Fortsätt till huvudinnehåll

Noterat juni 2014

En kväll ensam i stan börjar jag städa bokhyllor, den med svensk skönlitteratur. Osorterad sedan jag packade upp den vid flytten. Alla har sina system, jag föredrar bokstavsordning efter författarnamn. Vill kunna hitta den bok jag söker snabbt när jag behöver den. Jag håller på hela helgen. Hittar en och annan favorit som jag glömt, ser att jag lånat ut andra som jag plötsligt saknar. Många författarskap med början i ett samhällstillvänt 1950-och 60-tal, mest män (Delbanc, Ehnmark, Forssell, Lars Gustafsson, Sven Lindqvist, Myrdal, Rådström). Arbetarförfattarna tar stort utrymme, Ivar Lo främst vars passionsnoveller återuppväckte mitt intresse för honom på 70-talet. Strindberg står bland klassikerna på en annan hylla. Kvinnorna mer enstaka stora läsupplevelser, sällan hela författarskap. Men där finns förstås Elsie Johansson, Moa M och Bodil Malmsten.

Ett annat system vore att sortera efter årtal, se vilka böcker som kom ut ut under samma period, samtida författarskap. Se mönster i tiden. Men det får bli en annan gång.
*
El Mondongo (Soundway presents Colombia! The Golden Age of Discos Fuentes. The Powerhouse of Colombian Music 1960-76) utmärkt musik att städa till. Efteråt kan man ta sig en svängom på vardagsrumsgolvet.
*
Har inte blivit mycket Fotbolls-VM för min del men jag ser Uruguay besegra England. Som ständigt pålästa Johanna Frändén påpekar, en nation med 3,5 miljoner invånare och 42 000 registrerade fotbollsspelare, men som vunnit de latinamerikanska mästerskapen flest gånger. Det sagt apropå att det i Sverige med 2,5 gånger fler invånare och 336 215 registrerade spelare (över 15 år) varav 89 362 damer (2013) brukar klagas över att vårt land är för litet för att få fram ett landslag av klass. (Vilket för övrigt motbevisas av årgången 1994–2004)
*
Argumenten efter EU-valet spretar. Å ena sidan den proklamerade linjen inför valet: ”Det är viktigt att rösta. För demokratin”. Sen när icke önskvärda partier väljs in heter det att parlamentets befogenheter trots allt är begränsade. (Som i spelet om ny ordförande för kommissionen). Men även vi som avstod från att rösta måste nog klargöra våra positioner. Vi kan å ena sidan säga att vi avstår från att rösta för att EU-parlamentet har för lite makt. Men följer av det att det vore bättre om parlamentet fick reell makt över budget, gemensamma skatter för hela unionen, utse kommission (=regering), gemensamt försvar, dvs. allt det som en folkvald församling i en parlamentarisk demokrati förväntas göra? Mitt svar är nej. Alltså avstår jag från att rösta, men inser att det kan finnas andra avvägande i nuet (som de H. anför i sin kommentar) som kan väga över.
*
Just som jag trott att vi satt punkt samtalet om Egenmäktigt förfarande läser jag i senaste numret av Språktidningen en intervju med författaren Lena Andersson.
– I de andra böckerna har jag försökt visa på något som har en intellektuell analys bakom sig, men jag har inte redovisat analysen. Nu gjorde jag det, och det fick ett betydligt bättre mottagande. Jag tror att jag varit för kryptisk tidigare och tänkt att läsarna skulle förstå själva. Men de har nog inte riktigt gjort det. … I det här fallet gör Ester en felbedömning, men inte av kärleken: den kan ju infinna sig. Men det är intressant att hon inte är hjälpt av sitt förnuft, utan snarare belastad av det.
När jag googlar ser jag att en del läst boken närmast som en våldtäktsskildring, och det är Hugo Rask som är gärningsmannen. Se för övrigt Håkan Lindgrens utmärkta artikel om identitet i SvD. Och kön är ju definitivt en identitet som det är svårt att komma ifrån
*
Annika Ström-Melin är en journalist med vänsterförflutet som numera hyllas på SvD:s ledarsida för att ha tagit sitt förnuft till fånga . I Dagens Nyheter (Pampig tillställning, DN 7/6 2014, ej på nätet) skriver hon om högtidlighållande av Dagen D, ”då de allierade styrkorna inledde den avgörande offensiven mot Hitlers trupper”.

Att Vladimir Putin också fått en inbjudan berodde ”enligt Frankrikes president” på att denne är ”representant för det ryska folket som gjorde så stora och så avgörande insatser i kampen mot Hitler”. Bad guy Putin sägs ha vankat fram över den röda mattan” på sitt karaktäristiska sett”. Hur Barack Obama eller övriga potentater förflyttade sig framgår inte

Landstigningen i Normandie var alltså, på Ström-Melins väl avvägda journalistprosa, inledningen på ”den avgörande offensiven mot Hitlers trupper”, Rysslands insats (30 miljoner döda) var däremot stora och avgörande ”enligt Hollande”.

– Krigspropaganda, säger sonen när vi ses i bastun.
*
En del skräppost i mejlen är mer underhållande än annan:
Hi,
We having a Swingers Party this weekend both in Johannesburg and Cape Town concurrently. Here is some more info which i hope will entice you to join us, you can bring as many partners as you wish...
ALL are welcome.
* Bring your own toys.
* A bottle of Champagne is given at the entrance upon arrival.
* Total nudity / semi nudity is allowed, whatever makes you comfortable.
* May watch or be watched.

