Fortsätt till huvudinnehåll

Den deprimerade hjärnan 2

”Klena nerver” har funnits i min släkt så långt bak jag känner till. Min far led av depression från 50-årsåldern och framåt, vilken han utan framgång självmedicinerade mot med starkvin och porter. Att ständigt bli påmind om det när jag insjuknade kändes inte så roligt och ingav en känsla av hopplöshet.

Det är därför befriande att se hur talet om ärftlig (endogen) depression contra förvärvad (exogen) depression i stort sett är avskaffat inom den moderna psykiatrin. Idag talar man hellre om stress och sårbarhet (se bild). ”Depression är här mer att jämföra med en process, där tillräcklig belastning under tillräckligt lång tid kan föra individen in i ohälsa”, skriver Lars Häggström i en sammanfattning.


Stress-sårbarhetsmodellen. Ju högre sårbarhetsfaktor, desto högre upp befinner sig individen på y-axeln och ju mindre stress behövs för att föra individen ut i sjukdomssymtom och ohälsa. (efter Zubin & Spring 1977)

Enligt stress- och sårbarhetsmodellen kan varje individ teoretiskt sett drabbas av depression om påfrestningarna blir tillräckligt stora. För en del räcker det i princip med att man föds, andra kan arbeta och vara framgångsrika ett helt liv innan en plötslig motgång utlöser sjukdomen.

Bland de faktorer som kan påverka en individs sårbarhet finns
  • förmåga att hantera stress, svårigheter och bakslag
  • socialt stöd och nätverk
  • känslan av mening och sammanhang i tillvaron
  • annan medicinsk eller psykiatrisk sjuklighet.
Vilken roll spelar då det genetiska arvet? I en epokgörande artikel i tidskriften Science 2002 visade makarna Terrie Moffitt och Avshalom Caspis hur variationer i MAO-A-genen påverkade risken för asocialt beteende hos män. Individer med den långa varianten av genen (ca 66 %) klarade sig för det mesta bra, oavsett hur deras uppväxt hade varit. Män med den korta varianten var däremot extremt känsliga för uppväxtmiljön och hemföll lätt åt antisocialt beteende, men bara om de vuxit upp i hem med mycket våld och övergrepp.

Ett år senare publicerade makarna en liknande studie som visade samma typ av samband för en gen som påverkar risken att drabbas av depression. Den som har två korta varianter av genen 5-HTT löper betydligt större risk att drabbas av depression om de är med om en stressande livshändelse.

De båda artiklarna ledde till ett paradigmskifte inom psykiatrin. För första gången visade någon hur ärftliga anlag och miljöfaktor samverkar. Begravd var den klassiska motsättningen arv och miljö. Resultaten från studien har senare upprepats i ett 30-tal försök av forskare runtom i världen, vilket tyder på att resultaten håller.
***
Dessvärre visar också erfarenheten att efter en eller flera depressioner ökar individens sårbarhet. För varje gång krävs det således mindre stress för att utlösa ett insjuknande. Så småningom kan sjukdomen utlösas utan någon påvisbar stressfaktor. Depressionen blir självgående. Vilka biologiska mekanismer som styr hjärnan vid depression skriver jag om i en kommande betraktelse.

Lars Häggström är chefsöverläkare vid Psykiatriska kliniken, Länssjukhuset i Halmstad. Hans skrift Den deprimerade hjärnans revansch är en läsvärd men för lekmannen inte helt lättforcerad sammanfattning. Skriften kan laddas ner här.
Terrie Moffitt intervjuades i Läkartidningen nr 28–29 2007. Intervjun ger en god sammanfattning av hennes och makens forskning. Marie Åsberg,
professor emeritus i psykiatri vid Karolinska institutet, och Lars Oreland, professor i farmakologi vid Uppsala universitet, uttalar sig också om studien.

Andra bloggar om och .

Kommentarer

Ninni sa…
Tack för du skriver om detta viktiga ämne på ett utomordentligt stiligt sätt!
Min man gick "in i väggen" 2001 (eller möjligen 2002) och är på bättringsvägen. Vägen har varit lång och svår. Och det svåraste har minsann varit att slåss mot omvärldens okunskap, inte minst fk och sjukvården.

Man får vara sin egen läkare.

En sak jag vill tipsa om som vi behövde "diagnostera" själv. Om man inte blir bättre kan det bero på kronisk inflammation i sköldkörtlen.(http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=3982070)

Det är en bristande medvetenhet om detta, i sjukvården. För min man har det gjort en enorm skillnad.

