Vi ramlar ner på Mallorca en vecka i september för semester. Hyr
en bil, blir rekommendera att ta oss norrut till Sóllier en timmes väg upp i
norr. Vi följer en bil som kör mot enkelriktat. Hamnar
på ett spårvagnsspår och kör in på vad som visar sig vara lördagsmarknaden i den lilla staden. Folk
viftar och pekar. Vi vinkar glatt tillbaka, lyckas vända bilen i trängseln och
tar oss ut. -- Haha, turistas, messar sonen glatt när
vi rapporterar.
***
Jag läser Bodil Malmstens Och ett skepp med sju segel... (Finistère/Modernista). Bäst tycker jag om hennes underskruvade noteringar
(”flyger långt men studsar lågt”), som när hon
förklarar kravallerna i Husby med ett anslag hon läst vid gungbrädorna i
lekparken. Trycker man ner något på ena sidan åker
det upp på andra sidan. Orsak och verkan. Smashar kan
andra stå för i samhällsdebatten.
***
Att resa. En punkt på kartan blir plötsligt en ort, ett samhälle
med gator, torg, en kyrka och en spårvagn i trä som
tar turister ner till den lilla hamnstaden. På morgonen innan turisterna vaknat
äter vi frukost vid det lilla torget mitt emot kyrkan med den Gaudi-inspirerade
fasaden. Ortsborna skyndar till sina arbeten. Några stannar till och samtalar
eller tar en snabb kaffe. Här är torget fortfarande en central plats i
människornas liv.
***
Jag läser Lena Sundströms Spår
(N&K)om avvisningen av två egyptier december 2001. Ett lysande reportage, spännande som en thriller som får mig att vilja skrika över
bristen på ansvarstagande och hållandet om ryggen i vårt
land och där den som gjort något fel, några år senare och ett steg högre på
karriärstegen får utreda och fria sina egna misstag. Formen då? LR skriver i
ett mejl:
Hade varit bättre som ren dokumentär tycker jag. Störs av påhittade repliker som läggs i icke fiktiva människors munnar.
Diskussionen är väl lika gammal som den om
det historiska reportaget, eller New journalism. Men i det här
fallet kan jag svälja det. Hon har pratat med och gjort djupintervjuer med de
inblandade, haft tillgång till journalisternas hela råmaterial. Men visst tål
det att fundera över.
***
Runtom oss på semestern tyskar,
engelsmän, skandinaver. Här lutar man sig tillbaka med ett glas rosé i ett semestrande mañana, mañana medan lokalbefolkningen jobbar 24 timmar
om dygnet sju dagar i veckan. Sen reser vi hem till mediernas och Brysselelitens krypskytte om de lata sydeuropéerna.
***
Jag befinner mig i någon institutionsbyggnad. I ena ändan har jag
anlagt en brand. I andra ändan har jag mitt arbetsrum. Jag ser bakom
glasdörrarna hur det brinner allt våldsammare. Jag står i mitt arbetsrum och
samlar ihop några saker jag ska ha med mig. Varför har jag tänt på
överhuvudtaget? Plötsligt kommer min son hem med några vänner. De slår sig ner,
äter lite snabbmat och läser tidningarna. När de öppnar dörrarna börjar elden
slockna. Jag förbannar min otur över att elden inte kommer att ta sig och att det nu kommer att synas att den varit anlagd. Vaknar.
***
I sin inspirerande Att
berätta sig själv (jag recenserar i ett kommande nummer av FiB/K) citerar
Merete Mazzarella John Garden om skrivandet:
Det är inte så att författare uttrycker sina idéer genom berättelser. Det är så att författare upptäcker, prövar sina idéer genom att skriva.
Och på ett annat ställe
låter hon nobelpristagare JM Coetzee säga
Tvärtom vet vi ju alla att man skriver därför att man inte vet vad man vill säga. I själva skrivandet uppenbarar sig vad det är man vill säga.
Jag minns hur Jan Myrdal
på något ställe beskriver arbetet med en av sina romaner (Karriär, tror jag det var), hur han såg hela romanen framför sig i
rummet innan han började skriva. Jag fick bilden av ett lysande klot som hängde
där i luften. Och hur den romanen slutade på exakt det sidantal han planerat.
***
Min mor skickar ett sms. Hon är på minnesceremoni för Anna Lindh i
Katarina kyrka. Jag antar att det är vackert och stämningsfullt. Om Anna Lindh
som politiker sa ståupparna Ronny
Eriksson en gång:
- Anna Lindh är den bästa utrikesminister Sverige haft. (Paus) - Synd bara att vi inte har någon utrikespolitik. (Skratt)
Elegant, med tanke på att han framträdde i i Nyköping, där hennes
man Bo Holmberg då var landshövding. Och att hon nästan blivit bygdens dotter.
Det här var före avslöjandena om den smutsiga hanteringen kring
utvisningen av egyptierna, där alla ansvariga gjort sig ”deniable” och nu pekar mot den avlidna f.d. utrikesministern.
Nog har Sverige en utrikespolitik. Mer tveksamt om den kan kallas
vår egen.
Men vårt behov av helgon är stort.
***
Klockan på nattduksbordet visar 3.15. Jag har vaknat i en dröm.
Jag har gått runt i ett gammalt hus,
sätter ner värmen på elementen, ett efter ett. Termostaterna är
gamla och slitna, som allt annat i huset. Det kan vara huset i Vega (det brukar
återkomma i drömmarna) där vi bodde så många år. Vi ska lämna eller resa bort
på en tid. På vinden har vår snart vuxna dotter sovit. Hon har lämnat sängen
obäddad. Överlakanet är av. En bekant dyker plötsligt upp och ska visa mig hur
man kan gömma sig i en av krypvindarna. En känsla av klaustrofobi smyger sig
på. Jag vaknar.
Kommentarer