Fortsätt till huvudinnehåll

Noterat augusti-september 2013

En dröm. Jag visar runt mina föräldrar i en bastu jag håller på att inreda. Visar var toaletten ska vara, själva basturummet, ett förråd. Min pappa är naken. Byggnaden ligger med utsikt mot en sjö.
Plötsligt är jag förflyttad till en fest. Någon har flyttat in i en våning i närheten av Norra Bantorget i Stockholm. Jag sitter på en minimal hörnbalkong med några andra som röker. Plötsligt är balkongen borta och hängande i dörren lyckas jag ta mig in i rummet.Värdinnan, en blond korpulent kvinna i medelåldern undrar om jag kan hjälpa till och koka spaghetti åt gästerna. Köket är stort, gammaldags. Jag frågar hur många gäster som väntas. Omkring 60, svarar hon. Jag står med två paket Barrilla i handen. Tittar  på de stora grytorna med sjudande vatten och undrar hur de ska räcka. Vaknar.
***
Semesterns sista vecka snickrar jag en odlingsbädd som vi ska ställa i ändan av altanen. En rejäl sak, fyra meter lång och en halvmeter på djupet och bredden. Dotterdottern sitter bredvid och hjälper till. Tar ett par trallskruvar i hand, väljer omsorgsfullt ut en och räcker mig. Jag tackar artigt.
***
John-Henri Holmberg skriver om Elmore Leonard i Svenska Dagbladet (26/8-13):
I Hemingway fann han en författare som lät dialogen definiera gestalterna och som begränsade sina beskrivningar till ett minimum.
Men senare insåg han ett ytterligare faktum. […] ”Jag hade studerat och imiterat Hemingway, men insåg att ens stil är en konsekvens av den attityd man har, ens sätt att se tillvaron. Och jag delade inte alls Hemingways attityd. Jag tog varken mig själv eller livet på lika stort allvar som han gjorde.”
Gäller det omvända? Se stilen och du ser människan?
***
Äldsta barnbarnet frågar: ”Varför är ni så gamla?” Ja, vad svarar man på sånt? ”Därför att vi föddes för länge sen.” I hans snart fyraåriga hjärna börjar begreppen sorteras: Gammal-ung, större-mindre, lång-kort. Storheter och relationer börjar utkristalliseras och är inte alltid så lätta att skilja åt. Är pojken på dagis som är större (=längre) också äldre? Och har pappa varit pojke en gång (och lika liten som jag)? Och är farfar också pappas pappa? Nej det är mycket att ta in.
Men när han ser en skrotbil på tv:n konstaterar han: ”Den är gammal.”
***
Fredrik Reinfeldt  säger till SvT: ”Det är klart att vi som lever nära Ryssland oroas över utvecklingen i Ryssland.” (SvD 6/9). (Bra att han är så tydlig med vilket land det gäller.) Samma dag avslöjar Guardian att amerikanska NSA och brittiska GCHQ knäckt de krypteringar som används på internet för att skydda e-post, banktransaktioner och sjukhusjournaler. En engelsk journalist meddelar inför ett EU-utskott att FRA är den tredje viktigaste partner i avlyssningssamarbetet. Tjänstvilligt levererar vi allt som efterfrågas.
Du sköna nya värld, där krig är fred och slaveri är frihet. Huxley, Orwell, Bradbury, släng er i väggen.
***
Barnbarnen samlar tallkottar på tomten och släpar in i huset. Utplacerade på matbordet blir de till bilar, bullar, fiskar, alltefter behag. De torra kottarna fröar och dammar, men vi ler överseende. Barn ska leka med kottar, inte sitta framför tv:n eller böjda över ”paddan”. Nåväl, inget hindrar dem från att göra bådadera.
Är barns lekar universella? Lekar barn i Kalahariöknen på samma sätt som barn i Kiruna eller på Södermalm. Är det bara redskapen som skiftar?
***
Bank- och fondbolagens talespersoner vrider sig som maskar inför nobelpristagaren William E. Sharpes  konstaterade (SvD 5/9-113) att aktivt förvaltade pensionsfonder statistiskt sett aldrig kan slå indexfonder. På lång sikt alltså, dvs. den enda sikt som är intressant när det handlar om våra pensioner. Det är det som är poängen med att följa ett index. Ändå kostar dessa fonder avsevärt mycket mer i avgifter - och leder följaktligen till lägre pensioner för de som valt dem. Man kunde lika gärna spela på lotto. Vilket väl är vad våra politiker vill att vi ska göra.
***
Vi ligger på stranden. Det är redan september. Sommaren går på övertid. En flicka går i vattnet med sin mamma. Naken. Flickan är i 8-9-årsåldern och jag slår instinktivt bort blicken. Vid vilken ålder slutar vi att betrakta barn som barn?
Nakenhet är naturligt, säger vi. Ändå väljer jag, en man i övre medelåldern, att vända bort mitt ansikte. Av rädsla. För att bli betraktad som pedofil?

