Fortsätt till huvudinnehåll

Rörliga bilder

Finns det något som förändrat barns uppväxt så mycket som den rörliga bilden?

Yngsta barnbarnet, snart tre år, sitter framför tv:n på landet. Bolibompa. Hon skrattar hjärtlig. Tittar bort mot oss vid frukostbordet emellanåt, som för att få bekräftelse.

Musiken, dansen, bilderna och det muntliga berättandet har funnits lika länge som mänskligheten. De rörliga bilderna, först i form av film och sedan tv, i knappt 100 år. De saknar motsvarighet. Det skulle i så fall vara den tryckta skriften som gjorde det skrivna ordet tillgängligt för massorna.

Men där det skrivna ordet väcker min fantasi, skapar inre bilder och uppmuntrar till reflektion talar filmen och televisionen i första hand till känslorna: vrede, glädje, oro, sorg. Ingen värdering i det, men det kan vara värt att reflektera över skillnaden.

Läs även andra bloggares åsikter om och
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Läs mer

Mörker

Idag skriver jag för hand i mörkret. Utländska myndigheter har ställt in betalningarna till bolaget som levererar vår ström. Man misstänker att bolaget, som kontrolleras av våra myndigheter, tar betalt av oss. Så nu har vi ingen el. Det hela började med att det utlystes fria allmänna val i vårt land. Vi gick man ur huse och röstade. Utländska valobservatörer sa att det var de mest demokratiska valen som genomförts i vår del av världen. Det var bara ett fel. Vi röstade bort den gamla, korrumperade regeringen och valde en ny. Det skulle vi inte ha gjort. Gränserna stängdes, biståndet upphörde. Våra män kan inte längre försörja sig. Nu sitter de på kaféerna och idisslar sin förtvivlan och ilska. Min son säger att han tänker gå med i motståndet. Jag vill inte att han ska dö. Han säger att han hellre dör än lever det här livet. Min förtvivlan är outsäglig. ”Gazas invånare förbannar Europa”, Svenska Dagbladet 21/8-07 Andra bloggar om Palestina .
20 kommentarer
Läs mer

Infödingarna ska uppfostras

Nyligen läste jag om en svensk missionär som var verksam i Södra Afrika i början av 1900-talet. Hans företrädare på posten hade förbjudit byns invånare att använda sin egen guds namn, deras traditionella danser betraktades som synd och de tvingades bära västerländska kläder. Följaktligen lyckades han endast omvända ett fåtal. Den nye missionären gick runt i byn, drack öl med hövdingen, lyssnade och lärde. Kristendomsundervisningen inledde han med en diskussion om tio guds bud i förhållanden till byns egen moralkodex. Till slut lät sig hela byn döpas (mest för att de gillade honom). Där den förres handlingar präglades av inställningen att infödingarna ska uppfostras, präglades den andre av inställningen att umgänget mellan kulturen måste bygga på ömsesidig respekt och förståelse. Jag tänker på det jag läst när konflikten om Lars Vilks Muhammedbild nu blossat upp på allvar. Jag är själv ateist. Finner tillvaron alldeles för rik för att kunna reduceras till en skapelse av en gud, om än al...
13 kommentarer
Läs mer

Hur jag blev den jag blev: Gotland

Uppdaterad 2026-02-06   Min första kontakt med Gotland var när jag gjorde lumpen 1973. Jag var placerad på sjömätaren Johan Månsson och vi låg och mätte en uppgrundning utanför Hoburgen på södra Gotland. När det var dåligt väder tog vi någon av småbåtarna in till Vändburg och gick till pensionat Holmhällar och drack öl. När de andra tog sin andra och tredje öl valde jag att promenera i omgivningarna. Den höga öppna himlen och karga naturen fångade mig – som hittills tillbringat somrarna i ett lummigt Sörmland – omedelbart. Den sommaren cykelsemestrade min dåvarande flickvän och jag på ön. Stretade runt med alldeles för tung packning på de hårt trafikerade huvudvägarna. Detta var långt innan dagens utmärkta cykelleder. Påsken 1979 flydde Lena och jag våra familjer och gifte oss i Visby tillsammans med två vänner från Stockholm. Vi vittnade åt varandra och åt bröllopsmiddag på klassiska Lindgården. Vi hyrde hus i Själsö och kuskade Gotland runt i en gammal folkabubbla och tittade på ...
4 kommentarer
Läs mer

Andreas Malm och Palestinafrågan

Häromdagen fick jag hem Ibn Khalduns Prolegomena. Introduktion till världshistorien , utgiven av Alhambra (i översättning av Ingvar Rydberg). Ett av världslitteraturens mästerverk aldrig tidigare utgivet på svenska förrän det lilla Alhambra tog sig an uppgiften. Jag kommer att tänka på det när jag läser Andreas Malm raseriutbrott mot Folket i Bild/Kulturfront och Alhambra i Dagens Nyheter (9/11 2006). Malm har följt en debatt i Palestinafrågan på föreningens nätforum. Ja, att det är en debatt får läsaren gissa sig till eftersom Malm väljer att enbart återge de åsikter som bekräftar hans underliggande tes, att FiB/Kulturfront idag är ett näste fyllt av lömska antisemiter som inget hellre vill än att slänga kroknäsorna i havet. Därför bör tidningen dö, ju fortare desto bättre, tycks vara Malms slutsats. Som alla diskussionslistor på nätet är FiB Forum en ganska vildvuxen sammanslutning, fylld av mer eller mindre kloka inlägg. De tider man behöver ägna sig åt annat och inte vill ha brevlå...
6 kommentarer
Läs mer