onsdag, maj 30, 2007

Trosbekännelse

Jag försöker leva ett anständigt liv. Betala mina räkningar i tid. Inte behandla andra sämre än jag själv vill bli bemött. Dra mitt strå till stacken för att göra jorden till en plats värd att leva på. Vad återstår när allt detta är gjort? Kärleken – utan förbehåll – till mina barn, och hoppet om att den är besvarad.

Skulle detta vara mitt credo?

Andra bloggar om och .

Etiketter:

3 Comments:

Anonymous Sixten said...

Nej, det kan jag inte tro! Varför är du då med i FIB, Föreningen Afghanistansolidaritet? Och lite till. T ex barnbarn? Om det inte har eller får några tänker du väl ändå som Hasse o Tage hur det ska bli - ska de kunna få en öl?

30 maj, 2007 17:16  
Blogger Tom Carlson said...

Nog tänker jag fortsätta dra mitt strå till stacken för att göra jorden till en plats värd att leva på. Men den dag jag dör vill jag ha barnen hos mig, inte hela mänskligheten.
mvh
Tom

31 maj, 2007 08:16  
Anonymous sixten said...

Hej Tom
Instämmer. Men - att ha hela mänskligheten hos sig är rätt opraktiskt - inte bara när man dör. Att få ha barnen hos sig då önskvärt, men går kanske inte heller praktiskt. Den kan komma som en tjuv på natten..
Till dess - får vi försöka leva så väl vi kan, eller hur?
Önskar dig allt väl
Sixten

31 maj, 2007 16:07  

Skicka en kommentar

<< Home