Läs mer

Döstädning

Avin på nya hyran för lägenheten i Stockholm kommer. Lena undrar om det inte är dags att byta till något mindre och billigare. Ett alternativ skulle vara att göra om arbetsrummet till ett gästrum. Jag arbetar ju inte, och framför allt inte där, så mycket längre. Hittills har vi fått knöka in en gästsäng bredvid skrivbordet när någon behövt sova över. Vi har under senare delen av 10-talet tömt lägenheter tillhöriga äldre anhöriga, inför flyttar till nya boenden och livet hinsides. Pärmar, arbetspapper och fotografier har vält ur överfyllda skåp. För att inte tala om vinds- och källarförråd. Tonvis med papper har hivats iväg. Ska våra barn en gång behöva utsättas för detta? Fram växer tanken på en rejäl utrensning av vindsförråd och arbetsrum. Sagt och gjort. Hyllmeter efter hyllmeter gås igenom. Pärmar töms, gamla anteckningsböcker och fickkalendrar, tryckerihandledningar från 1980-talet (vem sparar på sånt?), turistkartor från länge sedan besökta städer, oändliga mängder plastm...

Religion 1: Den unge

Äldsta barnbarnet, snart 16 år, har konfirmerat sig. Inget konstigt i det kan tyckas. Men han kommer från en familj där religionen lyst med sin frånvaro i generationer. Och så sent som förra året lät han döpa sig. Under påsklovet talar vi om hans gudstro. Han säger att den kommit gradvis. Ingen uppenbarelse alltså. Han tror inte på en gud som skapat den värld vi har omkring oss idag. Möjligen att Gud är den som satt igång allting. – Som Big bang? säger jag. Han går i kyrkan när han inte fotbollen eller annat hindrar. Läser i Bibeln emellanåt. Innan påsk fastade han på sitt eget vis. Inga sötsaker, ingen läsk på vardagar. En vän till familjen som är aktiv i Immanuelskyrkan berättar att ungdomsgrupperna på fredagskvällarna är välbesökta. Vad är det ungdomen finner i religionen? Trygghet, gemenskap, en tillhörighet som inte vår tids gud Marknaden kan ge. Och framför allt något att tro på. – När jag har fru och barn, säger han. Ord jag som 16-årig 1967 aldrig skulle tagit i m...

Vardagspolitik: Ekonomiska realiteter

Vi sitter ett sällskap med varsitt glas och samtalar i väntan på att pizzaugnen ska bli varm. Det är en varm kväll i början av september, sommaren har ännu dröjt sig kvar några dagar. Samtalet kommer in på djurhållning. Någon uttalar sig kritiskt om kravet på att kor ska få gå ute på sommaren föreslås slopas. Instämmande mummel. – Det finns en ekonomisk aspekt också, säger en som varit grisbonde. Samtalet avstannar innan det, i sann svensk anda, går vidare till mer neutrala ämnen. Jag kan inte släppa tanken på vad hen sagt. För visst är det sant att svenska bönder, de få vi har kvar, lever på marginalen, i konkurrens med all billig import. Tillvaron är full av målkonflikter. De flesta av oss vill nog ha en levande skog, av omtanke om biotopen, naturupplevelsen och klimatet. Samtidigt översköljs vi i butikerna av (gratis) papperspåsar. Allt vi beställer på nätet kommer i kartongförpackningar. Vi uppmuntras att ersätta plast med papper. Men var kommer papperet ifrån? Jag ...

Religion 2: Den gamle

En gråsugga rör sig långsamt över stentrappan utanför dörren till vårt hus. Det finns gott om dom där vi bor. Jag räknar mig inte som religiös. Gick ur statskyrkan – ”med målsmans tillåtelse” – vid 16 års ålder. Jag har kallat mig ateist, agnostiker och allt däremellan. Men inför naturen kan jag känna något som liknar  transcendens.(1) Det är jag inte ensam om. Många svenskar räds ”de religiösa stororden”, men känner vördnad inför naturen. – Spinoza, säger en mer beläst bekant. Gud är naturen.(2) För många år sen var jag redaktör för en bok på temat ”Vad är liv” ( Vad är liv: i kosmos, i cellen, i människan ? KIUP, Stockholm, 2010) Projektet var tvärvetenskapligt. Forskare från KI, KTH och Stockholms universitet skrev insiktsfullt om kaosteori, cellernas uppbyggnad och kosmos. Men vid frågan om hur livet uppstod tog det stopp. Svaret på frågan om livets uppkomst tycks lika undflyende som regnbågens fot. Evolutionens oändliga mysterium. *** – Vad tjänar det till att du fin...