Facebook: Paus

Sedan någon månad har jag inaktiverat mitt konto på Facebook. Jag tänker inte dra några ideologiska växlar på mitt falnade intresse för sociala medier. Plötsligt stod jag bara inte ut med idylliserandet av allt privatliv och alla länkar om hur jävligt det är i samhället (allt är Alliansens fel!). Jag har inget att invända mot analysen men kombinationen är inte hälsosam för mitt humör. Och runtomkring sitter alla (vänner och folk på tunnelbanan) försjunkna i sina mobiler. Ibland vill jag likt en Don Quijote bara ställa mig upp och skrika: "Hallå! Vi finns! Här! På riktigt! Lägg ner de där jävla apparaterna och börja prata. Med varandra!". (Häromveckan fikade jag med en bekant och vän från Facebook. Min vän hade varit inlagd ett par veckor för depression i höstas visade det sig, inget man skriver om  i någon statusrad när det pågår. Så lite vi vet om varandra.)

***

PS. Det här skrev jag innan avslöjandet om att amerikanska NSA övervakar telefon- och datortrafik hos de stora internetbolagen. För min egen del har jag alltid betraktat e-post som vykort, dvs. jag utgår från att det jag mejlar kan läsas av alla. Värre då med de s.k. "molntjänsterna", där många av oss åtminstone använder någon form av server för filöverföring (dropbox) eller säkerhetskopiering. (20 juni) DS

Läs även andra bloggares åsikter om nsa och facebook