Tankar i trappen

De borgerliga partiledarna meddelade i gårdagens DN (" Vi kommer att avskaffa förmögenhetsskatten i år" ) triumferande att nu föreslår regeringen riksdagen att förmögenhetsskatten slopas. Först sägs det att reformen ska finansieras med att avdragsrätten för privat pensionssparande försämras. Man ska alltså ta från den medelklass som röstade fram ”alliansen” och ge till de verkligt rika. Snacka om att såga av den gren man sitter på, tänker jag. Men i dagens SvD klarnar bilden. Staten tar in en miljard på att försämra avdragsrätten för pensionssparandet. ”Resterande cirka 3,8 miljarder anser sig regering ha råd med när statsbudgeten går med stora överskott”. Läs den meningen en gång till och betrakta bilden på den belåtna mannen som nu ”kan bo kvar i radhuset i Danderyd”. Samma dag meddelar morgonbladen om ytterligare nedskärningar av antalet anställda inom landstinget i Stockholm, varav 180 tjänster enligt oppositionen ska tas från redan hårt belastade Karolinska universitets...

Jag hade inte tänkt skriva något om ”Ordförande Persson” , Erik Fichtelius så kallade dokumentär om Göran Persson. Första avsnittet räckte för mig, om svensk politik gav det inget och om personen GP förstärkte det bara bilden av en människa fylld av självömkan och självöverskattningen. En människa som aldrig tvivlar är livsfarlig, oavsett om man nu är statsminister eller busschaufför. Men Mats Bergstrands försvar av Erik Fichtelius i dagens DN (”Fel kritik mot Fichtelius”) väcker ändå tankar om journalistens uppdrag. Bergstrand tycks mena att följdfrågor är detsamma som att inte låta intervjupersonen tala till punkt. Jag tycker att han (i vad som egentligen är ett försvar för DN Debatt) blandar ihop begreppen. Ta frågan om Göran Persson påstådda bekymmer över Carl Bildt. Hur menar du nu? skulle jag velat fråga. Skulle en man ännu inte 50 år fyllda och som ändå sedan ungdomen lyfts fram med subsidier från näringslivet (Salén) och nu senast med omfattande internationella uppdrag bakom si...

Vyn i spåret den kommande veckan: Bruksvallarna den 16 mars 2007

En socialdemokratisk partiledares främsta uppgift har hittills varit att hålla ihop partiet. En inte helt föraktlig tradition om jämför med hur det gått för partierna till vänster inom arbetarrörelsen. Men nu blir det tydligen ändring på detta. I en intervju nyligen förklarade Mona Sahlin att hon tänker gå före partiet – dock inte längre än att ”partimedlemmarna fortfarande kan se ryggen på henne”. Hade jag varit socialdemokrat skulle jag av den anledningen gärna velat veta åt vilket håll hon tänkt sig att gå - till exempel i frågan om de svenska truppernas närvaro i Afghanistan ? Att hon lyckats omvandla sitt kreativa användande av statens kontokort, uteblivna dagisavgifter, obetalda p-böter, kronofogdeärenden etc. till inköp av en Toblerone tyder på god talekonst och hand med medier och väljare. Men fortfarande betraktar många Mona Sahlin både som grund i sina kunskaper och en politiker med mer än ett finger i luften. Inställningen till alkoholfrågan brukar vara ett bra test på polit...

Varför blir vi förälskade? Så här en vecka innan vårdagjämningen och med marskatterna jamande utanför fönstren kan frågan kännas aktuell. Vårdguiden , utgiven av Stockholms läns landsting, tillhör väl inte direkta den dagliga läsningen. Men när senaste numret (1/07) dimper ner i brevlådan fastnar jag för en intervju med Stefan Arver, verksamhetschef på Centrum för Andrologi och Sexualmedicin vid Karolinska Universitetssjukhuset. Biologerna har ju länge hävdat förälskelsens betydelse för fortplantningen och artens fortbestånd. Här ger Stefan Arver oss en bild av vad som sker i kroppen och hjärnan när vi blir förälskade. – Förälskelsen är en skör balansgång mellan nödvändig utveckling och komplett galenskap, konstaterar Stefan. Hormonellt innebär förälskelse en väldigt kraftig stimulering av lyckokänslorna, bland annat genom hormonet dopamin. Dopamin är just en del av hjärnans belöningssystem och som sådant väldigt effektivt verkande hos personer med missbruk. – Som fenomen betraktat kan...

