Fortsätt till huvudinnehåll

Noterat augusti-september 2013

En dröm. Jag visar runt mina föräldrar i en bastu jag håller på att inreda. Visar var toaletten ska vara, själva basturummet, ett förråd. Min pappa är naken. Byggnaden ligger med utsikt mot en sjö.
Plötsligt är jag förflyttad till en fest. Någon har flyttat in i en våning i närheten av Norra Bantorget i Stockholm. Jag sitter på en minimal hörnbalkong med några andra som röker. Plötsligt är balkongen borta och hängande i dörren lyckas jag ta mig in i rummet.Värdinnan, en blond korpulent kvinna i medelåldern undrar om jag kan hjälpa till och koka spaghetti åt gästerna. Köket är stort, gammaldags. Jag frågar hur många gäster som väntas. Omkring 60, svarar hon. Jag står med två paket Barrilla i handen. Tittar  på de stora grytorna med sjudande vatten och undrar hur de ska räcka. Vaknar.
***
Semesterns sista vecka snickrar jag en odlingsbädd som vi ska ställa i ändan av altanen. En rejäl sak, fyra meter lång och en halvmeter på djupet och bredden. Dotterdottern sitter bredvid och hjälper till. Tar ett par trallskruvar i hand, väljer omsorgsfullt ut en och räcker mig. Jag tackar artigt.
***
John-Henri Holmberg skriver om Elmore Leonard i Svenska Dagbladet (26/8-13):
I Hemingway fann han en författare som lät dialogen definiera gestalterna och som begränsade sina beskrivningar till ett minimum.
Men senare insåg han ett ytterligare faktum. […] ”Jag hade studerat och imiterat Hemingway, men insåg att ens stil är en konsekvens av den attityd man har, ens sätt att se tillvaron. Och jag delade inte alls Hemingways attityd. Jag tog varken mig själv eller livet på lika stort allvar som han gjorde.”
Gäller det omvända? Se stilen och du ser människan?
***
Äldsta barnbarnet frågar: ”Varför är ni så gamla?” Ja, vad svarar man på sånt? ”Därför att vi föddes för länge sen.” I hans snart fyraåriga hjärna börjar begreppen sorteras: Gammal-ung, större-mindre, lång-kort. Storheter och relationer börjar utkristalliseras och är inte alltid så lätta att skilja åt. Är pojken på dagis som är större (=längre) också äldre? Och har pappa varit pojke en gång (och lika liten som jag)? Och är farfar också pappas pappa? Nej det är mycket att ta in.
Men när han ser en skrotbil på tv:n konstaterar han: ”Den är gammal.”
***
Fredrik Reinfeldt  säger till SvT: ”Det är klart att vi som lever nära Ryssland oroas över utvecklingen i Ryssland.” (SvD 6/9). (Bra att han är så tydlig med vilket land det gäller.) Samma dag avslöjar Guardian att amerikanska NSA och brittiska GCHQ knäckt de krypteringar som används på internet för att skydda e-post, banktransaktioner och sjukhusjournaler. En engelsk journalist meddelar inför ett EU-utskott att FRA är den tredje viktigaste partner i avlyssningssamarbetet. Tjänstvilligt levererar vi allt som efterfrågas.
Du sköna nya värld, där krig är fred och slaveri är frihet. Huxley, Orwell, Bradbury, släng er i väggen.
***
Barnbarnen samlar tallkottar på tomten och släpar in i huset. Utplacerade på matbordet blir de till bilar, bullar, fiskar, alltefter behag. De torra kottarna fröar och dammar, men vi ler överseende. Barn ska leka med kottar, inte sitta framför tv:n eller böjda över ”paddan”. Nåväl, inget hindrar dem från att göra bådadera.
Är barns lekar universella? Lekar barn i Kalahariöknen på samma sätt som barn i Kiruna eller på Södermalm. Är det bara redskapen som skiftar?
***
Bank- och fondbolagens talespersoner vrider sig som maskar inför nobelpristagaren William E. Sharpes  konstaterade (SvD 5/9-113) att aktivt förvaltade pensionsfonder statistiskt sett aldrig kan slå indexfonder. På lång sikt alltså, dvs. den enda sikt som är intressant när det handlar om våra pensioner. Det är det som är poängen med att följa ett index. Ändå kostar dessa fonder avsevärt mycket mer i avgifter - och leder följaktligen till lägre pensioner för de som valt dem. Man kunde lika gärna spela på lotto. Vilket väl är vad våra politiker vill att vi ska göra.
***
Vi ligger på stranden. Det är redan september. Sommaren går på övertid. En flicka går i vattnet med sin mamma. Naken. Flickan är i 8-9-årsåldern och jag slår instinktivt bort blicken. Vid vilken ålder slutar vi att betrakta barn som barn?
Nakenhet är naturligt, säger vi. Ändå väljer jag, en man i övre medelåldern, att vända bort mitt ansikte. Av rädsla. För att bli betraktad som pedofil?

