Fortsätt till huvudinnehåll

Den deprimerade hjärnan 2

”Klena nerver” har funnits i min släkt så långt bak jag känner till. Min far led av depression från 50-årsåldern och framåt, vilken han utan framgång självmedicinerade mot med starkvin och porter. Att ständigt bli påmind om det när jag insjuknade kändes inte så roligt och ingav en känsla av hopplöshet.

Det är därför befriande att se hur talet om ärftlig (endogen) depression contra förvärvad (exogen) depression i stort sett är avskaffat inom den moderna psykiatrin. Idag talar man hellre om stress och sårbarhet (se bild). ”Depression är här mer att jämföra med en process, där tillräcklig belastning under tillräckligt lång tid kan föra individen in i ohälsa”, skriver Lars Häggström i en sammanfattning.


Stress-sårbarhetsmodellen. Ju högre sårbarhetsfaktor, desto högre upp befinner sig individen på y-axeln och ju mindre stress behövs för att föra individen ut i sjukdomssymtom och ohälsa. (efter Zubin & Spring 1977)

Enligt stress- och sårbarhetsmodellen kan varje individ teoretiskt sett drabbas av depression om påfrestningarna blir tillräckligt stora. För en del räcker det i princip med att man föds, andra kan arbeta och vara framgångsrika ett helt liv innan en plötslig motgång utlöser sjukdomen.

Bland de faktorer som kan påverka en individs sårbarhet finns
  • förmåga att hantera stress, svårigheter och bakslag
  • socialt stöd och nätverk
  • känslan av mening och sammanhang i tillvaron
  • annan medicinsk eller psykiatrisk sjuklighet.
Vilken roll spelar då det genetiska arvet? I en epokgörande artikel i tidskriften Science 2002 visade makarna Terrie Moffitt och Avshalom Caspis hur variationer i MAO-A-genen påverkade risken för asocialt beteende hos män. Individer med den långa varianten av genen (ca 66 %) klarade sig för det mesta bra, oavsett hur deras uppväxt hade varit. Män med den korta varianten var däremot extremt känsliga för uppväxtmiljön och hemföll lätt åt antisocialt beteende, men bara om de vuxit upp i hem med mycket våld och övergrepp.

Ett år senare publicerade makarna en liknande studie som visade samma typ av samband för en gen som påverkar risken att drabbas av depression. Den som har två korta varianter av genen 5-HTT löper betydligt större risk att drabbas av depression om de är med om en stressande livshändelse.

De båda artiklarna ledde till ett paradigmskifte inom psykiatrin. För första gången visade någon hur ärftliga anlag och miljöfaktor samverkar. Begravd var den klassiska motsättningen arv och miljö. Resultaten från studien har senare upprepats i ett 30-tal försök av forskare runtom i världen, vilket tyder på att resultaten håller.
***
Dessvärre visar också erfarenheten att efter en eller flera depressioner ökar individens sårbarhet. För varje gång krävs det således mindre stress för att utlösa ett insjuknande. Så småningom kan sjukdomen utlösas utan någon påvisbar stressfaktor. Depressionen blir självgående. Vilka biologiska mekanismer som styr hjärnan vid depression skriver jag om i en kommande betraktelse.

Lars Häggström är chefsöverläkare vid Psykiatriska kliniken, Länssjukhuset i Halmstad. Hans skrift Den deprimerade hjärnans revansch är en läsvärd men för lekmannen inte helt lättforcerad sammanfattning. Skriften kan laddas ner här.
Terrie Moffitt intervjuades i Läkartidningen nr 28–29 2007. Intervjun ger en god sammanfattning av hennes och makens forskning. Marie Åsberg,
professor emeritus i psykiatri vid Karolinska institutet, och Lars Oreland, professor i farmakologi vid Uppsala universitet, uttalar sig också om studien.

Andra bloggar om och .

Kommentarer

Ninni sa…
Tack för du skriver om detta viktiga ämne på ett utomordentligt stiligt sätt!
Min man gick "in i väggen" 2001 (eller möjligen 2002) och är på bättringsvägen. Vägen har varit lång och svår. Och det svåraste har minsann varit att slåss mot omvärldens okunskap, inte minst fk och sjukvården.

Man får vara sin egen läkare.

En sak jag vill tipsa om som vi behövde "diagnostera" själv. Om man inte blir bättre kan det bero på kronisk inflammation i sköldkörtlen.(http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=3982070)

Det är en bristande medvetenhet om detta, i sjukvården. För min man har det gjort en enorm skillnad.

