Fortsätt till huvudinnehåll

Den deprimerade hjärnan 2

”Klena nerver” har funnits i min släkt så långt bak jag känner till. Min far led av depression från 50-årsåldern och framåt, vilken han utan framgång självmedicinerade mot med starkvin och porter. Att ständigt bli påmind om det när jag insjuknade kändes inte så roligt och ingav en känsla av hopplöshet.

Det är därför befriande att se hur talet om ärftlig (endogen) depression contra förvärvad (exogen) depression i stort sett är avskaffat inom den moderna psykiatrin. Idag talar man hellre om stress och sårbarhet (se bild). ”Depression är här mer att jämföra med en process, där tillräcklig belastning under tillräckligt lång tid kan föra individen in i ohälsa”, skriver Lars Häggström i en sammanfattning.


Stress-sårbarhetsmodellen. Ju högre sårbarhetsfaktor, desto högre upp befinner sig individen på y-axeln och ju mindre stress behövs för att föra individen ut i sjukdomssymtom och ohälsa. (efter Zubin & Spring 1977)

Enligt stress- och sårbarhetsmodellen kan varje individ teoretiskt sett drabbas av depression om påfrestningarna blir tillräckligt stora. För en del räcker det i princip med att man föds, andra kan arbeta och vara framgångsrika ett helt liv innan en plötslig motgång utlöser sjukdomen.

Bland de faktorer som kan påverka en individs sårbarhet finns
  • förmåga att hantera stress, svårigheter och bakslag
  • socialt stöd och nätverk
  • känslan av mening och sammanhang i tillvaron
  • annan medicinsk eller psykiatrisk sjuklighet.
Vilken roll spelar då det genetiska arvet? I en epokgörande artikel i tidskriften Science 2002 visade makarna Terrie Moffitt och Avshalom Caspis hur variationer i MAO-A-genen påverkade risken för asocialt beteende hos män. Individer med den långa varianten av genen (ca 66 %) klarade sig för det mesta bra, oavsett hur deras uppväxt hade varit. Män med den korta varianten var däremot extremt känsliga för uppväxtmiljön och hemföll lätt åt antisocialt beteende, men bara om de vuxit upp i hem med mycket våld och övergrepp.

Ett år senare publicerade makarna en liknande studie som visade samma typ av samband för en gen som påverkar risken att drabbas av depression. Den som har två korta varianter av genen 5-HTT löper betydligt större risk att drabbas av depression om de är med om en stressande livshändelse.

De båda artiklarna ledde till ett paradigmskifte inom psykiatrin. För första gången visade någon hur ärftliga anlag och miljöfaktor samverkar. Begravd var den klassiska motsättningen arv och miljö. Resultaten från studien har senare upprepats i ett 30-tal försök av forskare runtom i världen, vilket tyder på att resultaten håller.
***
Dessvärre visar också erfarenheten att efter en eller flera depressioner ökar individens sårbarhet. För varje gång krävs det således mindre stress för att utlösa ett insjuknande. Så småningom kan sjukdomen utlösas utan någon påvisbar stressfaktor. Depressionen blir självgående. Vilka biologiska mekanismer som styr hjärnan vid depression skriver jag om i en kommande betraktelse.

Lars Häggström är chefsöverläkare vid Psykiatriska kliniken, Länssjukhuset i Halmstad. Hans skrift Den deprimerade hjärnans revansch är en läsvärd men för lekmannen inte helt lättforcerad sammanfattning. Skriften kan laddas ner här.
Terrie Moffitt intervjuades i Läkartidningen nr 28–29 2007. Intervjun ger en god sammanfattning av hennes och makens forskning. Marie Åsberg,
professor emeritus i psykiatri vid Karolinska institutet, och Lars Oreland, professor i farmakologi vid Uppsala universitet, uttalar sig också om studien.

Andra bloggar om och .

Kommentarer

Ninni sa…
Tack för du skriver om detta viktiga ämne på ett utomordentligt stiligt sätt!
Min man gick "in i väggen" 2001 (eller möjligen 2002) och är på bättringsvägen. Vägen har varit lång och svår. Och det svåraste har minsann varit att slåss mot omvärldens okunskap, inte minst fk och sjukvården.

Man får vara sin egen läkare.

En sak jag vill tipsa om som vi behövde "diagnostera" själv. Om man inte blir bättre kan det bero på kronisk inflammation i sköldkörtlen.(http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=3982070)

Det är en bristande medvetenhet om detta, i sjukvården. För min man har det gjort en enorm skillnad.

