Fortsätt till huvudinnehåll

Kosten. Vi hör det vi vill höra

Människan är unik. Vi kan klara oss på den magra kost inuiterna bjuds i Arktis, i årtusenden har vi överlevt i djungler såväl som i öknar. Vi kan äta kött, vi kan äta rötter, vi kan äta grönsaker. Så vad beror de senaste decenniernas fetmaepidemi på? Fem professorer och läkare konstaterar i ett inlägg på DN-debatt  att antalet kvinnor och män i åldern 35–44 år som drabbas av stroke i vårt land ökar. Hjärtinfarkt hos unga kvinnor ökar också. Och det drabbar främst  ”lågutbildade”, dvs. socialgrupp 3. ”Sedan mitten av 00-talet har fettintaget, främst animaliska fetter från smör, grädde och feta mejeriprodukter ökat kraftigt igen och intaget av kolhydrater har minskat”, skriver man vidare. Skulden för detta ges de läkare och andra som predikar LCHF-kostens välsignelser, dvs. ett lågt intag av kolhydrater och högt intag av fett. Den ena kvällstidningen följer upp med krigsrubriker: ”LCHF-kriget som delar Sverige”.
Frågor om kost och hälsa i stora populationer beror på så många variabler att i stort sett vilka samband som helst går att bevisa. Frågan är om det överhuvudtaget är samma grupper man talar om, de som går in för en medveten LCHF-kost (eller vilken annan kost som helst) och de som äter skräpmat i största allmänhet. I repliker tar Dan Andersson upp den globala fetmaepidemin och Ann Fernholm menar att sockret är det stora problemet
Kapitlet om maten var också det som beredde författarna mest arbete i boken Magen. Bakterier, buller och brak (KIUP 2012), vars båda upplagor jag varit redaktör för. Resultat från studier av diabetespatienter tyder  på att olika individer tycks reagera olika på olika typer av kost. Ärftliga faktorer, mag-tarmflorans sammansättning och mycket annat spelar in. En del av oss tycks bli feta av för stort intag av fett, andra av kolhydrater. På samma sätt som en del av oss mår bra av att öka intaget av kostfibrer, medan andra får problem med gaser i tarmen och uppsvälld mage av för mycket fibrer (IBS, också det visat i ovan nämnda bok). Kort sagt, vi är alla olika. Kanske är det dags att i högre grad låta kostråden variera.
Medicinarna i den nämnda DN-artikeln framhåller också vikten av kostinformation. Det får mig att tänka på något jag fick lära mig när jag skrev om alkohol- och drogfrågor på 90-talet. Lika lätt som vi tar till oss information om något som är lustfyllt och som vi ges tillåtelse till, lika svårt har vi att ta konsekvenserna av information om sådant vi bör avstå från. Ett glas vin om dagen (eller två) är ju inte så farligt, kanske rent av hälsosamt, säger doktorn, men vi avstår inte från helgens ökande drickande för det. Tvärtom, vi adderar  ett ökat vardagsintag av alkohol till helgens storkonsumtion.
 LCHF-kosten då? Vi ser och följer hur kockarna i tevens matlagningsprogram förklara att  grädde förhöjer smaken och att kött ska stekas i smör utan att vi för den sakens skull dra ner på konsumtionen av pasta, socker och andra kolhydrater. För andra blir kvällstidningarnas rubriker om LCHF-kostens och fettets välsignelser ett klartecken att fortsätta äta samma feta (skräp-)mat som tidigare. Och  feta pommes fritesen och läsken garanterar att kolhydratintaget ligger fortsatt högt. Allt medan vetenskapen fortsätter att träta.
Läs även andra bloggares åsikter om och om

Kommentarer

Tom Carlson sa…
En vän och forskare skriver i ett mejl om artikeln i DN:
Att som Maj-Lis Hellenius & Co knyta samman hjärtinfarktsstatitstiken med LCHF mm är ovederhäftigt och sannolikt farligt. Skulle kunna leda till att man inte tar reda på vad ökningen av stroke, HI beror på. Att det skulle bero på LCHF finner jag synnerligen osannolikt, eftersom den dieten inte alls var på tapeten för 10-15 år sedan, när trendbrottet skulle ha skett, åtminstone hade den ingen som helst spridning bland bredare folklager,,knappast ens för 5 år sedan. Nog skulle man behövt ha haft en massiv ökning av LCHF-ätare åtminstone ett par - 5 år innan det skulle kunna påverka statistiken, som förändrades för 10 år sedan. Hur många kände till LCHF för 15 år sedan - nä då levde vi i nyckelhålslandet. Skulle knappt tro att GI eller Atkins heller skulle vara boven, de är inte alls rika på mättat fett.

