Fortsätt till huvudinnehåll

Beriken eder, adel och borgare! 4

Efter årsskiftet ska vi stockholmare fritt få välja husläkare och vårdcentral. Det trodde jag i och för sig att vi redan fick, men eftersom jag uppsöker vårdcentralen i genomsnitt vart fjärde år så är organisationen ny varje gång.

Samtidigt införs ett nytt ersättningssystem. Svenska Dagbladet avslöjar idag konsekvenserna. (”Vårdval drabbar utsatta områden”, 7/9-07) Mottagningar i låginkomsotmråden som Rågsved, Högdalen, Hagsätra, Vallatorp i Täby och Kallhäll drabbas hårdast.
De förlorar omkring 40 procent av sina intäkter genom att ersättningarna ändras. Andra områden som råkar illa ut är Södertälje, Fittja, Rinkeby och Södermalm.

Bland vinnarna märks Stockholms innerstad, Nacka, Bromma och Hussvalans läkarmottagning i Sundbyberg. De ökar sina intäkter med mellan 25 och 47 procent.

–Detta är ren och skär klasspolitik. Sjuka och fattiga i de socialt utsatta områdena får betala när alliansen rusar fram med den här reformen. Det är tråkigt och tragiskt, säger Ingela Nylund Watz (s), oppositionslandstingsråd.”
40 procent. Nära hälften av intäkterna försvinner över en natt på vårdcentraler som redan nu har svårt att rekrytera ordinarie personal på grund av arbetsbelastningen. Tjänstemännen har helt valt att ta bort de socioekonomiska faktorerna i ersättningssystemet. Samtidigt visar all forskning att ohälsan är större i dessa områden.

De får väl ta sig i kragen och bita ihop. Dessutom vet vi ju alla hur de fuskar med sjukskrivningar och bidrag i de här områdena. Bättre att pengar går till oss ärans män och kvinnor i innerstan och i norrförorterna.

Först fastighetsskatten sen förmögenhetsskatten, a-kassan och avdragsrätten för "hushållsnära tjänster". Putälj på er grevar och baroner!

Jag har tidigare skrivit om den nya klasspolitiken.

Andra bloggar om och .

Kommentarer

Läs mer

En enda gång om året…

Vitsippa, äppelblom, körsbärsblom, häggmispel, gullviva, hägg, kastanj och syren.

40 år som gifta

I torsdags hade Lena och jag 40-årig bröllopsdag. Lena jobbade och jag hade styrelsemöte. Låter det oromantiskt? Nåja, i eftermiddag åker jag till Gotland. På kvällen har vi bokat bord på Lindgården, restaurangen där vi åt bröllopsmiddag tillsammans med våra vänner, som gift sig samtidigt med oss, påsken 1979. Och i sommar åker vi på tågluff tillsammans genom Europa till Italien. Kanske har jag med mig en present också. Så, visst firar vi. Men vad är det vi firar? Är 40 år som gifta något att sträva efter i en tid när vartannat äktenskap slutar i skilsmässa? När löften om nöd och lust gäller så länge som man har lust. Men kanske inte alltid i nöd. Här en text jag skrev för två år sedan, vid ett annat jubileum: 40 år tillsammans En dag i november firar Lena och jag att det var fyrtio år sedan vi träffades. Det var på en fest i Vasastan, i ett av alla vänsterkollektiv som fyllde den då nedgångna stadsdelen. Vi gör det genom det vi är allra bäst på: Laga och äta god mat. Vi lyssnar p...

De små stegens tyranni

Två artiklar i Dagens Nyheter (1/12-07) denna första helg i advent fångar min uppmärksamhet: Det engelska fastighetsbolaget Boultbee som i somras köpte tio av Stockholms stads inomhuscentra, bl.a. Ringen, Fältöversten och Skärholmens centrum har bestämt att inga politiska eller religiösa organisationer ska släppas in i bolagets gallerior. – Det är en kommerisiell yta för kommersiell aktivitet, inte för politisk eller religiös aktivitet, säger bolagets talesman till tidningen. Vårt alltid lika nöjda och glada borgarråd Kristina Alvendal (m) ser det inte som något demokratiproblem. – Det finns gott om andra allmänna platser i Stockholm stad där man kan ha både politiska kampanjmöten och religiösa sammankomster. Den som hastat över någon av de blåsiga parkeringsplatserna som omgärdar förorternas centrumbildnigarna är nog inte lika beredd att skriva under på det. ( DN 1/12-07) *** När Vårdval Stockholm införs försvinnet meddelarfriheten för anställda i privat verksamhet. Stoc...

Göran Perssons förlorade heder

För ett par månader sedan kunde man i Folket i Bild/Kulturfront läsa ett reportage om ABF-huset i Stockholm . En livaktig verksamhet (2500 kulturprogram, möten och seminarier år 2005) präglad av en tro på folkbildning och samtal som en grund för demokrati och medborgarskap. En av de aktiva bakom verksamheten är förre utbildningsministern Bengt Göransson. Sedan valförlusten 1991 har han arbetet med programverksamheten. – Jag är inne på min trettioförsta termin. Jag är inte anställd, har ingen lön, sitter inte i någon styrelse. Jag hjälper till att ordna program, ringa föreläsare och skriva programtexter. I regel är jag programvärd på kvällarna för ”mina” arrangemang. Jag tycker om praktisk organisation. Därutöver är Bengt Göransson aktiv i IOGT:s Älvsjöavdelning. I sin verksamhet förespråkar han öppenhet; låta meningsmotståndare få tid och plats, vidga samtalet. Detta är ingen folkhemsnostalgi. Bengt Göransson, liksom ABF-huset, finns här och nu, snett mittemot det socialdemokratiska p...