Läs mer

Hur jag blev den jag blev: Kurdernas vänner

Fredagen den 28 februari 1986 körde jag buss på kvällen. Jag kom hem sent, drog ur jacket till telefon och vaknade först av att Lena stod i dörren till sovrummet. Hon hade varit i tobakshandeln på Karlbergsvägen och köpt tidningen. I handen höll hon Dagens Nyheter. Rubriken ” PALME MÖRDAD. Skjuten i city av okänd man” fyllde förstasidan. På kvällen var vi bjudna på fest hos vänner i Björkhagen. Att mordet la sordin på stämning är väl en underdrift. Polisens självutnämnde spaningsledare Hans Holmér bestämde sig tidigt för att det var kurdiska grupper som låg bakom mordet. En fantombild publicerades med ett ansikte som antydde ett utomeuropeiskt ursprung. Bakgrunden till teorin var två mord som ägt rum inom exilkurdiska kretsar, ett i Uppsala 1984 och ett på Medborgarhuset i Stockholm 1985. Polis och medier utgick ifrån att det rörde sig om uppgörelser inom Kurdistans Arbetarparti (PKK) riktat mot avhoppare från partiet. I båda fallen greps mördarna snabbt och dömdes. En förundersökning ...

Hur jag blev den jag blev: Socialreporter och tonårsförälder

Journalist är inte en titel jag satt på något visitkort. Ändå har jag skrivit en del genom åren – även journalistik. Under och efter min tid som kulturredaktör på Folket i Bild gjorde jag längre intervjuer åt tidningen med artister och författare som Plura Jonsson, Gösta Ekman, Peter Curman och andra kulturaktiva. Jag gjorde även en serie reportage om arbetet vid en vårdcentral – Kvartersakuten i Vasastan, Stockholm – tillsammans med fotografen Susanne Walström. Något senare blev jag kontaktad av redaktören för Anhörig , FMN:s tidskrift. Man ville ha ett reportage om ett fall där en ung, svensk skådespelerska i ropet varit inblandad i en härva med försäljning av Ecstasy. Frågan hade först gått till Anders Sundelin ( När knarket kom till stan , Främlingen i Falun ) som tipsat om mitt namn. Det blev en djupdykning i förundersökning, rättegångsprotokoll och hovrättsförhandlingar innan allt publicerades stort uppslaget under rubriken ”Med kallt blod”. Bodil Malmsten undrade försynt om jag ...

Hur jag blev den jag blev: Historien upprepar sig

Historien upprepar sig, första gången som tragedi andra gången som fars, skrev Karl Marx. Något liknande kan man säga om det som utspelade sig i Folket i Bild i början av 00-talet. Krigen i det forna Jugoslavien blev något av en vattendelare inom vänster. På ena sidan de som stödde USA:s och Natos bombningar av Serbien. Själv sällade jag mig till dem som – utan att för den skull älska Serbien – såg bombningarna som ett brott mot folkrätten, med risk för att bli prejudicerande för den framtida världsordningen. Resultatet av krigen och västvärldens inblandning i Libyen, Irak och Afghanistan tycker jag stärker den ståndpunkten. Folket i Bild hade jag följt på avstånd under 90-talet och noterat att tidningen fortfarande levde, nu med bokförläggaren Kalle Hägglund som redaktör och Erik Göthe som kassör. Upplagan hade fortsatt att sjunka. Tidningen hade undvikit att ta ställning inför folkomröstningen om svenskt medlemskap i EU och blivit alltmer irrelevant. Det rådde oreda i ekonomin och de...

Hur jag blev den jag blev: Teatergruppen

Jag hamnade i teatern av en slump. När jag slutade grundskolan hade jag valt samhällsvetenskaplig linje med estetisk inriktning. Det var teckning som intresserade mig. På skolan i Gubbängen fanns även drama som tillval. Det var avslappningsövningar, röstträning och improvisationer ett par timmar i veckan. Vår dynamiske lärare, gift med Ingmar Bergmans äldsta dotter, undervisade på flera gymnasieskolor runtom i Stockholm. Förutom vår skola Gubbängen: Kärrtorp, Sveaplan och Nya Elementar i Åkeshov. Med tiden började vi samlas på Sveaplans gymnasium på fredagskvällarna. I den stora aulan ägnade vi oss tillsammans med elever från de andra skolan åt att improvisera, dansa och öva tillsammans. Dessförinnan brukade några av oss gå på restaurang Norrås vid Odenplan och äta Coeur de filét Provencale, dricka vin och känna oss vuxna. När vår lärare lyckades ordna en studio, modernt utrustad med video, ljudanläggning m.m. högst upp i Nya Elementar förlade vi våra frivilliga timmar dit. Mitt intres...