Tankar i trappen

Somrarna på Holmby, Björnlunda Somrarna tillbringade jag tillsammans med mormor i Sörmland. Min mamma hade satt ut annons i Södermanlands Nyheter och sen blev det inspektion någon snöig dag på senvintern. Blev stället godkänt flyttade vi ut med vårt pick och pack när lekskolan slutat. Ibland kom mammas kusin Susann och bodde med oss en tid. Hon var flera år äldre än jag men vi trivdes bra ihop. Och gör så fortfarande. Första stället hette Axala beläget vid norra änden av sjön Likstammen (namnen på sjöarna i denna del av Sörmland är kapitel i en säregen roman: Likstammen, Lockvattnet, Sillen, Ludoga). Bäst minns jag Holmby i Björnlunda, beläget på en höjd intill Södra stambanan och landsvägen mellan Järna och Katrineholm. På baksidan avgränsades ägorna av en igenvuxen sjö och en liten å där det fanns sutare, gäddor och kräftor. I ån dränkte också bonden de råttor – stora som taxar – som han tagit i fångstburarna nere i ladugården. Vattnet var källan till liv och död. På kvällarna nä...

Fler har uppmärksammat det tvetydiga i Mångfaldsrådets fråga om svenskarnas inställning till att ha slöja som jag skrev om i går ( ”Slöjan återigen” ). Men Orlando Mella som är ansvarig för barometern ser inga problem med tolkningen. I dagens Svenska Dagbladet (27/9) kommenterar han: – Det vi vill komma åt är människors attityder till begreppet slöja. Det är inte möjligt att börja dela upp det i alla olika typer av slöjor. På frågan om vilken typ av slöja folk tänkt på svarar Orlando: – Någon form av huvudduk, antingen en heltäckande slöja som döljer ansiktet eller bara en huvudduk. Folk tänker nog på olika saker. Några planer på att ändra frågan har Mångfaldsrådet inte. Så nästa gång någon vill undersöka till exempel svenskarnas inställning till användning av kortbyxor så räcker det med att fråga om vi tycker folk ska ha byxor på sig.

Varannan svensk svarar ja på frågan ”Det borde vara förbjudet att bära slöja i skolan eller i arbetet” enligt Mångfaldsbarometern 2007, en undersökning som görs årligen vid Uppsala universitet ( Svenska Dagbladet 26/9-07 ). Det kan ju tyckas nedslående, men artikeln i Svenska Dagbladet illustreras med en bild av tre kvinnor med täckta huvuden – och ansikten. Så, vad avser frågan och vad är det människorna i undersökningen svarat på? Är det den huvudduk ( hijab ) som kvinnor i vårt land och många andra länder i långa tider täckt håret med, men som i dagligt tal slarvigt kommit att kallas för slöja eller är det den ansiktsslöja ( niqab ) som täcker allt utom ögonen på många muslimska kvinnor? Själv struntar jag fullständigt i vad väktaren eller sjukvårdsbiträdet som hjälper mig har på huvudet, men jag vill gärna se ansiktet på den jag talar med. Åtminstone så länge jag befinner mig i Sverige. (Att ansiktsslöjan är en förutsättning för kvinnor i en del muslimska länder att komma ut i arbe...

De första åren Jag föddes på Sabbatsbergs sjukhus i maj 1951. Min mamma var 18 år, skulle snart fylla 19, och min pappa 24. Min tillblivelse var väl inte direkt planerad. Mina föräldrar gifte sig i december, ett halvår före nedkomsten. Jag och mamma bodde hos mina morföräldrar på Tomtebogatan i Vasastan. Min pappa bodde med sin mor och betydligt yngre bror på Essingen. Det var i bostadsbristens Stockholm. Så småningom fick mina föräldrar en lägenhet i det nybyggda Vällingby. Men då hade de redan skilt sig. Vi var unga och omogna – framför allt jag, säger min mor när hon pratar om den tiden. Mina minnen från de första åren av mitt liv är bleka. Egna hågkomster blandas med vad andra berättat. Den här delen av Vasastan – Birkastan – var inget barnrikeområde på 1950-talet. Här hade säkert kryllat av ungar en generation tidigare, på 1910- och 20-talen. Nu var här nedgånget och slitet. De gamla arbetarbostäderna till Rörstrand och de andra verkstäderna som funnits var väl ingen slum, m...

