Tankar i trappen

Anders Björnsson sänder mig två artiklar han publicerat i Tvärsnitt respektive Kyrkans tidning under hösten. Han driver en ”lågintensiv kampanj mot självmords­ journalistiken”. Den dödar, menar Björnsson. Flera studier ( Läkartidningen 28–29 2006) visar att antalet självmord ökar när medierna rapporterar om självmord. På samma sätt har frivilliga överenskommelser om begränsningar i rapporteringen minskat antalet självmord på andra håll i världen. Men under den här rubriken tänker jag i första hand på respekten för den avlidne. I en artikel (” Medierapportering utan motstycke ”, Dagens Nyheter 20/11-04) beskrivs skildringen av den olympiske brottningsmästaren Mikael Ljungbergs självmord. Läsarna och tittare försågs med ingående uppgifter om Ljungbergs privatliv, intervjuer med hans fästmö, bror och pappa. Aftonbladet berättade på löpsedeln om vilken metod Ljungberg använde för att ta sitt liv. - Det här är en tragisk berättelse med stort allmänintresse, sade Aftonbladets ställf...

En familj i Stockholm förlorar sin plats i dagiskön sedan man tackat nej till en plats på ett privat daghem, berättas i Dagens Nyheter (29/12-06). Familjen ville ha plats på ett kommunalt daghem. – Det finns inget som säger att föräldrarna har rätt att kräva det ena eller det andra. Det är för komplicerat att lägga pussel efter föräldrarnas önskemål när vi har ont om platser, säger Marianne Nateus, verksamhetschef vid Katarina-Sofia Stadsdelsförvaltning. Så var det med den valfriheten. Nästa gång du erbjuds plats på en förskola i regi av Livets ord , Earth is flat Society eller Horoskopens vänner är att bara att bita det sura äpplet. Skaffa ett barn till, de kommer kanske in på den muslimska förskolan eller ett tvåspråkigt dagis. Spännande diskussioner blir det runt frukostbordet. Andra bloggar om: förskola

Juldagen. En knapp timmes rask promenad runt sjön innan ätandet och drickandet fortsätter. Alf Henrikssons beskrivning av ursprunget till julens traditioner förtjänar att återges i sin helhet: På våra breddgrader sammanfaller julen ju ungefär med vintersolståndet, och själva ordet jul är äldre än kristendomen hos oss. Dess etymologi är oklar, och om den hedniska nordiska julen vet man egentligen bara att den har existerat, att den firades vid midvinter med blot och att den blev kristnad. Dess blotta existens förklarar ju dock en del av de konstigheter som vidlåder julfirandet; det myckna fläskätande har rimligen med det förkristna blotandet att skaffa. Gröt och lutfisk här däremot ihop med den kristna fasta som förbjöd köttätande på julafton under den katolska tiden. Över huvud taget är julhögtiden ett konglomerat av seder och föreställningar av det mest skiftande ursprung. Julklapparna , införda i aristokratiska svenska kretsar först på 1700-talet, har att gör med de nyårsgåvor som ...

Vintersolståndet igår, den dag då solen står som lägst på vårt norra halvklot. Om en vecka går vi mot ljusare tider. Men första firar vi midvinterblot. ”Om den hedna nordiska julen vet man egentligen bara att den har existerat, att den firades vid midvinter med blot och att den blev kristnad. Dess blotta existens förklarar ju dock en del av de konstigheter som vidlåder julfirandet; det myckna fläskätande har rimligen med det förkristna blotandet att skaffa” , skriver Alf Henriksson i Alla årets dagar , en lärd och mycket underhållande ”evighets­kalender” I kväll börjar Lena och jag blotandet i smyg med att offra julkorven och provsmaka snapsen, i år Reimersholms Gripsholm (tidigare års favoriter är Rånäs, Hallands fläder, Herrgård och Beska droppar). Må vi vinna gudarnas välvilja och få dem att uppfylla våra önskemål. Till kvällen åker julskinkan in i ugnen, och jag skriver verser till de tre julklappar jag köpt, till Lena och en vardera till sonen och dottern. I år blir det en stil...

