Fortsätt till huvudinnehåll

Beriken eder, adel och borgare!

De borgerliga partiledarna meddelade i gårdagens DN ("Vi kommer att avskaffa förmögenhetsskatten i år") triumferande att nu föreslår regeringen riksdagen att förmögenhetsskatten slopas. Först sägs det att reformen ska finansieras med att avdragsrätten för privat pensionssparande försämras. Man ska alltså ta från den medelklass som röstade fram ”alliansen” och ge till de verkligt rika. Snacka om att såga av den gren man sitter på, tänker jag.

Tommy Eriksson med radhus i Danderyd är glad att förmegenhetsskatten försvinner. Foto: Dan Hansson
Men i dagens SvD klarnar bilden. Staten tar in en miljard på att försämra avdragsrätten för pensionssparandet. ”Resterande cirka 3,8 miljarder anser sig regering ha råd med när statsbudgeten går med stora överskott”. Läs den meningen en gång till och betrakta bilden på den belåtna mannen som nu ”kan bo kvar i radhuset i Danderyd”.

Samma dag meddelar morgonbladen om ytterligare nedskärningar av antalet anställda inom landstinget i Stockholm, varav 180 tjänster enligt oppositionen ska tas från redan hårt belastade Karolinska universitetssjukhuset. Vilka satsningar på kommunikationer, vård, skola och omsorg skulle inte dessa 3,8 miljarder ha kunnat användas till? Pengar som kunde ha gått till löner och minskad arbetslöshet. Om det nu är sysselsättningen man vill öka, vilket finansminister Borg vagt mumlar om, väl medveten om att finansdepartementet motsatt sig hela spektaklet.

Ludvig Filip av Orléans ”Beriken eder”, som kung Ludvig Filip av Orléans sade då han utsågs till monark i Frankrike 1830. Låt oss i denna stund minnas att det också var under Julimonarkin som den socialistiska arbetarrörelsen föddes. Men det skulle dröja ytterligare 100 år av lidande innan den moderna välfärdsstaten skulle födas i vår del av världen.

Andra bloggar om .
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Läs mer

Mörker

Idag skriver jag för hand i mörkret. Utländska myndigheter har ställt in betalningarna till bolaget som levererar vår ström. Man misstänker att bolaget, som kontrolleras av våra myndigheter, tar betalt av oss. Så nu har vi ingen el. Det hela började med att det utlystes fria allmänna val i vårt land. Vi gick man ur huse och röstade. Utländska valobservatörer sa att det var de mest demokratiska valen som genomförts i vår del av världen. Det var bara ett fel. Vi röstade bort den gamla, korrumperade regeringen och valde en ny. Det skulle vi inte ha gjort. Gränserna stängdes, biståndet upphörde. Våra män kan inte längre försörja sig. Nu sitter de på kaféerna och idisslar sin förtvivlan och ilska. Min son säger att han tänker gå med i motståndet. Jag vill inte att han ska dö. Han säger att han hellre dör än lever det här livet. Min förtvivlan är outsäglig. ”Gazas invånare förbannar Europa”, Svenska Dagbladet 21/8-07 Andra bloggar om Palestina .
20 kommentarer
Läs mer

Infödingarna ska uppfostras

Nyligen läste jag om en svensk missionär som var verksam i Södra Afrika i början av 1900-talet. Hans företrädare på posten hade förbjudit byns invånare att använda sin egen guds namn, deras traditionella danser betraktades som synd och de tvingades bära västerländska kläder. Följaktligen lyckades han endast omvända ett fåtal. Den nye missionären gick runt i byn, drack öl med hövdingen, lyssnade och lärde. Kristendomsundervisningen inledde han med en diskussion om tio guds bud i förhållanden till byns egen moralkodex. Till slut lät sig hela byn döpas (mest för att de gillade honom). Där den förres handlingar präglades av inställningen att infödingarna ska uppfostras, präglades den andre av inställningen att umgänget mellan kulturen måste bygga på ömsesidig respekt och förståelse. Jag tänker på det jag läst när konflikten om Lars Vilks Muhammedbild nu blossat upp på allvar. Jag är själv ateist. Finner tillvaron alldeles för rik för att kunna reduceras till en skapelse av en gud, om än al...
13 kommentarer
Läs mer

Hur jag blev den jag blev: Gotland

Uppdaterad 2026-02-06   Min första kontakt med Gotland var när jag gjorde lumpen 1973. Jag var placerad på sjömätaren Johan Månsson och vi låg och mätte en uppgrundning utanför Hoburgen på södra Gotland. När det var dåligt väder tog vi någon av småbåtarna in till Vändburg och gick till pensionat Holmhällar och drack öl. När de andra tog sin andra och tredje öl valde jag att promenera i omgivningarna. Den höga öppna himlen och karga naturen fångade mig – som hittills tillbringat somrarna i ett lummigt Sörmland – omedelbart. Den sommaren cykelsemestrade min dåvarande flickvän och jag på ön. Stretade runt med alldeles för tung packning på de hårt trafikerade huvudvägarna. Detta var långt innan dagens utmärkta cykelleder. Påsken 1979 flydde Lena och jag våra familjer och gifte oss i Visby tillsammans med två vänner från Stockholm. Vi vittnade åt varandra och åt bröllopsmiddag på klassiska Lindgården. Vi hyrde hus i Själsö och kuskade Gotland runt i en gammal folkabubbla och tittade på ...
4 kommentarer
Läs mer

Huvudduk

Mormor, Björnlunda 1956 Birgitta, Rättvik 1971 Anna, Visby 2001 Kvinna, Istanbul 2005 huvudkläde , huvudduk , vardagligt huckle , kvinnlig huvudbonad, vanligen ett kvadratiskt tyg, vikt och knutet om huvudet på olika sätt, i bruk från forntiden och fram till 1900-talet, ofta buret i avsikt att dölja håret. En viktig orsak till att kvinnor har burit huvudkläde även i Sverige är att det står i Bibeln att kvinnor skall täcka håret när man ber eller predikar. Genom tiderna har huvudklädet haft många former, t.ex. medeltidens stora, vita och stärkta dok , som på många håll levde kvar och utvecklades i folkligt dräktskick och användes i söndagsdräkten, medan enklare, ostärkta och mönstrade kläden brukades till vardags. Knytningen har haft lokala traditioner och kunde vara mycket avancerad, t.ex. i Skåne, där klädet kallades klut . Först omkring 1800 började man knyta klädet under hakan som sjalett . Inom islam avser huvudkläde (på arabiska khim[r ) ett tygstycke som täcker huvudet och barmen...
En kommentar
Läs mer