Diskussion i Läkartidningen om schizofreni. Beror sjukdomen på förändringar i hjärnan eller förändras hjärnan av yttre påverkan från miljön? Den ständiga frågan om hönan och ägget. * Ser programmet om Gunnar Ekelöf på TV: ”Det som är botten i dig är också botten i andra” Intelligensaristokrat, men omöjlig att komma runt. ”Det är till tystnaden du skall lyssna ... Vad jag har skrivit är skrivet mellan raderna” * Funderar på det Richard Dawkins skriver om naturvetenskapen och religionen i I llusionen om Gud (nyss utkommen på Leopard förlag). Tänk om universum är den gudom de religiösa tror existerar: stjärnorna på himlen, blommorna på marken, hjärnans vindlingar? Vad säger att intelligens måste se ut som vi föreställer oss den? * När jag i tioårsåldern sett den tidens modeller av atomernas uppbyggnad blev jag övertygad om att vårt solsystem var en atom i något större. Och att atomerna i sin tur var små solsystem i deras universum. Länge betraktad jag dörrhandtaget...

CAROLAS NYA TÄNDER RAMLAR UT (Expressen 20 september 2007)

”Det bedrövar mig att det är politiskt obekvämt att erkänna det som alla vet: Irakkriget handlar i hög grad om olja” Den förre amerikanske centralbankschefen Alan Greenspan i sin bok Turbulensens tid som kommer ut i veckan. En längre intervju med Greenspan finns i Dagens Nyheter

”Svensson, Svensson” tillhörde aldrig mina favoritprogram när det gjorde succé i televisionen under 90-talet. Lite för förutsägbart i sin humor för min smak. Men Suzanne Reuters giftpilar till repliker i kontrast mot Allan Svenssons förnöjsamma brevbärare fick emellanåt avsnitten att lyfta. När serien nu kommer tillbaka är Gustav Svensson av med jobbet på Posten. Hustrun har gått in i politiken och blivit folkpartistiskt kommunalråd, sonen jobbar i bank och dottern är sambo med en dirigent. Gustav Svensson tillhör förlorarna de förändringar vårt samhälle gått genom de senaste 15 åren. Som 50+ är hans utsikter på arbetsmarknaden närmast obefintliga. Han är nu en ”looser” på riktigt och skämten blir i mina öron inte längre särskilt roliga. Följaktligen hyllas också serien av Magnus Eriksson i SvD som pekar på Gustav Svensson som ”samma oemotståndligt envisa sossereaktionär.” Men när vi skrattar åt Gustav Svensson är det oss själva eller våra föräldrar och syskon vi skrattar åt. Och vi gö...

I början av 90-talet gjorde fotografen Maria Söderberg och jag en serie reportage om droger i arbetslivet på uppdrag av Motormännens Helnykterhetsförbund. Vid ett tillfälle besökte vi SJ:s verkstäder i Hagalund. Vår ciceron var finländare och aktiv inom den kamratstödjande verksamheten, personalchefen som vi intervjuade var italienare och fackklubbsordföranden assyrier. Deras ursprung märktes i ordval, temperament och kroppsspråk, samtidigt var de så självklart ”svenska” i sitt sätt att diskutera arbetsplatsfrågor: konflikter skulle lösas genom konsensus, jämställdhetsfrågor var något man tog på allvar, de anställdas röst skulle väga tungt osv. Jag tänker ofta på det här besöket när frågan om integration och invandrare kommer på tal. Det är när Svenne, Enrico, Jussi och Assam (jo, det var mest karlar på SJ:s verkstäder) nöts mot varandra i vardagen som verklig integration uppstår. Vad de sen äter till middag och vilka danser de dansar när det är fest är underordnat. Därför blir jag upp...

