Fortsätt till huvudinnehåll

Beriken eder, adel och borgare! 4

Efter årsskiftet ska vi stockholmare fritt få välja husläkare och vårdcentral. Det trodde jag i och för sig att vi redan fick, men eftersom jag uppsöker vårdcentralen i genomsnitt vart fjärde år så är organisationen ny varje gång.

Samtidigt införs ett nytt ersättningssystem. Svenska Dagbladet avslöjar idag konsekvenserna. (”Vårdval drabbar utsatta områden”, 7/9-07) Mottagningar i låginkomsotmråden som Rågsved, Högdalen, Hagsätra, Vallatorp i Täby och Kallhäll drabbas hårdast.
De förlorar omkring 40 procent av sina intäkter genom att ersättningarna ändras. Andra områden som råkar illa ut är Södertälje, Fittja, Rinkeby och Södermalm.

Bland vinnarna märks Stockholms innerstad, Nacka, Bromma och Hussvalans läkarmottagning i Sundbyberg. De ökar sina intäkter med mellan 25 och 47 procent.

–Detta är ren och skär klasspolitik. Sjuka och fattiga i de socialt utsatta områdena får betala när alliansen rusar fram med den här reformen. Det är tråkigt och tragiskt, säger Ingela Nylund Watz (s), oppositionslandstingsråd.”
40 procent. Nära hälften av intäkterna försvinner över en natt på vårdcentraler som redan nu har svårt att rekrytera ordinarie personal på grund av arbetsbelastningen. Tjänstemännen har helt valt att ta bort de socioekonomiska faktorerna i ersättningssystemet. Samtidigt visar all forskning att ohälsan är större i dessa områden.

De får väl ta sig i kragen och bita ihop. Dessutom vet vi ju alla hur de fuskar med sjukskrivningar och bidrag i de här områdena. Bättre att pengar går till oss ärans män och kvinnor i innerstan och i norrförorterna.

Först fastighetsskatten sen förmögenhetsskatten, a-kassan och avdragsrätten för "hushållsnära tjänster". Putälj på er grevar och baroner!

Jag har tidigare skrivit om den nya klasspolitiken.

Andra bloggar om och .

Kommentarer

Läs mer

Varför fäller bävern träd?

Lilla Sickla 16 november 2006 Frågan om bäverns vanor infinner sig på en av mina promenader längs Sicklasjön. Är den ett skadedjur eller har vi nytta av denna världens största gnagare (utanför tropikerna)? Bävern utrotades helt i vårt land på 1800-talet, mest för sin fina päls skull. På 1920-talet inplanterades den på nytt i Jämtland och har därifrån spridit sig söderut. Till sjöarna i Nacka kom den vandrande från Bergslagsskogarna i slutet av 1980-talet, skriver Nils-Erik Landell i Vattenstaden . Samma väg som järnet forslades till Nacka ströms smedjor på 1500-talet. Här gick en gång den gamla vikingaleden in mot Hammarby sjö innan Gustav Vasa lät dämma upp sjöarna. Bävern äter säv, vass och näckros och på stranden älggräs, kirskål, brännässlor och mjökört, läser jag hos Landell. Framåt hösten gnager den bark för att bygga upp sitt fett till vintern. I Nacka-sjöarna bygger den inga fördämningar. Djuren är bundna till sina hyddor hela vintern. Därför samlar de vinterförråd av växter oc...

40 år som gifta

I torsdags hade Lena och jag 40-årig bröllopsdag. Lena jobbade och jag hade styrelsemöte. Låter det oromantiskt? Nåja, i eftermiddag åker jag till Gotland. På kvällen har vi bokat bord på Lindgården, restaurangen där vi åt bröllopsmiddag tillsammans med våra vänner, som gift sig samtidigt med oss, påsken 1979. Och i sommar åker vi på tågluff tillsammans genom Europa till Italien. Kanske har jag med mig en present också. Så, visst firar vi. Men vad är det vi firar? Är 40 år som gifta något att sträva efter i en tid när vartannat äktenskap slutar i skilsmässa? När löften om nöd och lust gäller så länge som man har lust. Men kanske inte alltid i nöd. Här en text jag skrev för två år sedan, vid ett annat jubileum: 40 år tillsammans En dag i november firar Lena och jag att det var fyrtio år sedan vi träffades. Det var på en fest i Vasastan, i ett av alla vänsterkollektiv som fyllde den då nedgångna stadsdelen. Vi gör det genom det vi är allra bäst på: Laga och äta god mat. Vi lyssnar p...

Sonja Åkesson, skrattet och lite annat

Jag ser Eva Beckmans film om Sonja Åkesson på SvT . Jag tycker om programmet. Informativt, lekfullt, tänkvärt. TV när det är som bäst. Beckman hade dessutom hittat en riktig pärla i den unge doktoranden Karin Wiklund som brann för sitt ämne. Hon måste ha skrattat hela vägen till klipprummet med ett sådant guldfynd. Och vem har inte vandrat och cyklat i fotspåren efter författare man beundrat? Kristina Lugns sakliga beskrivning av sitt liv som ung litteraturgrouppie är storartad! Jag funderar över Sonja Åkessons sjukdom. In och ut på psykiatriska kliniker. Medicinering och kurer av allehanda slag. Var det depression hon led av? Kunde man med dagens metoder ha behandlat henne annorlunda? Och, otillåtna tanke, hade hon blivit en sämre författare då? (Myten om den olycklige diktaren lever fortfarande stark bland oss. Inom mig!) Efter programmet tar jag fram en av hennes diktsamlingar ur bokhyllan. Ur boken ramlar en lapp. Jag har uppenbarligen recenserat den en gång. ”kan du få till nå...

På Söders höjder

Södermalm var den första stadsdel jag fick ett medveten förhållande till. Förvisso född och uppvuxen i Vasastan i Stockholms innerstad var det först när vår familj flyttade till Årsta som jag började röra mig utanför hemmet. Det var över Skanstullsbron man gick för att handla julklappar på Åhlén & Holm (”ålle” gemenligen kallat) vid Skanstull (askfat till far, badskum till mor) Skulle man simma var det Forsgrenska vid Medborgarplatsen som gällde på vinter och Eriksdalsbadet på sommaren. Det här var innan Eriksdals inomhusbad byggdes. Min första lägenhet hade jag på Söder. Ett rum och kök på Metargatan. Och nu bor jag på Ringvägen sedan 17 år när jag är i stan. Bortsett från de första åren i Vasastan när barnen var små har jag alltid hållit mig söder om Slussen. Och det gäller för mina barn, min bror och mina föräldrar (så länge de levde). Hit till Åsön förvisades en gång i tiden stadens avskum, liksom utrymmeskrävande, bullriga och illaluktande verksamheter. Hit och till Kung...