Mitt i natten vaknar jag i en dröm. Jag går upp. Tar med mig anteckningsboken. Drömmen har varit kristallklar. Jag har gått runt i ett hus. (Det är tydligen mitt men har varit uthyrt en tid.) Det är mörkt och jag gömmer viktiga papper på olika ställen, på toaletten, i en överfull garderob osv. Syftet är att locka någon (oklart vem) att sig in i huset. Denne är den enda som kan leda mig till en hemlighet som jag är på spåren. Personen är samtidigt väldigt farlig förstår jag. Och jag får inte visa att jag är hemma. (Ändå står min/vår bil fullt synlig på parkeringen.) Allt detta tänker jag i drömmen. Och där vaknar jag.
***
Drömmarna har i alla tider och kulturer setts som meddelanden som behöver uttydas. Alltsedan Freud dagar finns det böcker i ämnet som ger encyklopediska förklaringar till varje tänkbart föremål och episod . Ett hus sägs då symbolisera det egna jaget osv. Raka motsatsen är de som ser drömmar enbart som neurologiska reflexer. En sorts ”myrornas krig” när hjärnan vilar. Nog tror jag att vi i drömmen bearbetar sådant vi upplevt eller känner. Men som en bekant sa, man ska akta sig för att tolka andras drömmar som om de vore ens egna. Har vi alla vår egen symbolvärld eller finns det universella bitar (arketyper) i vårt drömliv?
Kommentarer