En vän har sett KG Bergströms nya talkshow på tv. Han säger att han inte haft några förväntningar på programmet. Men nu är han imponerad över KG:s frågor, hans närvaro och skarpa blick i intervjun med statsminister Fredrik Reinfeldt. – Vad pratade de om? frågar jag. Min vän blir tyst en lång stund. – Det minns jag faktiskt inte. Jo, förresten han frågade hur det var att bo i det Sagerska palatset. Vi tänker på det han sagt och börjar sen prata om annat. * Andra bloggar om K-G bergström och tv .

– Du får väl ta dig samman! Hur många gånger har inte den som lider av depression, utmattningssyndrom och andra psykiska besvär fått höra att den ska ta sig i kragen och rycka upp sig? Har jag själv inte tänkt så när jag mött någon vän som ”gått in i väggen” eller varit sjukskriven för depression. Samtidigt vittnar många som lider av depression om den totala förlamning som kan drabba en. Vi får svårt att minnas, koncentrationen brister. Att ta fram en kaffekopp ur skåpet kan bli ett oöverstigligt projekt. Per Lappins, vars tv-program ”Den deprimerade reportern” jag skrivit om, sitter apatisk i sin lägenhet och ser hur högarna av smutstvätt, tidningar och matrester växer. Han led av en svår depression. Vi andra med måttliga depressioner kan ju se hyfsat friska ut. Sitter svaret på apatin i hjärnan? Eller kanske i binjurarna? Där – i binjurebarken – produceras i alla fall det livsviktiga kortisolet. Vi har alla en inbyggd klocka (den sitter i hjärnans hypotalamus för att vara exakt). Sj...

Kommentarerna till det jag skrev om Lars Vilks Muhammedbild ( Infödingarna ska uppfostras ) är nu så många att jag väljer att skriva ett nytt inlägg. Att satir inte är så lätt alla gånger visar också de olika tolkningarna av det jag skrev. Alltså, detta är min nuvarande uppfattning, i klartext: Kriget mot terrorismen – det som inleddes på allvar efter den 11 september – är på väg att klyva vår värld i två delar. Öst står mot väst. Islam mot kristendom. Syskon mot syskon. I stället för ömsesidig respekt och förståelse växer hatet på båda sidor. Som i alla krig är den som vinner kampen om våra tankar bäst rustad när striden väl bryter ut (om det nu är Iran eller Syrien som är nästa offer när Sverige och resten av ”världssamfundet” väl fått ta över efter USA:s legotrupper i Irak och Afghanistan). Mot den bakgrunden blir Lars Vilks bild av Muhammed som rondellhund ett ställningstagande för angriparen och för dem som likställer islam med terrorism. I stället för att inleda en dialog med de ...

Jag bor i ett modernt område med moderna människor. Kvinnorna är blonda, 35 år och pratar i mobiltelefon. Ofta drar de barnvagnar av märket Urban Jungle och andra monstertruckar när de går längs trottoarerna. Jag undrar om barnen blir lika förvirrade som jag när någon jag möter tilltalar mig, tills jag ser den lilla öronsnäckan och mikrofonen vid munnen. Men antagligen är de små fullt upptagna av sin lilla värld. En och annan föräldraledig pappa syns på dagarna (vi är ju stockholmsk medelklass gubevars). Annars är det mest till och från något av dagisen papporna ses springa när de drar barnvagn. *** En dag när jag sitter och läser på ett av fiken diskuterar två mammor vid bordet bredvid sina bostadsrätter. Hon och hennes man har bestämt sig för att sälja nu ”när priserna är som högst”, sen tänker de bo i sommarstugan på Värmdö tills priserna sjunkit och de kan köpa något större här i stan. Några dagar senare berättar min frisör om ett par i fyrtioårsåldern som sålt sin lägenhet– ”när p...

