Den tysta kunskapen

Lena opererade höften i mars. Vid mina återkommande besök under den vecka hon låg inlagd på sjukhuset mötte jag den personal, mest undersköterskor, som tog hand om hennes dagliga skötsel. Jag slogs av den kunskap alla dessa bar på och förmedlade: hur man stiger i och ur sängen med en nyopererad höft, hur man tar på en stödstrumpa när man inte får böja sig framåt, eller duschar sittandes på en stol, sätter ihop en rullstol så att benen vilar bekvämt. Och mycket mer.

Med den organisation sjukvården och annan offentlig verksamhet har idag (ibland kallat New Public Management) räknas inte denna tysta kunskap. Alla förutsätts var utbytbara, en undersköterska ska ena dagen var på ortopedkliniken, och nästa på en strokeavdelningen. Att den nyinkomna medarbetaren inte har en aning om var grejerna finns på till exempel förlossningskliniken eller vilka rutiner man har spelar ingen roll. Allt ska istället dokumenteras.

Detta är för övrigt raka motsatsen till tvärvetenskaplighet, som bygger på samverkan mellan jämbördiga parter, där var och en bidrar med sin kunskap.

***

Om vilken typ av kunskap som krävs i de yrken som ska garantera vår välfärd och trygghet samtalar Göran Rosenberg, författare, Jonna Bornemark, filosof och Markus Antonsson, stationsbefäl vid Södermalmspolisen i nästan alltid lika hörvärda Filosofiska rummet (Sveriges Radio P1). "Fronesis i välfärden", 12 maj 2013

Läs även andra bloggares åsikter om sjukvård