Fortsätt till huvudinnehåll

Noterat augusti-september 2013

En dröm. Jag visar runt mina föräldrar i en bastu jag håller på att inreda. Visar var toaletten ska vara, själva basturummet, ett förråd. Min pappa är naken. Byggnaden ligger med utsikt mot en sjö.
Plötsligt är jag förflyttad till en fest. Någon har flyttat in i en våning i närheten av Norra Bantorget i Stockholm. Jag sitter på en minimal hörnbalkong med några andra som röker. Plötsligt är balkongen borta och hängande i dörren lyckas jag ta mig in i rummet.Värdinnan, en blond korpulent kvinna i medelåldern undrar om jag kan hjälpa till och koka spaghetti åt gästerna. Köket är stort, gammaldags. Jag frågar hur många gäster som väntas. Omkring 60, svarar hon. Jag står med två paket Barrilla i handen. Tittar  på de stora grytorna med sjudande vatten och undrar hur de ska räcka. Vaknar.
***
Semesterns sista vecka snickrar jag en odlingsbädd som vi ska ställa i ändan av altanen. En rejäl sak, fyra meter lång och en halvmeter på djupet och bredden. Dotterdottern sitter bredvid och hjälper till. Tar ett par trallskruvar i hand, väljer omsorgsfullt ut en och räcker mig. Jag tackar artigt.
***
John-Henri Holmberg skriver om Elmore Leonard i Svenska Dagbladet (26/8-13):
I Hemingway fann han en författare som lät dialogen definiera gestalterna och som begränsade sina beskrivningar till ett minimum.
Men senare insåg han ett ytterligare faktum. […] ”Jag hade studerat och imiterat Hemingway, men insåg att ens stil är en konsekvens av den attityd man har, ens sätt att se tillvaron. Och jag delade inte alls Hemingways attityd. Jag tog varken mig själv eller livet på lika stort allvar som han gjorde.”
Gäller det omvända? Se stilen och du ser människan?
***
Äldsta barnbarnet frågar: ”Varför är ni så gamla?” Ja, vad svarar man på sånt? ”Därför att vi föddes för länge sen.” I hans snart fyraåriga hjärna börjar begreppen sorteras: Gammal-ung, större-mindre, lång-kort. Storheter och relationer börjar utkristalliseras och är inte alltid så lätta att skilja åt. Är pojken på dagis som är större (=längre) också äldre? Och har pappa varit pojke en gång (och lika liten som jag)? Och är farfar också pappas pappa? Nej det är mycket att ta in.
Men när han ser en skrotbil på tv:n konstaterar han: ”Den är gammal.”
***
Fredrik Reinfeldt  säger till SvT: ”Det är klart att vi som lever nära Ryssland oroas över utvecklingen i Ryssland.” (SvD 6/9). (Bra att han är så tydlig med vilket land det gäller.) Samma dag avslöjar Guardian att amerikanska NSA och brittiska GCHQ knäckt de krypteringar som används på internet för att skydda e-post, banktransaktioner och sjukhusjournaler. En engelsk journalist meddelar inför ett EU-utskott att FRA är den tredje viktigaste partner i avlyssningssamarbetet. Tjänstvilligt levererar vi allt som efterfrågas.
Du sköna nya värld, där krig är fred och slaveri är frihet. Huxley, Orwell, Bradbury, släng er i väggen.
***
Barnbarnen samlar tallkottar på tomten och släpar in i huset. Utplacerade på matbordet blir de till bilar, bullar, fiskar, alltefter behag. De torra kottarna fröar och dammar, men vi ler överseende. Barn ska leka med kottar, inte sitta framför tv:n eller böjda över ”paddan”. Nåväl, inget hindrar dem från att göra bådadera.
Är barns lekar universella? Lekar barn i Kalahariöknen på samma sätt som barn i Kiruna eller på Södermalm. Är det bara redskapen som skiftar?
***
Bank- och fondbolagens talespersoner vrider sig som maskar inför nobelpristagaren William E. Sharpes  konstaterade (SvD 5/9-113) att aktivt förvaltade pensionsfonder statistiskt sett aldrig kan slå indexfonder. På lång sikt alltså, dvs. den enda sikt som är intressant när det handlar om våra pensioner. Det är det som är poängen med att följa ett index. Ändå kostar dessa fonder avsevärt mycket mer i avgifter - och leder följaktligen till lägre pensioner för de som valt dem. Man kunde lika gärna spela på lotto. Vilket väl är vad våra politiker vill att vi ska göra.
***
Vi ligger på stranden. Det är redan september. Sommaren går på övertid. En flicka går i vattnet med sin mamma. Naken. Flickan är i 8-9-årsåldern och jag slår instinktivt bort blicken. Vid vilken ålder slutar vi att betrakta barn som barn?
Nakenhet är naturligt, säger vi. Ändå väljer jag, en man i övre medelåldern, att vända bort mitt ansikte. Av rädsla. För att bli betraktad som pedofil?

