Fortsätt till huvudinnehåll

Klas Eklund

Klas Eklund ska trappa ner och lämnar tjänsten som chefsekonom i SEB. Han går från en arbetsvecka på 90 timmar till ”bara” 40 timmar i veckan. ( ”’Halvtid’ ny giv för Eklund”, Svenska Dagbladet 1/6-07.) 90 timmar i veckan, det blir i genomsnitt 13 timmars arbete varje dag. Börjar han klockan 7 slutar han klockan 20, vardag som helgdag. Väljer han att jobba 15 timmar under vardagarna (t.ex. kl. 7- 22) återstår i alla fall två fulla arbetsdagar om 8 timmar på helgerna.

Jag lärde aldrig känna Eklund under hans förflutna inom vänstern. Men jag kan tänka mig att en psykolog har en del att säga om det behov av bekräftelse som skapat detta missbruk. Arbetsnarkomani är ju ett beroendetillstånd som vissa personlighetstyper utvecklar under särskilda förhållanden, liksom andra former av missbruk.

Jag tvivlar inte på att politiker och företagsledare har långa arbetsdagar, det har småbarnsföräldrar och föreningsaktiva också. Men det där machosnacket om vem som jobbar mest (Harry Schein stoltserar i sina memoarer med 80 tim/vecka ) äcklar mig.

Och mellan raderna i Eklunds bekännelse läser jag ett budskap till alla vårdbiträden, industriarbetare och flygvärdinnor: Klaga inte!

Jag frågar mig vem som skötte det obetalda arbetet i det eklundska hemmet när pojkarna Sigge och Fredrik var små.

Klas Eklund. Foto: Björn Larsson AskFoto: Björn Larsson Ask


Andra bloggar om och .
Etiketter:

Kommentarer

Anonym sa…
Ritktigt skrämmande med workoholism och skrytande dessutom...
14 juni, 2007 21:37
Inkan© sa…
Han hade kanske en liten hustru som dammade runt?

Eller också en egen 'Jean' - manlig eller kvinnlig spelar ingen roll. De är ju billiga påstås det.
17 juni, 2007 18:22
Skicka en kommentar

Läs mer

Hur jag blev den jag blev (6): Aktivisten

Det första nummer av Folket i Bild/Kulturfront jag sålde hade en svart framsida med vita bokstäver som i blockskrift skrek ut: SVERIGES SPIONAGE. Det var inledningen till det som kom att kallas IB-affären . Det var föreningens Södermalmsavdelning som gjort en utflykt till Nynäshamn för att sälja tidningar. Jag hade helgpermis från lumpen i Karlskrona. Människor slet tidningen ur händerna på oss. ”Det här går ju bra”, minns jag att jag tänkte. Jag hade tillsammans med min dåvarande sambo, hennes mor och systrar delat på inträdesavgiften 250 kr när tidningen grundades 1971 (hyran för vår halvmoderna etta på Södermalm var då 180 kr). Nu hade jag varit på ett möte med Södermalmsavdelningen. Det hade just tagit slut med min dåvarande flickvän och sambo och jag behövde fylla tomrummet efter åren i teatergruppen. Sedermera blev jag invald i styrelsen för avdelningen och på något sätt utsedd till kassör.  Arbetet i lokalavdelningarna bestod i tidningsförsäljning utanför systembolag...
5 kommentarer
Läs mer

Egoism eller individualism

På ett seminarium om Alf Ahlberg på ABF-huset för en tid sedan sa Bengt Göransson inledningsvis att det är en myt att säga att vi lever i individualismens tidevarv, det vi ser är egoismen som breder ut sig, menade han. Jag har tänkt en del på det sedan dess. En individualist går sin egen väg, tänker jag, även till priset av den egna bekvämligheten. Litteraturen är full av sådana berättelser. Den som vill kan läsa Erik Johanssons Fabriksmänniskan eller Folke Fridells Syndfull skapelse . Gripande skildringar av individualister i kollektivet. En egoist, å andra sidan, går sin egen väg över andra. Erik Berg, bloggare och arkitekt, beskriver fenomenet i en krönika om handelsminister Ewa Björlings svartbygge i senaste numret av som alltid läsvärda Clarté : ”Handelsministern fick bygglov men byggde ett helt annat hus än det som bygglovet och planbestämmelserna medgav. På taket lade hon till ett 45 kvadratmeter stort extra våningsplan. Det är ingen liten överträdelse. Det är ingenting man...
6 kommentarer
Läs mer

Vem är viktigast?

Delar av alliansen verkar vilja blåsa till strid om det halverade Rut-avdraget. Jag tvivlar inte på att detta är hjärtefråga hos halva valmanskåren. Varje gång någon (även jag själv) frågar mig varför jag är emot Rut-avdraget svarar jag med en motfråga: ”Vem städar hemma hos städhjälpen?”, ”Vem passar den filippinska barnflickans barn på andra sidan jordklotet?”. Hela företeelsen bygger ju på att somligas tid anses viktigare än andras. Inte var det ett livspussel Maja Ekelöf stretade med när hon skrev Rapport från en skurhink " men hennes tid var lika knapp, heltidsarbetade ensamstående mor med fyra barn. Men, frågar kanske någon, är inte vissa yrken viktigare än andra? Jo, och det är här man blandar bort korten: att arbeta som läkare, lärare eller vaka över flygtrafiken från ett torn kräver både längre utbildning och är mer ansvarsfullt än att stå i grillen på McDonalds. Men låt det då märkas i lönekuvertet. Varför samhället ska subventionera dessa högbetalda människors fritid ...
Skicka en kommentar
Läs mer

En bemärkelsedag

Vi hälsar på min pappa på hans 80-årsdag. Han bor numera i minneslunden på Skogskyrkogården . Asplunds skapelse från 1920-talet är en av Stockholms allra vackraste platser. Det är full vår ute. Tidigare år har vi fått pulsa fram i snö. Efteråt går vi hem till min mor, dricker kaffe och äter varsin Napoleonbakelse. Vi pratar gamla minnen och lite om hennes 75-årsdag i sommar. Det blir den sista stora födelsedagsfest jag kommer att ha, säger hon. Hon har redan styrt upp det mesta inför högtiden, som den gamla sekreterare och organisatör hon är. Läs mer om Skogskyrkogården här.
3 kommentarer
Läs mer