Fortsätt till huvudinnehåll

Noterat juni 2014

En kväll ensam i stan börjar jag städa bokhyllor, den med svensk skönlitteratur. Osorterad sedan jag packade upp den vid flytten. Alla har sina system, jag föredrar bokstavsordning efter författarnamn. Vill kunna hitta den bok jag söker snabbt när jag behöver den. Jag håller på hela helgen. Hittar en och annan favorit som jag glömt, ser att jag lånat ut andra som jag plötsligt saknar. Många författarskap med början i ett samhällstillvänt 1950-och 60-tal, mest män (Delbanc, Ehnmark, Forssell, Lars Gustafsson, Sven Lindqvist, Myrdal, Rådström). Arbetarförfattarna tar stort utrymme, Ivar Lo främst vars passionsnoveller återuppväckte mitt intresse för honom på 70-talet. Strindberg står bland klassikerna på en annan hylla. Kvinnorna mer enstaka stora läsupplevelser, sällan hela författarskap. Men där finns förstås Elsie Johansson, Moa M och Bodil Malmsten.

Ett annat system vore att sortera efter årtal, se vilka böcker som kom ut ut under samma period, samtida författarskap. Se mönster i tiden. Men det får bli en annan gång.
*
El Mondongo (Soundway presents Colombia! The Golden Age of Discos Fuentes. The Powerhouse of Colombian Music 1960-76) utmärkt musik att städa till. Efteråt kan man ta sig en svängom på vardagsrumsgolvet.
*
Har inte blivit mycket Fotbolls-VM för min del men jag ser Uruguay besegra England. Som ständigt pålästa Johanna Frändén påpekar, en nation med 3,5 miljoner invånare och 42 000 registrerade fotbollsspelare, men som vunnit de latinamerikanska mästerskapen flest gånger. Det sagt apropå att det i Sverige med 2,5 gånger fler invånare och 336 215 registrerade spelare (över 15 år) varav 89 362 damer (2013) brukar klagas över att vårt land är för litet för att få fram ett landslag av klass. (Vilket för övrigt motbevisas av årgången 1994–2004)
*
Argumenten efter EU-valet spretar. Å ena sidan den proklamerade linjen inför valet: ”Det är viktigt att rösta. För demokratin”. Sen när icke önskvärda partier väljs in heter det att parlamentets befogenheter trots allt är begränsade. (Som i spelet om ny ordförande för kommissionen). Men även vi som avstod från att rösta måste nog klargöra våra positioner. Vi kan å ena sidan säga att vi avstår från att rösta för att EU-parlamentet har för lite makt. Men följer av det att det vore bättre om parlamentet fick reell makt över budget, gemensamma skatter för hela unionen, utse kommission (=regering), gemensamt försvar, dvs. allt det som en folkvald församling i en parlamentarisk demokrati förväntas göra? Mitt svar är nej. Alltså avstår jag från att rösta, men inser att det kan finnas andra avvägande i nuet (som de H. anför i sin kommentar) som kan väga över.
*
Just som jag trott att vi satt punkt samtalet om Egenmäktigt förfarande läser jag i senaste numret av Språktidningen en intervju med författaren Lena Andersson.
– I de andra böckerna har jag försökt visa på något som har en intellektuell analys bakom sig, men jag har inte redovisat analysen. Nu gjorde jag det, och det fick ett betydligt bättre mottagande. Jag tror att jag varit för kryptisk tidigare och tänkt att läsarna skulle förstå själva. Men de har nog inte riktigt gjort det. … I det här fallet gör Ester en felbedömning, men inte av kärleken: den kan ju infinna sig. Men det är intressant att hon inte är hjälpt av sitt förnuft, utan snarare belastad av det.
När jag googlar ser jag att en del läst boken närmast som en våldtäktsskildring, och det är Hugo Rask som är gärningsmannen. Se för övrigt Håkan Lindgrens utmärkta artikel om identitet i SvD. Och kön är ju definitivt en identitet som det är svårt att komma ifrån
*
Annika Ström-Melin är en journalist med vänsterförflutet som numera hyllas på SvD:s ledarsida för att ha tagit sitt förnuft till fånga . I Dagens Nyheter (Pampig tillställning, DN 7/6 2014, ej på nätet) skriver hon om högtidlighållande av Dagen D, ”då de allierade styrkorna inledde den avgörande offensiven mot Hitlers trupper”.

Att Vladimir Putin också fått en inbjudan berodde ”enligt Frankrikes president” på att denne är ”representant för det ryska folket som gjorde så stora och så avgörande insatser i kampen mot Hitler”. Bad guy Putin sägs ha vankat fram över den röda mattan” på sitt karaktäristiska sett”. Hur Barack Obama eller övriga potentater förflyttade sig framgår inte

Landstigningen i Normandie var alltså, på Ström-Melins väl avvägda journalistprosa, inledningen på ”den avgörande offensiven mot Hitlers trupper”, Rysslands insats (30 miljoner döda) var däremot stora och avgörande ”enligt Hollande”.

– Krigspropaganda, säger sonen när vi ses i bastun.
*
En del skräppost i mejlen är mer underhållande än annan:
Hi,
We having a Swingers Party this weekend both in Johannesburg and Cape Town concurrently. Here is some more info which i hope will entice you to join us, you can bring as many partners as you wish...
ALL are welcome.
* Bring your own toys.
* A bottle of Champagne is given at the entrance upon arrival.
* Total nudity / semi nudity is allowed, whatever makes you comfortable.
* May watch or be watched.