Jag får ett mejl från HOÖ apropå det jag skrev om att livet endast går vidare i avkommans gener: Du glömmer en sak när du diskuterar det ”eviga” livet. Eller rättare sagt två saker: Dels det, att du lever vidare, så länge som någon lever, som har känt dig som person. Dels att du lever vidare i ditt arbete, som har präglat en hel mängd människor under din livstid. John Donne har faktiskt helt rätt i sitt påpekande när han säger ”no man is an island”... Och det gäller såväl dem som ännu är ofödda, som dem som sedan länge är döda. Också det ett skäl att gör något meningsfullt av vår korta stund här på jorden. Lästips 1: Ingen människa är en ö ; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Efter en predikan av den engelske prästen och författaren John Donne (1573–1631), använt som motto i Ernest Hemingways roman Klockan klämtar för dig (1940; svensk övers. av Thorsten Jonsson). Lästips 2: Vilhelm Mobergs roman Din stund på jorden om en åldrande svensk-amerikans tankar i...

Julnumret av Folket i Bild/Kulturfront ramlar ner i brevlådan. Dubbelt så tjockt som vanligt, ovanligt välmatat och omväxlande inför julen. Solveig Giambanco samtalar med poeten och författaren Folke Isaksson, Peter Curman skriver om hur EU-kommissionen beställer kultur för att stärka ”den europeiska identiteten”, ett stort reportage om ABF-huset i Stockholm med intervjuer av männen bakom stans främsta inrättning för folkbildning, Jan Myrdal och Ingemar Folke skriver om yttrande- och tryckfriheten med anledning av Regnerkommissionens ”debattbetänkande”. Ett porträtt av Pentti Saarikoski, Sigyn Meder artikel om mordvågen mot Iraks välutbildade samt ett stort tema om konsumtion lagom inför jul kompletterar bilden. Folket i Bild var en gång mitt universitet (lyrikgruppen, distributionskommittén, resorna bland lokalgrupperna, arbetarförfattarna!). Även i de perioder jag varit borta från det aktiva arbetet har tidningen varit ett andningshål i tillvaron när den kommit, till en början var fj...

En helt annan skildring av vårt möte med döden tar jag del av i boken Om sorg & omsorg. Bilder och röster från hospice (Hammar Förlag 2006), om vård i livets slutskede vid Bräcke Helhetsvård. Fotografen Hillevi Nagel har följt verksamheten vid detta kristna hospice i Göteborg under tre års tid. Resultatet har blivit en serie starka bilder ackompanjerade av personalens och gästernas egna berättelser. Jag läser om den unga kvinnan med en aggressiv cancer, ensamstående mor till en treårig son, och med bara en kort tid kvar att leva. En förälder berövas rätten att se sitt barn växa upp, ett barn förlorar sin förälder innan livet knappt börjat. Inför den döden kan jag bara känna en maktlös vrede. Det sker dagligen och stundligen runt vår jord. Och just därför... Alla reagerar vi olika inför det oundvikliga slutet. Några vill vara starka och håller masken – inför sig själva och sina barn. ”Väldigt få uttrycker att de är nöjda och färdiga. De flesta känner oro, rädsla och ångest in...

Jag läser Fredric Karén och Björn Larsson Rosvalls reportage i söndagens Svenska Dagbladet (17/12) om ungdomskamraten Mats väg till den sista vilan på den schweiziska självmordskliniken Dignitas . Mats är ms-sjuk. På senare år har sjukdomen tagit en allvarligare vändning. Tidigare fylld av kraft och livsglädje (med 4087 vinylskivor i hyllorna) tynar han nu sakta bort i den jävulska sjukdomen. Snart återstår bara ryggläge och långsam kvävning. Det är ett reportage fylld av humor, värme, sorg och ilska. Sällan ställs konflikten mellan vad som är rätt för individen och rätt för samhället på sin spets så som i fallet med dödshjälp. Vad som är rätt för den enskilde är inte alltid rätt i ett större sammanhang. Självklart kan varje människa välja att avsluta sitt liv för egen hand. Självmord är inte straffbart i vårt land längre. Men ingen människa är en ö. Vi ingår i ett socialt, kulturellt och politiskt sammanhang. För att uttrycka det i klartext: Säg den biståndsbedömare eller ekonomiansv...