Läs mer

Hur jag blev den jag blev (6): Aktivisten

Det första nummer av Folket i Bild/Kulturfront jag sålde hade en svart framsida med vita bokstäver som i blockskrift skrek ut: SVERIGES SPIONAGE. Det var inledningen till det som kom att kallas IB-affären . Det var föreningens Södermalmsavdelning som gjort en utflykt till Nynäshamn för att sälja tidningar. Jag hade helgpermis från lumpen i Karlskrona. Människor slet tidningen ur händerna på oss. ”Det här går ju bra”, minns jag att jag tänkte. Jag hade tillsammans med min dåvarande sambo, hennes mor och systrar delat på inträdesavgiften 250 kr när tidningen grundades 1971 (hyran för vår halvmoderna etta på Södermalm var då 180 kr). Nu hade jag varit på ett möte med Södermalmsavdelningen. Det hade just tagit slut med min dåvarande flickvän och sambo och jag behövde fylla tomrummet efter åren i teatergruppen. Sedermera blev jag invald i styrelsen för avdelningen och på något sätt utsedd till kassör.  Arbetet i lokalavdelningarna bestod i tidningsförsäljning utanför systembolag...

Hur jag blev den jag blev (6:2): Efter stormen, före stormen

Föreningen led av baksmälla efter IB-affären. Tidningen hade stått i centrum för omvärldens intresse. Alla krafter hade varit inriktade på arbetet med att skapa opinion och få de fängslade journalisterna fria. Nu var det åter vardag. En tidning skulle produceras var fjortonde dag, ekonomin svajade, även om förskotten från prenumeranterna med dagens mått var hisnande. Värre var att Folket i Bild fått rykte om sig att vara trög och långsam i kontakten med medarbetarna. En ny redaktion kom efter en tid på plats när först Jan Stolpe och sen Jan Guillou efter sin fängelsevistelse valde att sluta. Nya kvastar med bland annat Margareta Garpe med bakgrund på Aftonbladet tog vid. Samlevnadsfrågor och andra ämnen började ta plats i tidningen. Kritiken mot den nya inriktningen var hård: ”Det behövs inte en till Femina!” Själv hamnade jag i korsdraget efter att ha låtit mig intervjuas i samband med ett reportage om en, vad vi idag skulle kalla utbränd, f.d. FNL-aktivist. Min reträtt var inte särsk...

Odjur finns. Men inte där du tror

Lena och jag sitter på Vetekattens uteservering. Iakttar folklivet på Götgatan. Människor på väg hem till fredagsmys och välförtjänt helgvila. Bredvid oss sitter en ung kvinna. Kortklippt, mörkhårig, i blå jeansjacka. Hon pratar tyst men upprört i sin mobil. Jag hör att det gäller Gaza. Närmare bestämt kampanjen mot dem som protesterar mot kriget. En riksdagsman har nyss kallat några av dem som protesterar för ”odjur”.   Utrikesministern har utryckt sitt gillande genom att vidarebefordra meddelandet. Efteråt sitter kvinnan tyst och begrundar sin mobil. När hon ska till att gå reser jag mig och går fram till henne. – Jag hörde ditt samtal, säger jag. Jag vill bara säga att jag håller med dig. – Oh, tack, säger hon. Man tror att man blivit galen. – Jag är ju äldre, säger jag, men jag känner samma sak. De verkliga odjuren är ju dom som härjar i Gaza. Hon nickar. – Tack för att du delat med dig, säger hon och antyder ett leende, innan hon cyklar iväg. Kanske har jag g...

Finns det en verklighet?

Nej jag har inte blivit galen. Stolen jag sitter på är med största sannolikhet verklig. Den är vit, mjuk, knarrar lite när jag rör mig, luktar inget speciellt. Hur den smakar vill jag helst inte pröva. Men flugan som nyss satte sig på armstödet? Vad uppfattar den med sina fasettögon och klibbiga fötter. Vet den ens vad vitt är? På ett filosofikafé nyligen var temat för samtalet ”Verklighet”. Tillsammans formulerade vi olika frågor kring ämnet. Själv fastnade jag för frågan ”Finns det en verklighet” med betoning på en . Vi satt 15 personer i en ring. Men upplevde vi samma sak? Vår uppfattning om omvärlden påverkas av många faktorer, förutom de rena sinnesförnimmelserna: känsloläge, tidigare erfarenheter, själsliga förmågor som empati osv. Och alla som någon gång besökt en rättegångssal vet hur olika vittnen kan uppfatta samma skeende. Någon har sett en lång man springa sin väg. En annan tycker sig ha sett två personer osv. Vittnespsykologi är verkligen ett kapitel för sig. Då...