Kommentarer

Läs mer

Odjur finns. Men inte där du tror

Lena och jag sitter på Vetekattens uteservering. Iakttar folklivet på Götgatan. Människor på väg hem till fredagsmys och välförtjänt helgvila. Bredvid oss sitter en ung kvinna. Kortklippt, mörkhårig, i blå jeansjacka. Hon pratar tyst men upprört i sin mobil. Jag hör att det gäller Gaza. Närmare bestämt kampanjen mot dem som protesterar mot kriget. En riksdagsman har nyss kallat några av dem som protesterar för ”odjur”.   Utrikesministern har utryckt sitt gillande genom att vidarebefordra meddelandet. Efteråt sitter kvinnan tyst och begrundar sin mobil. När hon ska till att gå reser jag mig och går fram till henne. – Jag hörde ditt samtal, säger jag. Jag vill bara säga att jag håller med dig. – Oh, tack, säger hon. Man tror att man blivit galen. – Jag är ju äldre, säger jag, men jag känner samma sak. De verkliga odjuren är ju dom som härjar i Gaza. Hon nickar. – Tack för att du delat med dig, säger hon och antyder ett leende, innan hon cyklar iväg. Kanske har jag g...

Döstädning

Avin på nya hyran för lägenheten i Stockholm kommer. Lena undrar om det inte är dags att byta till något mindre och billigare. Ett alternativ skulle vara att göra om arbetsrummet till ett gästrum. Jag arbetar ju inte, och framför allt inte där, så mycket längre. Hittills har vi fått knöka in en gästsäng bredvid skrivbordet när någon behövt sova över. Vi har under senare delen av 10-talet tömt lägenheter tillhöriga äldre anhöriga, inför flyttar till nya boenden och livet hinsides. Pärmar, arbetspapper och fotografier har vält ur överfyllda skåp. För att inte tala om vinds- och källarförråd. Tonvis med papper har hivats iväg. Ska våra barn en gång behöva utsättas för detta? Fram växer tanken på en rejäl utrensning av vindsförråd och arbetsrum. Sagt och gjort. Hyllmeter efter hyllmeter gås igenom. Pärmar töms, gamla anteckningsböcker och fickkalendrar, tryckerihandledningar från 1980-talet (vem sparar på sånt?), turistkartor från länge sedan besökta städer, oändliga mängder plastm...

Vardagspolitik: Ekonomiska realiteter

Vi sitter ett sällskap med varsitt glas och samtalar i väntan på att pizzaugnen ska bli varm. Det är en varm kväll i början av september, sommaren har ännu dröjt sig kvar några dagar. Samtalet kommer in på djurhållning. Någon uttalar sig kritiskt om kravet på att kor ska få gå ute på sommaren föreslås slopas. Instämmande mummel. – Det finns en ekonomisk aspekt också, säger en som varit grisbonde. Samtalet avstannar innan det, i sann svensk anda, går vidare till mer neutrala ämnen. Jag kan inte släppa tanken på vad hen sagt. För visst är det sant att svenska bönder, de få vi har kvar, lever på marginalen, i konkurrens med all billig import. Tillvaron är full av målkonflikter. De flesta av oss vill nog ha en levande skog, av omtanke om biotopen, naturupplevelsen och klimatet. Samtidigt översköljs vi i butikerna av (gratis) papperspåsar. Allt vi beställer på nätet kommer i kartongförpackningar. Vi uppmuntras att ersätta plast med papper. Men var kommer papperet ifrån? Jag ...

Jag drabbas av hemkänsla

– Hur kan du vilja åka upp till den där röran? frågar mina gotländska vänner när jag ska till Stockholm. Det är ju mitt hem, tänker jag. (Noga räknat ett av två hem, men det är en annan historia.) Med hem tänker jag inte bara på lägenheten vid Ringvägen. ”Hem” är ett område som sträcker sig från Eriksdalshallen till Ringen centrum vid Skanstull, vidare upp till Medborgarplatsen och tillbaka genom Rosenlundsparken. Med hund ingår även promenaderna i koloniområdena längs Årstaviken. Ibland, om man behöver handla något, åker man ner till ”stan” (dvs. city) på samma vis som gotlänningarna åker till Visby. Större än så är inte ”min” stad. Håkan Forsell skriver i sin kunniga och uppslagsrika bok Söder: Drömmar och förvandlingar i en svensk stadsdel (Weyler 2025) om begreppet hemkänsla och hur underskattat det är i beskrivningen av olika bostadsområden. Kulturgeografer har använt begreppet när man studerat varför människor väljer att bo där dom bor. Hemkänsla är att morsa på någo...