Så var det då äntligen sagt, det som ekonomer och politiker alltid hummar om när arbetslösheten, räntan och frågan om Riksbankens oberoende kommer på tal. I en ledarkommentar skriver Niklas Ekdal: Nu är det ju inte finansministern som hittat på detta med jämviktsarbetslösheten för att vara elak. Det ingår i Riksbankens uppdrag att höja räntan när inflationen sticker över en viss nivå, vilket den gör när arbetslösheten understiger en viss nivå. ( Dagens Nyheter 14/12) Om vi för en stund accepterar att sambandet mellan inflation och arbetslöshet ser ut på det sättet (vilket inte alla gör), så har Leif Petersen en intressant analys i onsdagens Svenska Dagbladet . Av inflationen på 1,7 procent i november står Riksbanken själv för 0,6 procentenheter (genom ökade räntekostnader) och högre elpriser för 0,9 procentenheter, enligt Petersen. Återstår alltså 0,2 procents inflation, det vill säga i praktiken ingen inflation alls, som nu Riksbanken ska nedkämpa genom ytterligare höjningar av räntan...

Vännen SW skriver i ett mejl: ”Såg Uppdrag Granskning ikväll och undrade var mitt engagemang i palestinafrågan tagit vägen. Dags att ta tag i det igen!”. För några veckor sedan var en annan gammal bekant inne på samma tankegångar: ”Förövrigt är palestinafrågan den fråga där jag fortfarande på ett ’barnsligt’ sätt vägrar att förstå västvärldens realpolitik. Det verkar inte röra europapolitiken så mycket vad Israel än gör. Nya vapen, oproportionella ’hämndaktioner’, förstörelse av alla möjligheter för de pragmatiska/sansade palestiniernas försök att bygga ett eget land. Jag har träffat unga palestinier som berättar om den hemska vardagen - och de blir trots det inte terrorister. Man blir stum, säger att man hoppas att vi kan göra något via EU, men skäms.” Jag frågar mig varför jag inte själv skriver mer om Israel-Palestinafrågan? Är min tystnad densamma som alla andra människors; den tystnad man känner när en buse härjar i en tunnelbanevagn och medpassagerarna generat tittar bort eller s...

Jag ser Fredrik Lindströms program om Sverige och svensk mentalitet och kommer att tänka på den rumänske tryckare jag en gång fick skjuts med. Han hade bott i vårt land i många år och ägde nu ett tryckeri i utkanten av Lund. Hans släkträd var en brokig blandning av rumäner, vitryssar och diverse folkslag från Balkan. Vi diskuterade skillnader och likheter mellan olika folk när han plötsligt sa: – Jag förstod mej inte på er svenskar förrän jag insåg att ni bara har en skörd. Det är därför ni alltid måste organisera allt. Ni har aldrig haft en andra chans. Tyvärr gick hans tryckeri i konkurs kort därerfter. Fredrik Lindströms program ”Världens modernaste land...” visas på onsdagar i SVT2 från och med den 13 december. Läs mer på programmets hemsida .

Efter avslutat arbete begrundar jag Predikarens ord (duger bra även i den nya bibelöversättningen): Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred. Predikaren (3:1-8)

”De personliga skandalerna ... krymper säkerhetsavståndet till det minimum av tillit som måste finnas mellan människor om samhället ska kunna fortsätta att vara ett samhälle och inte förfalla till en anarkistisk tummelplats för stridiga viljor utrustade med mycket skiftande resurser att hävda dem. Osökt infinner sig den nedbrytande frågan vad det är för mening med att motstå frestelser, om de som säger sig ledas av politiska visioner om allas bästa inte gör det.” (Arne Jarrick, Svenska Dagbladet 19 okt 2006) Alla som haft barn vet att de gör som de vuxna gör, inte som de säger. Tanken kommer för mig när jag hör kommentarerna till folkpartiets interna utredning om dataintrånget hos socialdemokraterna. Kritiken från partiets etikgrupp under Stefan Einhorns ledning är inte nådig ( SvD 11 dec ) och partistyrelse har nu beslutat att riksorganisationens chefer ska gå en ledarskapsutbildning och alla anställda en etikutbildning. Dessutom ska partiet tillsätta en permanent etikkommitté. (Tänk ...