Kommentarer

Läs mer

Mörker

Idag skriver jag för hand i mörkret. Utländska myndigheter har ställt in betalningarna till bolaget som levererar vår ström. Man misstänker att bolaget, som kontrolleras av våra myndigheter, tar betalt av oss. Så nu har vi ingen el. Det hela började med att det utlystes fria allmänna val i vårt land. Vi gick man ur huse och röstade. Utländska valobservatörer sa att det var de mest demokratiska valen som genomförts i vår del av världen. Det var bara ett fel. Vi röstade bort den gamla, korrumperade regeringen och valde en ny. Det skulle vi inte ha gjort. Gränserna stängdes, biståndet upphörde. Våra män kan inte längre försörja sig. Nu sitter de på kaféerna och idisslar sin förtvivlan och ilska. Min son säger att han tänker gå med i motståndet. Jag vill inte att han ska dö. Han säger att han hellre dör än lever det här livet. Min förtvivlan är outsäglig. ”Gazas invånare förbannar Europa”, Svenska Dagbladet 21/8-07 Andra bloggar om Palestina .

Infödingarna ska uppfostras

Nyligen läste jag om en svensk missionär som var verksam i Södra Afrika i början av 1900-talet. Hans företrädare på posten hade förbjudit byns invånare att använda sin egen guds namn, deras traditionella danser betraktades som synd och de tvingades bära västerländska kläder. Följaktligen lyckades han endast omvända ett fåtal. Den nye missionären gick runt i byn, drack öl med hövdingen, lyssnade och lärde. Kristendomsundervisningen inledde han med en diskussion om tio guds bud i förhållanden till byns egen moralkodex. Till slut lät sig hela byn döpas (mest för att de gillade honom). Där den förres handlingar präglades av inställningen att infödingarna ska uppfostras, präglades den andre av inställningen att umgänget mellan kulturen måste bygga på ömsesidig respekt och förståelse. Jag tänker på det jag läst när konflikten om Lars Vilks Muhammedbild nu blossat upp på allvar. Jag är själv ateist. Finner tillvaron alldeles för rik för att kunna reduceras till en skapelse av en gud, om än al...

Hur jag blev den jag blev: Gotland

Uppdaterad 2026-02-06   Min första kontakt med Gotland var när jag gjorde lumpen 1973. Jag var placerad på sjömätaren Johan Månsson och vi låg och mätte en uppgrundning utanför Hoburgen på södra Gotland. När det var dåligt väder tog vi någon av småbåtarna in till Vändburg och gick till pensionat Holmhällar och drack öl. När de andra tog sin andra och tredje öl valde jag att promenera i omgivningarna. Den höga öppna himlen och karga naturen fångade mig – som hittills tillbringat somrarna i ett lummigt Sörmland – omedelbart. Den sommaren cykelsemestrade min dåvarande flickvän och jag på ön. Stretade runt med alldeles för tung packning på de hårt trafikerade huvudvägarna. Detta var långt innan dagens utmärkta cykelleder. Påsken 1979 flydde Lena och jag våra familjer och gifte oss i Visby tillsammans med två vänner från Stockholm. Vi vittnade åt varandra och åt bröllopsmiddag på klassiska Lindgården. Vi hyrde hus i Själsö och kuskade Gotland runt i en gammal folkabubbla och tittade på ...

Huvudduk

Mormor, Björnlunda 1956 Birgitta, Rättvik 1971 Anna, Visby 2001 Kvinna, Istanbul 2005 huvudkläde , huvudduk , vardagligt huckle , kvinnlig huvudbonad, vanligen ett kvadratiskt tyg, vikt och knutet om huvudet på olika sätt, i bruk från forntiden och fram till 1900-talet, ofta buret i avsikt att dölja håret. En viktig orsak till att kvinnor har burit huvudkläde även i Sverige är att det står i Bibeln att kvinnor skall täcka håret när man ber eller predikar. Genom tiderna har huvudklädet haft många former, t.ex. medeltidens stora, vita och stärkta dok , som på många håll levde kvar och utvecklades i folkligt dräktskick och användes i söndagsdräkten, medan enklare, ostärkta och mönstrade kläden brukades till vardags. Knytningen har haft lokala traditioner och kunde vara mycket avancerad, t.ex. i Skåne, där klädet kallades klut . Först omkring 1800 började man knyta klädet under hakan som sjalett . Inom islam avser huvudkläde (på arabiska khim[r ) ett tygstycke som täcker huvudet och barmen...