Register now to experience this awesome swing party!!!
The cost is only R450 for singles and R700 per couple.
*
Hallå världen, vad var det egentligen som hände i Afghanistan? Jag läser i senaste numret av Afghanistan.nu om krigets facit. Nu dryper västmakterna/alliansen iväg utan närmare kommentarer eller ceremonier. Efter sig lämnar de en sönderslaget stat, till en kostnad av tusentals miljarder kronor (billions of dollar). Ingen närmare analys eller utvärdering av insatsen lär heller ske. Amerikanerna stannar kvar i sin överdimensionerade Bagram-bas, Kosovo en annan sönderslagen stat rymmer för övrigt USA:s största militärbas utanför det egna landets gränser (Camp Bondsteel).
*
Det är inte varje dag jag kallar mig feminist, men jag läser och instämmer i uppropet Feministiskt nej till surrogatmödraskap. Frågan liknar debatten om dödshjälp, individens rätt contra samhällets.

Den som vill fördjupa sig i frågan kan med fördel läsa Kajsa Ekis Ekman Varat och varan (Leopard förlag)

Kommentarer

Läs mer

Breven från Bodil

Jag träffade Bodil Malmsten endast vid ett tillfälle. Det var någon gång i slutet av 80-talet. Folket i Bild hade författarafton på Strindbergssalen (numera Intima teatern) vid Norra Bantorget i Stockholm. Nils Granberg ansvarade för programmet. Jag skulle säga några ord som inledning och presentera författarna. Vi var båda rätt nervösa. Bodil kom, hälsade och frågade om Lars Forssell, en annan av de medverkande författarna, hade kommit. Hon såg fram emot att träffa honom. (Forssells ständiga förmåga att inte dyka upp eller lämna återbud i sista minuten var en av orsakerna till vår nervositet.) Men Lars Forssell kom, nykter och samlad, och läste med bravur sin långa dikt ”Ola med handklaveret”. Alla jublade. Bodil läste en av sina dikter. Att så här, i början av en text om Bodil Malmsten, lyfta fram Lars Forssell innebär inte att förminska (”gösta”) henne. Tvärtom, det var i den traditionen, med namn som Forssell, Pär Rådström, Marianne Höök m.fl., hon hade ett av sina ben (den folk...

Hur jag blev den jag blev (6:5): Ordförande på ett stormigt hav

Uppdaterad 2025-11-17  En ordförandes främsta uppgift är, sägs det, att hålla samman organisationen, vare sig det gäller ett politiskt parti eller den lokala schackklubben. I det avseendet var väl min tid som ordförande för Folket i Bild ett misslyckande. Stefan Lindgren hade anställts som ny redaktör. Stämningen var infekterad, blotta det faktum att jag ställt upp som ordförande fick mig i somligas ögon att betraktas som tillhörande fiendelägret. Ett försök från min sida att övertala Jörgen Widsell att acceptera ett dubbelkommando på tidningen vid sidan av Stefan (liknande det de haft på Gnistan ) misslyckades. Jörgen gick sedermera till Jan Stenbeck och startade Tidningen Z . SKP började falla samman, men då hade jag redan lämnat partiet. Min tid som ordförande kom i hög grad att kännetecknas av jakt på pengar. En kontrollbalansräkning hade troligen visat att bolaget var på obestånd. Lösningen, som styrelseledamoten Anders Runebjer presenterade, var att föra över verksamheten i e...

Hur jag blev den jag blev 7: Förlagsredaktören

Vi satt i en glasbur i en industrilokal på Döbelnsgatan i den del mellan Vasastan och Östermalm som stockholmarna kallar Sibirien. De fönsterlösa lokalerna sträckte sig över ett helt källarplan och hade tidigare varit hemvist för De Förenade FNL-grupperna. Lokalen hade nu övertagits av Ordfront. Vår bur var placerad strax intill garageinfarten, där lastbilar kom och gick med papper till tryckeriet, pallar med ark och färdiga böcker till och från binderiet. På vintern drog det iskallt från de öppna garagedörrarna. Dieselgaserna blandades med den stickande lukten från repron och doften av varmt, flytande vax från originalavdelningen längre in i lokalen. Genom betonggolvet fortplantade sig dunket från tryckpressarna. Utanför vår bur fanns boklagret där vi packade och levererade böcker till recensenter och de många mindre återförsäljarna. Året var 1977. Vi som satt inne i den gamla förmansburen var Dan, som börjat något halvår tidigare, Ylva som skötte marknadsföring och distribution och s...

Hur jag blev den jag blev: Teatergruppen

Jag hamnade i teatern av en slump. När jag slutade grundskolan hade jag valt samhällsvetenskaplig linje med estetisk inriktning. Det var teckning som intresserade mig. På skolan i Gubbängen fanns även drama som tillval. Det var avslappningsövningar, röstträning och improvisationer ett par timmar i veckan. Vår dynamiske lärare, gift med Ingmar Bergmans äldsta dotter, undervisade på flera gymnasieskolor runtom i Stockholm. Förutom vår skola Gubbängen: Kärrtorp, Sveaplan och Nya Elementar i Åkeshov. Med tiden började vi samlas på Sveaplans gymnasium på fredagskvällarna. I den stora aulan ägnade vi oss tillsammans med elever från de andra skolan åt att improvisera, dansa och öva tillsammans. Dessförinnan brukade några av oss gå på restaurang Norrås vid Odenplan och äta Coeur de filét Provencale, dricka vin och känna oss vuxna. När vår lärare lyckades ordna en studio, modernt utrustad med video, ljudanläggning m.m. högst upp i Nya Elementar förlade vi våra frivilliga timmar dit. Mitt intres...