Vi hälsar på min pappa på hans 80-årsdag. Han bor numera i minneslunden på Skogskyrkogården . Asplunds skapelse från 1920-talet är en av Stockholms allra vackraste platser. Det är full vår ute. Tidigare år har vi fått pulsa fram i snö. Efteråt går vi hem till min mor, dricker kaffe och äter varsin Napoleonbakelse. Vi pratar gamla minnen och lite om hennes 75-årsdag i sommar. Det blir den sista stora födelsedagsfest jag kommer att ha, säger hon. Hon har redan styrt upp det mesta inför högtiden, som den gamla sekreterare och organisatör hon är. Läs mer om Skogskyrkogården här.

Tisdagen blir första dagen på cykel ner till stan. Fartvinden kyler hjässan genom hjälmens lufthål. Jag ångrar att jag inte tagit mössan under. De kraftiga terrängdäcken skär genom gruset på cykelbanan längs stadsgårdsleden. Det dammar rejält, men på en kvart är jag framme vid Slussen. Ett halvår efter att vi flyttat från huset sålde Lena och jag bilen som nu mest stått och samlat damm. Vi cyklar och promenerar för det mesta, vart vi än ska. Ett inte helt ofarligt nöje skulle det visa sig. Under min första provtur genom stan var jag nära att krocka med en inlineåkare som kom farande ut ur tunneln under stadsgårdsleden, förtvivlat ropande "jag kan inte bromsa". Strax därefter blev jag omkörd av två eu-mopedister i hög fart, en på var sida, där cykelbanan är som smalast efter Danvikstullsbron. Cykeln vinglade till av fartvinden. Efter den turen köpte jag en hjälm. En gång, när jag halkade omkull med cykeln på en isfläck en sen höstkväll utanför Eriksdalsbadet räddade den mig ...

För en gångs skull har jag inte svårt att instämma i en ledare i Svenska Dagbladet (”Riksdagen måste säga nej till Lex Orwell” 9/3-07) . Kommersiella företag bjuder ut information om vår privatekonomi, myndigheterna gräver i vår privatpost, anställda hos förvaltningar beläggs med tystnadsplikt, statssekreterare snokar efter källor och det blir allt svårare för medborgare att få del av offentliga handlingar hos myndigheter. Det var inte så offentlighetsprincipen var tänkt när bondeståndet krävde insyn i skötseln av statens affärer. Eftersom den här bloggen ligger på en server utanför Sveriges gränser vill jag meddela FRA att i kväll ser jag Aino Trosell på SvT och Musikbyrån om David Bowies ”Life on March”. Fotomontage Jonas Askergren, Ny teknik Andra bloggar om avlyssning

Det hände sig för ett par år sedan att jag färdades med bil från södra Sverige till Stockholm. Det var sent på kvällen. På vägen framför oss, bakom oss och ibland också bredvid oss, ett pärlband av långtradare som mödosamt arbetade sig fram genom de småländska skogarna. (Detta hände sig innan stormen Gudrun.) I månskenet bredvid oss blänkte järnvägsrälsen ensam och övergiven. Jag brukar tänka på det och liknande resor längs autobahn i Tyskland när jag lyssnar till debatten om människans inverkan på klimatet. Bertil Wallins insändare ( ”Låt oss gå i bräschen för tågtrafik” ) i Svenska Dagbladet 7/3 förtjänar därför att läsas och begrundas. Han förespråkar en infrastruktursatsning på järnvägarna liknande den på mobiltelefonerna. Hur hade vårt land sett ut om järnvägen gått segrande ur kampen med bilismen under efterkrigstiden? Läs Bertils insändare och låt fantasin flöda. Andra bloggar om klimat , växthuseffekten och trafik .

Atkinsmetoden segrar, utropar båda morgontidnignarna i Stockholm ut. I den hittills största och längsta jämförelsen mellan olika bantningsmetoder segrade Atkinsmetoden, som går ut på att minska intaget av kolhydrater. De deltagare som åt högproteinkosten minskade mest i vikt och hade dessutom bättre hälsovärden än de som bantade enligt officiella näringsrekommendationer. ( Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter 7/3-07) Det var efter förra julen vågen gick upp på 82 kg. De flesta av dessa satt runt midjan på min annars rätt smala kropp. Jag tyckte att jag skötte min motion: simmade ett par gånger i veckan och även om promenaderna med vår springer spanieltik Irma blivit allt långsammare i takt med att hon åldrades, så hade vi sålt bilen och börjat cykla desto mer. Så jag kontaktade min läkare för att höra om det var medicinen jag åt som låg bakom viktökningen. ”Nej”, svarade hon, ”men tar du in mer kalorier än du gör av med så går du upp i vikt.” ”Ät mindre”, var hennes lakoniska svar. Så...

