet och döden. Författaren och naturskildraren Rolf Edberg talar om individen som summan av miljoner och åter miljoner varelser och generationer och som i sin tur ger upphov till miljoner och åter miljoner varelser och generationer. Den cancersjuka kvinnan som är filmens huvudperson talar tröstande till sitt barnbarn att hon kommer ju att finnas kvar och leva vidare så länge de andra minns och pratar om henne. ”Men det är ju inte samma sak”, säger barnbarnet. Nej, men ändå. Jag minns de stunder då någon nära och kär dött, som stunder av en ökad närvaro. I dödens skugga förhöjs hela livskänslan. Helt plötsligt börjar vi tala allvarligt med varandra om de stora frågorna, om livet och döden. Och vi tillåter oss känslor vi annars håller nere eller för oss själva. Och vi förs närmare varandra. För ett och halvt år sen dog min far. Jag var hos honom rätt ofta det sista halvåret. Hans liv hade inte varit helt enkelt ...

Vår springer spaniel-tik Irma är död. Hon somnade in lugnt och stilla igår kväll. Hon hade blivit allt mer orörlig på sista tiden och knölen hon hade i magen hade växt sig allt större. Igår morse vaknade vi av ett hasande ljud när hon försökte ta sig fram över golvet. Det högra bakbenet hängde helt slappt. Hon kunde hjälpligt röra sig på tre ben, så jag fick i alla fall ut henne så att hon kunde göra ifrån sig. Hon lämnade maten jag ställde fram orörd. Lena skulle ju till jobbet så vi bestämde oss för att avvakta under dagen eller till efter helgen. Kanske skulle det ge med sig, som i somras. Hon sov större delen av förmiddagen. Men det blev ingen bättring, hon kunde knappt lägga sig själv och än mindre resa sig upp utan hjälp. Kissade på sig ett par gånger inne och stod bara och såg olycklig ut när vi gick ut med henne. Lena kom hem och sov middag ett par timmar. Irma låg omväxlande i korgen och på golvet och gnydde allt högre. Hon hade uppenbarligen ont. Jag gick och köpte mig en ...