Register now to experience this awesome swing party!!!
The cost is only R450 for singles and R700 per couple.
*
Hallå världen, vad var det egentligen som hände i Afghanistan? Jag läser i senaste numret av Afghanistan.nu om krigets facit. Nu dryper västmakterna/alliansen iväg utan närmare kommentarer eller ceremonier. Efter sig lämnar de en sönderslaget stat, till en kostnad av tusentals miljarder kronor (billions of dollar). Ingen närmare analys eller utvärdering av insatsen lär heller ske. Amerikanerna stannar kvar i sin överdimensionerade Bagram-bas, Kosovo en annan sönderslagen stat rymmer för övrigt USA:s största militärbas utanför det egna landets gränser (Camp Bondsteel).
*
Det är inte varje dag jag kallar mig feminist, men jag läser och instämmer i uppropet Feministiskt nej till surrogatmödraskap. Frågan liknar debatten om dödshjälp, individens rätt contra samhällets.

Den som vill fördjupa sig i frågan kan med fördel läsa Kajsa Ekis Ekman Varat och varan (Leopard förlag)

Kommentarer

Läs mer

Hur jag blev den jag blev: Historien upprepar sig

Historien upprepar sig, första gången som tragedi andra gången som fars, skrev Karl Marx. Något liknande kan man säga om det som utspelade sig i Folket i Bild i början av 00-talet. Krigen i det forna Jugoslavien blev något av en vattendelare inom vänster. På ena sidan de som stödde USA:s och Natos bombningar av Serbien. Själv sällade jag mig till dem som – utan att för den skull älska Serbien – såg bombningarna som ett brott mot folkrätten, med risk för att bli prejudicerande för den framtida världsordningen. Resultatet av krigen och västvärldens inblandning i Libyen, Irak och Afghanistan tycker jag stärker den ståndpunkten. Folket i Bild hade jag följt på avstånd under 90-talet och noterat att tidningen fortfarande levde, nu med bokförläggaren Kalle Hägglund som redaktör och Erik Göthe som kassör. Upplagan hade fortsatt att sjunka. Tidningen hade undvikit att ta ställning inför folkomröstningen om svenskt medlemskap i EU och blivit alltmer irrelevant. Det rådde oreda i ekonomin och de...

Hur jag blev den jag blev: Frilansredaktören

Ibland har jag fått frågan: ”Vad gör en förlagsredaktör?” Jag brukar svara: ”In i ena ändan kommer en bunt papper med mer eller mindre färdigskrivna texter och ut i den andra ändan ska det komma en bok. Redaktörens uppgift är att lotsa arbetet längs hela eller delar av vägen. Det kan vara språkgranskning, faktakoll, formgivning och tryckerikontakter.” Till mina filosofiska vänner brukar jag säga att förlagsredaktörens är ett samtalsyrke med tre poler: upphovsmannen, förlagsredaktören och texten. Vilket ibland kan vara nog så knepigt. En förläggare har entusiastiskt antagit ett manus för publicering, sen är det min uppgift att hitta och påvisa fel och oklarheter. Samtidigt ska jag upprätthålla en förtroendefull relation med upphovsmannen. Redaktörens uppgift är att likna vid en barnmorskas.* * Sommaren 1980 hade jag slutat på Ordfronts förlag och var barnledig under hösten med sonen. Jag hade beslutat mig för att pröva på tillvaron som frilans. Jag fick mitt första uppdrag av Ebbe Carl...

Hur jag blev den jag blev: Gotland

Min första kontakt med Gotland var när jag gjorde lumpen 1973. Jag var placerad på sjömätaren Johan Månsson och vi låg och mätte en uppgrundning utanför Hoburgen på södra Gotland. När det var dåligt väder tog vi någon av småbåtarna in till Vändburg och gick till pensionat Holmhällar och drack öl. När de andra tog sin andra och tredje öl valde jag att promenera i omgivningarna. Den höga öppna himlen och karga naturen fångade mig – som hittills tillbringat somrarna i ett lummigt Sörmland – omedelbart. Den sommaren cykelsemestrade min dåvarande flickvän och jag på ön. Stretade runt med alldeles för tung packning på de hårt trafikerade huvudvägarna. Detta var långt innan dagens utmärkta cykelleder. Påsken 1979 flydde Lena och jag våra familjer och gifte oss i Visby tillsammans med två vänner från Stockholm. Vi vittnade åt varandra och åt bröllopsmiddag på klassiska Lindgården. Vi hyrde hus i Själsö och kuskade Gotland runt i en gammal folkabubbla och tittade på kyrkor. Det var fortfarande ...

Hur jag blev den jag blev: ”Är det du som är filosofen?”

– Är det du som är filosofen? En kille i tjugoårsåldern kommer insläntrande i den lilla möteslokalen i biblioteket i Hagsätra. Vi är ett tiotal personer som samlats till månadens filosofikafé. Ämnet för kvällen, som deltagarna själva valt, är ”Finns Gud?” – Nej, svarar jag, det är ni som är filosoferna. * Arbetsbördan som ansvarig och mädchen für alles på Folket i Bild hade till slut blivit för stor. Vi hade också sålt vårt hus där vi bott 18 år och flyttat till en lägenhet i Hammarby Sjöstad. Hela tillvaron var i gungning och jag blev sjukskriven för utmattningsdepression. Jag började också gå på samtal hos en psykoterapeut. Efter att ha klarat av det obligatoriska utforskandet av barndomen och en del kbt-övningar kom våra samtal att handla om mycket annat. Hon hade en bakgrund inom näringslivet och vi samtalade om relationer, behovet av balans i tillvaron och mina ”affärsplaner”. Jag började inse att vi i vår kultur gärna sjukdomsförklarar många av de kriser som hör livet till. Därfö...