Läs mer

Hur jag blev den jag blev - boken

För den som inte hunnit tröttna på mina minnen här på bloggen har jag samlat några av texterna (plus lite bonusmaterial) i en bok, vackert formgiven av Christer Jonson. Boken är tillägnad mina barnbarn, men jag har också några exemplar till försäljning för den hugade. Mejla Tom.Carlson@abc.se så skickar jag en bok och faktura så långt lagret räcker. Priser är 245 kr (inkl. moms och frakt). ”Människan är en meningssökande varelse. Vi formar våra liv till berättelser, väljer vad i ett myller av händelser som vi tycker är viktigt. Vilka val och icke-val har fört oss hit? Vad hade hänt om jag fortsatt med teatern? Eller om min dåvarande sambo och jag fått barn när vi knappt var tjugo år fyllda (som fallet var för många i vår föräldrageneration). Eller …? Eller …? Hade jag alls suttit där jag är idag? I allas våra liv finns sådana avgörande ögonblick. Och de blir inte färre med åren.” (Ur Förordet)    

Folket i Bild/Kulturfront

Julnumret av Folket i Bild/Kulturfront ramlar ner i brevlådan. Dubbelt så tjockt som vanligt, ovanligt välmatat och omväxlande inför julen. Solveig Giambanco samtalar med poeten och författaren Folke Isaksson, Peter Curman skriver om hur EU-kommissionen beställer kultur för att stärka ”den europeiska identiteten”, ett stort reportage om ABF-huset i Stockholm med intervjuer av männen bakom stans främsta inrättning för folkbildning, Jan Myrdal och Ingemar Folke skriver om yttrande- och tryckfriheten med anledning av Regnerkommissionens ”debattbetänkande”. Ett porträtt av Pentti Saarikoski, Sigyn Meder artikel om mordvågen mot Iraks välutbildade samt ett stort tema om konsumtion lagom inför jul kompletterar bilden. Folket i Bild var en gång mitt universitet (lyrikgruppen, distributionskommittén, resorna bland lokalgrupperna, arbetarförfattarna!). Även i de perioder jag varit borta från det aktiva arbetet har tidningen varit ett andningshål i tillvaron när den kommit, till en början var fj...

Nej, oberörd är jag inte

Nej, inte har den senaste tidens händelser gått mig förbi. När det gäller det som händer i vårt land och vid våra gränser är det inte så mycket flyktingarna som vår (o)förmåga att ta hand om dem som oroar, med en offentlig sektor nertrimmad till att i bästa fall fungera i nerförsbacke, med vinden i ryggen och när solen skiner ; huvudlösa upphandlingsförfarande som kastar våra gemensamma pengar i gapet på profitörer inom såväl stor- som småfinans ; och en socialdemokrati som plötsligt ger upp allt vad solidaritet heter och lanserar arbetsmarknadsreformer som förvandlar nyanlända till andra klassens medborgare och rättslösa tjänstehjon . Men allt detta går att hantera, med en annan politik. Värre då med det som skett i Paris. ”Vi är i krig”, säger Hollande. ”Vi är i krig”, säger IS. Och så är det. Det har vi noga räknat varit sedan 2001. Först i Afghanistan, sedan upptrappat i Irak, Libyen och Syrien. Och vårt lilla fasterland har varit med, först med marktrupper, sedan med flygspanin...

Midvinterblot 2

Juldagen. En knapp timmes rask promenad runt sjön innan ätandet och drickandet fortsätter. Alf Henrikssons beskrivning av ursprunget till julens traditioner förtjänar att återges i sin helhet: På våra breddgrader sammanfaller julen ju ungefär med vintersolståndet, och själva ordet jul är äldre än kristendomen hos oss. Dess etymologi är oklar, och om den hedniska nordiska julen vet man egentligen bara att den har existerat, att den firades vid midvinter med blot och att den blev kristnad. Dess blotta existens förklarar ju dock en del av de konstigheter som vidlåder julfirandet; det myckna fläskätande har rimligen med det förkristna blotandet att skaffa. Gröt och lutfisk här däremot ihop med den kristna fasta som förbjöd köttätande på julafton under den katolska tiden. Över huvud taget är julhögtiden ett konglomerat av seder och föreställningar av det mest skiftande ursprung. Julklapparna , införda i aristokratiska svenska kretsar först på 1700-talet, har att gör med de nyårsgåvor som ...