”Vi talar så mycket om att kvinnor ska tänka mer på sig själva. Men det är en generationsfråga, handlar framför allt om 40-talisterna. Kvinnor i min generation skulle må bättre av att tänka på andra också och inte vara så himla självupptagna.” Filmregissören Maria Blom ( Masjävlar , Nina Frisk ), född 1971, intervjuad i Svenska Dagbladet Kultur nr 9-07.

Någonstans vid Per Ahlmarks krönika i Dagens Nyheter (" Frågorna om Bildt" , 27/2-07) började jag undra över den pågående kampanjen mot Carl Bildt, inte minst från det f.d. liberala partiet och pressen. En som gjort samma iakttagelse är Per Gahrton i söndagens SvD ( "Bildts chans – offensiv för Palestina" , 4/3-07): Hur kommer det sig att en utrikesminister som beslagits med att ha stött USA-kriget i Irak är föremål för något som liknar en kampanj från stora delar av just de grupper som hyllat USA-invasionen och knappast gjort sig kända för att protestera mot förtryck som drabbar araber och muslimer? ... Den liberala opinionsstormen ­beror knappast på Bildts egendomliga privata affärer och ­givetvis inte på hans stöd för Irakkriget. Nej, vad den handlar om framgår med stor tydlighet, inte minst i Per Ahlmarks klagoskrifter mot Bildt. För Ahlmark finns nämligen bara en kardinalsynd – att vara kritisk mot Israels ockupationspolitik. ... Av skäl som man bara kan gissa ...

TV2-box från Stadsmuseets visningslägenhet i Tensta. Den 12 mars går Nacka-masten i Stockholmsområdet över till digitala tv-sändningar Stockholms stadsmuseum har tillgång till fyra museilägenheter, som tillsammans ger en bra bild av hur Folkhemmet växte fram. I januari 1969 flyttade de första familjerna in miljonprogramslägenheterna på Kämpingebacken 13 i Tensta. En av pionjärfamiljerna var Arturssons som kom från Jönköping med tre barn. Lägenheten som visades under bomässan Tensta-06 är öppen för bokade visningar.

Regeringen föreslår nu att kostnaden för så kallade hushållsnära tjänster ska få dras av på skatten. Samtidigt läser jag att kollektivhusen inom Svenska Bostäder på Södermalm i Stockholm riskerar att säljas ut och ombildas till bostadsrätter. Det fick mig att minnas följande inlägg som jag skrev i Aftonbladets dåvarande kvinnobilaga 1992. Tyvärr är argumenten lika aktuella idag som för 15 år sedan: I ilskan över min enkla fråga »Vem ska städa hos hemhjälpen?» glömmer Gunilla Boëthius att läsa in­nantill. Det är inte »övermaga att begära ... hjälp med städningen efter en lång och hård arbetsdag» . Men nu gäll­de det de sociala konse­kven­serna av olika former för sådan hjälp. Kvinnofrå­gan alltså: En förutsättning för kvinnans frigörelse är rätten till arbete och en rättvis lön. Svenska kvin­nors unikt höga förvärvsfrekvens har framför allt gjorts möjlig genom utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen (från 57 000 plat­ser 1970 till ungefär 350 000 1990). Under hela åttio­tal­et har ...

Att vara militär i ett litet fredligt land längst upp i norr kan inte vara lätt. Tänk att ha ett yrke som man aldrig får utöva på riktigt (skarpt läge!). Ständigt har generalerna velat kasta oss in i de krig som startats: första världskriget och andra världskriget likaväl som det tredje (”det kalla”). Och nu vill man alltså, förutom de trupper som är på plats i Afghanistan, också sätta in svenskt flyg i det nuvarande fjärde världskriget (”mot terrorismen”). På vilket vis det gagnar världsfreden och Sveriges säkerhet är oklart. Bevisbevördan kan knappast ligga på de som motsätter sig vidare krigsäventyr. Den 22 mars ska riksdagen behandla förslaget. Lärdomarna från tidigare försök att dra in vårt land i krigen är att endast en folklig opinion kan stoppa galenskapen. ÖB Håkan Syrén - i fädrens spår... Andra bloggar om säkerhetspolitik och kriget mot terrorismen