Kommentarer

Läs mer

Hur jag blev den jag blev (6): Aktivisten

Det första nummer av Folket i Bild/Kulturfront jag sålde hade en svart framsida med vita bokstäver som i blockskrift skrek ut: SVERIGES SPIONAGE. Det var inledningen till det som kom att kallas IB-affären . Det var föreningens Södermalmsavdelning som gjort en utflykt till Nynäshamn för att sälja tidningar. Jag hade helgpermis från lumpen i Karlskrona. Människor slet tidningen ur händerna på oss. ”Det här går ju bra”, minns jag att jag tänkte. Jag hade tillsammans med min dåvarande sambo, hennes mor och systrar delat på inträdesavgiften 250 kr när tidningen grundades 1971 (hyran för vår halvmoderna etta på Södermalm var då 180 kr). Nu hade jag varit på ett möte med Södermalmsavdelningen. Det hade just tagit slut med min dåvarande flickvän och sambo och jag behövde fylla tomrummet efter åren i teatergruppen. Sedermera blev jag invald i styrelsen för avdelningen och på något sätt utsedd till kassör.  Arbetet i lokalavdelningarna bestod i tidningsförsäljning utanför systembolag...

Hur jag blev den jag blev (6:2): Efter stormen, före stormen

Föreningen led av baksmälla efter IB-affären. Tidningen hade stått i centrum för omvärldens intresse. Alla krafter hade varit inriktade på arbetet med att skapa opinion och få de fängslade journalisterna fria. Nu var det åter vardag. En tidning skulle produceras var fjortonde dag, ekonomin svajade, även om förskotten från prenumeranterna med dagens mått var hisnande. Värre var att Folket i Bild fått rykte om sig att vara trög och långsam i kontakten med medarbetarna. En ny redaktion kom efter en tid på plats när först Jan Stolpe och sen Jan Guillou efter sin fängelsevistelse valde att sluta. Nya kvastar med bland annat Margareta Garpe med bakgrund på Aftonbladet tog vid. Samlevnadsfrågor och andra ämnen började ta plats i tidningen. Kritiken mot den nya inriktningen var hård: ”Det behövs inte en till Femina!” Själv hamnade jag i korsdraget efter att ha låtit mig intervjuas i samband med ett reportage om en, vad vi idag skulle kalla utbränd, f.d. FNL-aktivist. Min reträtt var inte särsk...

Odjur finns. Men inte där du tror

Lena och jag sitter på Vetekattens uteservering. Iakttar folklivet på Götgatan. Människor på väg hem till fredagsmys och välförtjänt helgvila. Bredvid oss sitter en ung kvinna. Kortklippt, mörkhårig, i blå jeansjacka. Hon pratar tyst men upprört i sin mobil. Jag hör att det gäller Gaza. Närmare bestämt kampanjen mot dem som protesterar mot kriget. En riksdagsman har nyss kallat några av dem som protesterar för ”odjur”.   Utrikesministern har utryckt sitt gillande genom att vidarebefordra meddelandet. Efteråt sitter kvinnan tyst och begrundar sin mobil. När hon ska till att gå reser jag mig och går fram till henne. – Jag hörde ditt samtal, säger jag. Jag vill bara säga att jag håller med dig. – Oh, tack, säger hon. Man tror att man blivit galen. – Jag är ju äldre, säger jag, men jag känner samma sak. De verkliga odjuren är ju dom som härjar i Gaza. Hon nickar. – Tack för att du delat med dig, säger hon och antyder ett leende, innan hon cyklar iväg. Kanske har jag g...

Finns det en verklighet?

Nej jag har inte blivit galen. Stolen jag sitter på är med största sannolikhet verklig. Den är vit, mjuk, knarrar lite när jag rör mig, luktar inget speciellt. Hur den smakar vill jag helst inte pröva. Men flugan som nyss satte sig på armstödet? Vad uppfattar den med sina fasettögon och klibbiga fötter. Vet den ens vad vitt är? På ett filosofikafé nyligen var temat för samtalet ”Verklighet”. Tillsammans formulerade vi olika frågor kring ämnet. Själv fastnade jag för frågan ”Finns det en verklighet” med betoning på en . Vi satt 15 personer i en ring. Men upplevde vi samma sak? Vår uppfattning om omvärlden påverkas av många faktorer, förutom de rena sinnesförnimmelserna: känsloläge, tidigare erfarenheter, själsliga förmågor som empati osv. Och alla som någon gång besökt en rättegångssal vet hur olika vittnen kan uppfatta samma skeende. Någon har sett en lång man springa sin väg. En annan tycker sig ha sett två personer osv. Vittnespsykologi är verkligen ett kapitel för sig. Då...