Min svägerska berättar att man byggt om på apoteket där hon jobbar. Mer hudvård och skönhetsprodukter.
– Åh, har det blivit taxfree här? frågar de luttrade kunderna på jakt efter värktabletter och magsårsmedicin.
Man har alltså byggt om. Inga stolar till de kunder som väntar på att bli expedierade. Personalen protesterar när de ser ritningarna. Nej, kunderna ska cirkulera i butiken medan de väntar, säger de ansvariga. Lockas att impulsköpa andra produkter. – Men de 80-åriga tanterna med värkande ben som väntar på ska de om också cirkulera? frågar personalen. – Då får ni skriva en internrapport.
Ombyggnaden blir färdig. Klagomålen kommer. Rapporter skrivs. Och efter fjorton dagar är nya stolar beställda. Men för att få plats med dem är man tvungen att möblera om i den nu inte helt optimala butiken.
Andra runt middagsbordet där vi sitter, fyller på med berättelser om apotek med en enda stol där kunderna cirkulerar som rovdjur runt denna, i väntan på att den ska bli ledig. Andra apotek har klappstolar hängande på väggen, lika svårbemästrade som svåra att sitta på för värkbrutna åldringar.
Svägerskan med många år i branschen förklarar hur det ligger till. Efter avregleringen tjänar apotekskedjorna inga pengar på medicinerna, dessa är endast betet som man kan locka kunderna in i butiken, sen gäller det att få dem att köpa andra produkter. Därför cirkulation och inga stolar. Samtidigt måste vanligt förekommande mediciner beställas hem. Vi kan ju inte ha allt i lager, säger svägerskan. Då blir det gammalt. Stockholms översvämmas av apotek, men medicin blir allt svårare att få tag i.
– Åh, har det blivit taxfree här? frågar de luttrade kunderna på jakt efter värktabletter och magsårsmedicin.
Man har alltså byggt om. Inga stolar till de kunder som väntar på att bli expedierade. Personalen protesterar när de ser ritningarna. Nej, kunderna ska cirkulera i butiken medan de väntar, säger de ansvariga. Lockas att impulsköpa andra produkter. – Men de 80-åriga tanterna med värkande ben som väntar på ska de om också cirkulera? frågar personalen. – Då får ni skriva en internrapport.
Ombyggnaden blir färdig. Klagomålen kommer. Rapporter skrivs. Och efter fjorton dagar är nya stolar beställda. Men för att få plats med dem är man tvungen att möblera om i den nu inte helt optimala butiken.
Andra runt middagsbordet där vi sitter, fyller på med berättelser om apotek med en enda stol där kunderna cirkulerar som rovdjur runt denna, i väntan på att den ska bli ledig. Andra apotek har klappstolar hängande på väggen, lika svårbemästrade som svåra att sitta på för värkbrutna åldringar.
Svägerskan med många år i branschen förklarar hur det ligger till. Efter avregleringen tjänar apotekskedjorna inga pengar på medicinerna, dessa är endast betet som man kan locka kunderna in i butiken, sen gäller det att få dem att köpa andra produkter. Därför cirkulation och inga stolar. Samtidigt måste vanligt förekommande mediciner beställas hem. Vi kan ju inte ha allt i lager, säger svägerskan. Då blir det gammalt. Stockholms översvämmas av apotek, men medicin blir allt svårare att få tag i.
Kommentarer