eller
Varför jag inte åker till bokmässan
Det blippar till i mobilen. Ett mess trillar in från en
författare och kollega:
”Tom! Var är du? Jag trodde du bodde på bokmässan. Här glider vi runt på en göteborgsk räkmacka och levererar plattityder… medan vi ju vet att det är du som gjort jobbet. Nu är det gratis fylla på x:s kreditkort.”
Ja, varför är jag inte på bokmässan? Det är två år sen sist
nu, och dessförinnan åtta år. Men under slutet av 80-talet och hela 90-talet bodde
jag där, bokstavligt. När någon ringde och ville få mig att köpa annonsplats i en
facktidskrift eller boka plats på nån mässa kunde jag alltid svara att de
pengar jag har till marknadsföring de lägger jag på hotell och resa till bokmässan
i Göteborg. Där finns alla en frilansande redaktör i bokbranschen behöver.
Ungefär så. Men inte nu längre. Varför?
Det finns förstås en personlig dimension i det här som
handlar om en sjukskrivning, depression och utmattning i början av 2000-talet
(som jag skrivit om tidigare). Därtill
en motvilja mot att mingla runt i större sammanhang med folk jag känner eller
halvkänner, en motvilja som jag framgångsrikt brukar dölja. Men priset
brukar vara högt för den sortens sociala utsvävningar. Så får jag välja ligger jag
hellre hemma i soffan med en bok eller äter en lunch på tu man hand med en vän
eller kollega.
Men något har också hänt med bokmässan, i takt med att
förlagen slimmat sina organisationer. De som finns kvar har fullt upp med att lotsa
runt förlagets författare till alla seminarier och framträdanden. Ett ”hej, hur
är läget?” och ”det var länge sen” är ungefär allt som hinns med. Och i
montrarna hos de riktigt stora förlagen huserar säljfolket. Inga jag brukar
diskutera kommande projekt med.
Så i år valde jag slingerbultvägarna på Mallorca i hustruns
sällskap och en bunt goda böcker. Men vem vet? Nästa år kanske? Göteborg är en trevlig
stad och nog kan jag känna suget då vi bokälskare stiger på X2000 på
torsdagsmorgonen när allt fortfarande är möjligt. Att bara gå runt och botanisera
i boktravarna, lyssna på gratisframträdanden och småprata med en och annan som man
springer ihop med gångarna. Och har man tur blir man medbjuden på nån
förlagsmiddag. Och om inte annat så kan
man prata med tryckerierna. De brukar ha all tid i världen för sådana som jag.
Så, vad är väl en bal på slottet?
Kommentarer