Ännu en svensk har satts upp på FN:s sanktionslista, misstänkt (inte dömd) för samröre med al-Qaida. Alla hans tillgångar fryses, ingen får ingå någon ekonomisk uppgörelse med mannen. Om detta tolkas efter bokstaven skulle han var dömd till döden, genom svält. Frågan är om kommunen ens får leverera vatten till hans bostad. Om den svenska regeringens undfallenhet har många redan sagts vad som finns att säga. Fredlösa under medeltiden fick i alla fall sin sak prövad inför tinget. Ingen har mig veterligt dock kommenterat inslaget på ABC-Nytt i fredags där nyheten om den misstänkte illustreras med bilder från fredagsbönen i den muslimska församling söder om Stockholm som mannen tillhör. Vad är avsikten? Vill man med detta ha sagt att alla muslimer är potentiella terrorister? Eller ”bara” illustrera det faktum att mannen lär vara mantalskriven hos församlingen? Terrorister i startgroparna? enligt ABC. Mattias Gardell har gjort en föredömlig översikt över olika politiska strömningar i islam,...

Jag promenerar längs järnvägsbron mellan Riddarholmen och Södermalm. Har varit på ett möte inne stan och vill sträcka på benen en stund. Ute på Riddarfjärden skummar vågorna i blåsten. Länsar är utlagda för att markera den beslutade, icke påbörjade järnvägstunneln. Framme på Södersidan skymtar öppningen för det påbörjade, icke beslutade tredjespåret. På andra sidan järnvägsbron dundrar den ständigt pågående, aldrig ifrågasatta biltrafiken. Efter att ha klättrat uppför trapporna mot Hornsgatan svänger jag vänster och hamnar utanför entrén till Hilton Hotell. Dagen har varit bra och jag beslutar mig för att fira lite. Jag går in genom svängdörrarna och letar mig fram till lobbybaren. Hotellet har legat här i många år, men det är första gången jag är här. I främmande städer hamnar jag alltid i hotellbarer, men aldrig i Stockholm. Jag beställer en mellanöl, får en skål med snacks och betraktar utsikten. Jag upphör aldrig att fascineras av att jag kan gå in på ett stort hotell, beställa vad...

Mycket Finland idag på självständighetsdagen. I Svenska Dagbladet recenserar Håkan Arvidsson Martin Hårdstedts bok Finska kriget 1808-1809 (Prisma 2006) och hur det som i Runebergs diktning framställts som en ärans och hjältarnas strid här skalats av all glamour: ”... kriget framstår som ett outhärdligt lidande präglat av svält, umbäranden och vanskötsel. I denna kraftmätning var den svenska krigsmakten chanslös, bland annat på grund av stats- och krigsledningarnas inkompetens. ... Det är kanske därför föga förvånande att krigets olyckor ledde till en statskupp, Gustav IV Adolf avsattes och efterträddes temporärt av sin farbror Karl XIII.” Detta var alltså den senaste gången svensk trupp var indragen i ett krig och inledningen till en tvåhundraåriga period av alliansfrihet och fred, numera historia genom det svenska deltagandet i Natos krigföring i Afghanistan. Och på Under strecket i samma tidning fortsätter Bo Huldt debatten om det finska fortsättningskriget (”Anfall var Finlands ...

Jag ser Per Lappins dokumentär Den deprimerade reportern på söndagkvällen. Det är nu två och ett halvt år sedan jag själv fick diagnosen depression. Jag hade under flera års tid varit nedstämd, irriterad, haft ångest och svårt att sova och koncentrera mig. Till slut gick jag till distriktsläkaren. Genom prover kunde vi utesluta alla former av kroppsliga åkommor, inklusive mina inbillade hjärtbesvär. Tack vare kontakt med en terapeut blev jag hänvisad till en psykiater som konstaterade att jag led av en medelsvår depression. På en skala 1–10 var jag en femma eller sexa. I mitt fall troligtvis en kombination av gener (min far led av depression under hela senare delen av sitt liv) och inlärt beteende (få uppmärksamhet genom att ständigt vara duktig). Genom att ta antidepressiva mediciner (SSRI-preparat) återfick jag orken och lusten att leva, genom samtal med en terapeut började jag förstå mig själv och fick hjälp att utveckla alternativa beteenden i kritiska situationer. Samtalen ...