Efter årsskiftet ska vi stockholmare fritt få välja husläkare och vårdcentral. Det trodde jag i och för sig att vi redan fick, men eftersom jag uppsöker vårdcentralen i genomsnitt vart fjärde år så är organisationen ny varje gång. Samtidigt införs ett nytt ersättningssystem. Svenska Dagbladet avslöjar idag konsekvenserna. ( ”Vårdval drabbar utsatta områden” , 7/9-07) Mottagningar i låginkomsotmråden som Rågsved, Högdalen, Hagsätra, Vallatorp i Täby och Kallhäll drabbas hårdast. De förlorar omkring 40 procent av sina intäkter genom att ersättningarna ändras. Andra områden som råkar illa ut är Södertälje, Fittja, Rinkeby och Södermalm. Bland vinnarna märks Stockholms innerstad, Nacka, Bromma och Hussvalans läkarmottagning i Sundbyberg. De ökar sina intäkter med mellan 25 och 47 procent. –Detta är ren och skär klasspolitik. Sjuka och fattiga i de socialt utsatta områdena får betala när alliansen rusar fram med den här reformen. Det är tråkigt och tragiskt, säger Ingela Nylund Watz (s), o...

”Klena nerver” har funnits i min släkt så långt bak jag känner till. Min far led av depression från 50-årsåldern och framåt, vilken han utan framgång självmedicinerade mot med starkvin och porter. Att ständigt bli påmind om det när jag insjuknade kändes inte så roligt och ingav en känsla av hopplöshet. Det är därför befriande att se hur talet om ärftlig ( endogen ) depression contra förvärvad ( exogen ) depression i stort sett är avskaffat inom den moderna psykiatrin. Idag talar man hellre om stress och sårbarhet (se bild). ” Depression är här mer att jämföra med en process, där tillräcklig belastning under tillräckligt lång tid kan föra individen in i ohälsa” , skriver Lars Häggström i en sammanfattning. Stress-sårbarhetsmodellen. Ju högre sårbarhetsfaktor, desto högre upp befinner sig individen på y-axeln och ju mindre stress behövs för att föra individen ut i sjukdomssymtom och ohälsa. (efter Zubin & Spring 1977) Enligt stress- och sårbarhetsmodellen kan varje individ te...

Jag bröt ihop en förmiddag i mitten av mars. Tecknen hade funnits i skyn en längre tid. Ett år tidigare hade jag lämnat mitt uppdrag som ordförande och ansvarig utgivare för Folket i Bild/Kulturfront, långt tidigare än jag tänkt mig. Den gången trodde jag det var hjärtat. Nu satt jag vid det stora bordet i vardagsrummet med ett nytt jobb framför mig, ett rutinuppdrag. Ångest visst jag vad det var. Jag hade under många år vaknat i vargtimmen med bultande hjärta och ett järnband runt bröstet. Perioder av nedstämdhet hade avlösts av närmast manisk aktivitet så länge jag kunde minnas. Men det här var något nytt. Plötsligt kände jag att det här klarar jag inte. Hjärnan var helt blank. Jag slog förtvivlat knytnävarna i bordet i ett desperat försök att samla kraft. Hjärtat bultade. Jag ville gråta men lyckades bara pressa fram ett halvkvävt skrik. Det blev början på en resa som varat i 3,5 år. Jag fick så småningom diagnosen ”måttlig eller medelsvår depression”, började ta medicin och går for...

Nyligen läste jag om en svensk missionär som var verksam i Södra Afrika i början av 1900-talet. Hans företrädare på posten hade förbjudit byns invånare att använda sin egen guds namn, deras traditionella danser betraktades som synd och de tvingades bära västerländska kläder. Följaktligen lyckades han endast omvända ett fåtal. Den nye missionären gick runt i byn, drack öl med hövdingen, lyssnade och lärde. Kristendomsundervisningen inledde han med en diskussion om tio guds bud i förhållanden till byns egen moralkodex. Till slut lät sig hela byn döpas (mest för att de gillade honom). Där den förres handlingar präglades av inställningen att infödingarna ska uppfostras, präglades den andre av inställningen att umgänget mellan kulturen måste bygga på ömsesidig respekt och förståelse. Jag tänker på det jag läst när konflikten om Lars Vilks Muhammedbild nu blossat upp på allvar. Jag är själv ateist. Finner tillvaron alldeles för rik för att kunna reduceras till en skapelse av en gud, om än al...