En natt drömmar jag att vi äter middag på en restaurang nånstans i utlandet, miljön skulle kunna vara indisk. En valutaväxlare försöker väcka vårt intresse. En påträngande, lismande figur som till slut nästan kryper upp i mitt knä där vi sitter vid bordet. När vi ska hämta våra kläder får jag nog och knuffar till honom så att han med full kraft tumlar nerför spiraltrappan till våningen där vi sitter.
Jag vaknar med ett befriat leende på läpparna, trots att det sista som hänt i drömmen är att vi ombeds lämna restaurangen. De privatpsykologiska aspekterna kan vi lämna därhän (fast AT som jag samtalar hos en gång i veckan menar att figurerna i våra drömmar ofta representerar olika delar av vår personlighet).
Men figuren i drömmen liknar Gollum, den enda riktigt intressanta figuren i Sagan om ringen-filmerna. Hjältarna och skurkarna är alltid så förutsägbara, även i sina svåraste stunder. Gollum växlar ständigt uttryck: ond, god, inställsam, avvaktande, precis som de flesta av oss. Han finns inom oss alla.
Andra bloggar om sagan om ringen och drömmar.
Jag vaknar med ett befriat leende på läpparna, trots att det sista som hänt i drömmen är att vi ombeds lämna restaurangen. De privatpsykologiska aspekterna kan vi lämna därhän (fast AT som jag samtalar hos en gång i veckan menar att figurerna i våra drömmar ofta representerar olika delar av vår personlighet).
Men figuren i drömmen liknar Gollum, den enda riktigt intressanta figuren i Sagan om ringen-filmerna. Hjältarna och skurkarna är alltid så förutsägbara, även i sina svåraste stunder. Gollum växlar ständigt uttryck: ond, god, inställsam, avvaktande, precis som de flesta av oss. Han finns inom oss alla.
Andra bloggar om sagan om ringen och drömmar.
Kommentarer